Trägen vinner

I morses satte jag mej i en iskall bil och åkte till Gustavsvik. Det var nämligen så att en synd jag hade begått under min glada och sorgeslösa första tid på universitetet hade visat sin fula nuna och påkallat min uppmärksamhet. Jag var för lat, arrogant och oödmjuk när jag trodde att jag utan att träna alls skulle klara av att crawla 25+25 meter. Problemet med själva framfarten och vändningen var något jag löste mer eller mindre anfådd första ggn men det var själva tekniken som läraren ville att jag skulle slipa lite på. Jag vill minnas att han sa något i stil med: "Claes, du slåss ju med vattnet!".

Ni ser, allt på GIH ,som jag ju har fått min utbildning från, skall ske instruktivt. Med detta menas att du skall kunna visa rörelserna så att de går "rätt" till. I crawlet är det tydligen viktigt att andas rätt och att armarna går i vinkel.

Jag råkade säga detta i förbigående till M på årets Roskilde. Vår vän Z hörde detta och började då undra vad vi pratade om. Vi förklarade som det var att jag inte klarade simningen osv. Självklart fick jag lite gliringar och det tog jag med gott mod. Det intressanta med hela denna historien är att efter att innebandysäsongen kom igång har mer och mer personer i laget börjat få reda på att jag är underkänd i crawl. Detta är absolut inte helt och hållet Z:s fel, men lite. Jag har inte ont av det, tvärtom är ju nästan all uppmärksamhet bra för en självcentrerad jävel som jag. Därför blev jag inte lite besviken när jag nu sett till att säga på träningen att nu var det minsann dags för mej att simma upp, jag sa också var och när så att ett par nyckelpersoner som jag kan räkna med att de sprider det vidare. Löften om hejarklack, orangea banderoller och pom-poms hade lovats tidigare. Döm då till min förvåning att det är helt tomt på läktaren när jag kliver in i simhallen! Besviken är bara förnamnet.

För er som ville se men inte kunde komma så var det faktiskt en snäll person som filmade det, det är jag i gul badmössa på bana två.

Only two things I fear in this world, and one is nuclear war...

Det råder delade meningar i lägenheten om min första bild verkligen är på en Mårdhund eller om det är en vanlig räv... Jag väljer att lita på Google som försåg mej med bilden med överskriften "Mårdhund" i stora bokstäver ovanför bilden. Så var det med det!

I övrigt så har jag och M kommit på hur vi ska hindra spridningen av Mårdhund till Sverige! Vi kommer inom några dagar plantera ett rykte i de större dags- och kvällstidningarna att Mårdhunden är extra farlig för höns och kycklingar. Konsekvensen av en etablering av Mårdhunden skulle kunna bli att kyckling och ägg skulle kunna försvinna från kyl- och fryshyllan i ditt närmsta snabbköp. Min sambo skulle då först blir extremt neurotisk och ligga vaken på nätterna och undra om han skulle kunna leva vidare sitt liv som han lever just nu, dvs tre kokta ägg till frukost och minst ett, helst tre mål kyckling per dag.

Efter ungefär en vecka skulle nästa rykte läcka ut att etableringen nu mer eller mindre är oundviklig och denna hotar alla mathöns i hela landet. Paniken skulle då sprida sig i min sambos kropp. När nästa artikel som manade till allmänheten skulle komma är jag mer eller mindre hundra procent övertygad att vi skulle se en turkos Nissan Micra, körd av min sambo, fullproppad med diverse skjutvapen och fällor åka upp till Norrland för att så säga "kväva invasionen och etableringen i sin linda" eller "mota Olle i grind", Olle är i detta fallet Mårdhunden och grinden är den Finska gränsen. Om bara myndigheterna matar honom med kyckling ungefär två ggr per dag och ägg till frukost och uppmuntrar mantrat att utan honom skulle det inte finnas något Kronfågel kvar att skydda för att Mårdhunden skulle förstöra för hönsen så skulle det inte finnas något problem.

Presidenten för Mårdhundland är nu varnad, akta er för Sverige! Det finns ett inneboende civilcurage som ligger och sover som vaknar om ni hotar något kärt hos oss!

Small hands, smells like cabbage...

Ärligt talat, är det bara jag som ser det naturromantiska i denna bilden?

Bilden föreställer en Mårdhund och även om jag känner att det blir mycket hänvisande till andra källor av kunskap nu så måste jag nu skriva vad Svenska Jägare Förbundet skriver om Mårdhunden:

Mårdhund (Nyctereutes procyonides)

Hane=hane Hona=tik Unge=valp

Kännetecken: Mårdhunden är av ungefär samma storlek som en räv, men gråraggig som en grävling. Den har en halvlång, ganska yvig svans. Förekomst: Mårdhunden hör hemma i Asien. Den har inplanterats och är under spridning i Östeuropa och i Finland. Även påträffad i Sverige. Lever främst i anslutning till sjöar och vattendrag. Föda: Består av allehanda smådjur, fågelägg, fiskar, insekter, frön o frukter. Fortplantning: Brunsttid i mars. Dräktighetstid 2 månader. Kullen består av 6-12 ungar. Honan gör gärna ett bo i ett gammalt grävlings- eller rävgryt. ________ Mårdhunden är ett hunddjur. Hunddjuren har förhållandevis långa ben och kan generellt sett springa fort. På framtassarna har de 5 tår - varav en sitter ovanför de andra på benet. Baktassarna har 4 tår. Alla tår är kloförsedda. Hunddjuren tillhör Rovdjuren. Andra familjer i ordningen rovdjur är björnar, kattdjur och mårddjur.

Nu är det ju inte så att jag planlöst har kollat på djur på denna sidan utan mitt och min sambos intresse för detta djur väcktes av en serie artiklar i stil med att "Mårdhunden kommer!!!". Ungefär som att ryssen skulle komma och starta krig. Kolla tex här!

Essensen av det som jag tycker är viktigt i denna artikel står i slutet, alltså:

"– Mårdhunden har visat sig orsaka stor ekologisk skada på det inhemska djurlivet i länder där den redan etablerat sig, berättar P-A Åhlén från SLU. Det gäller till exempel markhäckande fåglar, framför allt kolonihäckande arter i våtmarker, och groddjur. Dessutom kan den sprida flera allmänfarliga sjukdomar, bland annat rabies och en bandmask som kan ge människor leversvikt med dödlig utgång.*"

Min far, jägaren, kan säkert förklara för mig exakt hur viktigt det är och självklart ser jag det logiska i att om denna art nu både förstör ekosystem och sprider rabies inte skall finnas i vårat avlånga land. Det min hjärna inte får ihop är att något så vacker och ofarlig som jag ändå tycker att Mårdhunden ändå ser ut att vara kan vara så farlig, förmodligen är jag sjukt naiv. Det är ju ändå så att vackra kvinnor kan orsaka mer skada än de flesta arter!

Take me out of this prison...

Den moderna källan till all kunskap, Wikipedia, säger att en "jinx" är:

• A sort of curse placed on a person that makes them prey to large numbers of minor misfortunes and other forms of bad luck
  
• A person afflicted with a similar curse, who, while not directly subject to a series of misfortunes, seems to attract them to anyone in his general area.

Anledningen till min fascination över detta är att just min jinx börjar ta löjligt stora proportioner! Det började i slutet på förra säsongen när jag hade väldigt svårt att förflytta en liten vit plastboll till det varma och sköna nätet. Ett mål i första matchen och jag trodde att det var bye bye jinx. Nej då, det var bara undantaget som bekräftade regeln. Så jag tänkte be den som nu har jinxat mej att ta bort den, du har bevisat vad du nu vill bevisa... Utan den kanske jag också kan få till lite motivation till studier, träning osv.

Tack på förhand.
MVH Claes

You can't always get what you want...

Tanken var ju att detta inlägg skulle beskriva precis vad som hade hänt upp i Dalarna tillsammas med Hedemoras finest i helgen. Nu blir det inte alltid som man tänkt sig. Ungefär en timme efter jag bokat biljetter hem på söndagen ringer walesaren och säger att han inte skall spela match på fredagen och därför gärna skulle prioritera att hänga i Örebro i helgen. Vem är jag då att neka en god vän hans önskan att återse bekanta vyer och träffa gamla lagkamrater.

Come friday och vi följer ett väl bekant mönster, inhandling av öl - mat - tvspel. Förmodligen har vi satt någon sorts rekord i xboxande i helgen. Trots speldosans dragning orkar vi slita oss på kvällen för att hälsa på Z med flickvän och förfesta. Det fanns rykten om att Örebro skulle föräras med en popklubb återuppstånden kvällen i ära, om ni frågar mej är sammanträffandet med att W kommer hem och den klubben spelar rätt kusligt, det är något med de där dalmasarna. Klubben i fråga spelade bra musik men klientelet missade oss med minst ett par meter, är vi så gamla alltså? Lite skrämmande och skönt på samma gång.

Eftersom W ville göra nått roligt på lördagen stannade vi inne hela dagen, med undantag för matinskaffning, för att försöka vinna Stanley Cup på xboxet. Tummen är lite sliten än måste jag medge.

Efter walesaren åkt hem dröjde det inte länge innan nästa sambo kom hit och han började direkt tjata om kyckling och ägg. Dessutom har han under veckan blivit, om möjligt, ännu mer paranoid. Hans telefonskräck har nu spritt sig till mobiler och till och med fjärrkontroller som måste ligga så att strålningen kommer åt "rätt" håll. Det allra senaste är att han måste ha persiennerna nerdragna: "fattar du hur bra kikare man kan köpa på Claes Ohlsson nu?! de är ju bara att sätta en webcam bakom den och spara ner allt de filmar på oss!!! flera gig för fan".

Jag har väldigt svårt att svara på sådana utfall med annat än ett skratt, dock vet jag ju längst inne att jag borde sätta mej ner och prata om sådana här saker. Det är på allvar!

HDA City by Night

Min kära walesiska vän M har en väldigt musikalisk ådra i sig. I sin ungdom tog de dalarna med storm med sitt oasis-inspirerade band The Void. M spelar sjukt riffig gitarr och låtsas att han heter Gallagher i efternamn på de låtar jag fått förmånen att höra. Eftersom jag är helt frälst i oasis låter det ju helt klart bra. För att komma från Dalarna.

På senare tid har de gjort en Led Zeppelin och återförenat bandet med vissa personaländringar. De kallar sig nu Hökartorget och spelar svensk musik influerad av Håkan Hellström och Florence Valentin. Hökartorget har fått en kometartat karriär. Efter bara en demo fick de spela på Hedemoras stora festival "Daldansen", då jag missade den fick jag njuta av den på youtube.

Att jag nu försöker mej på ett lamt försök att leka Z och blogga om musik har en anledning, dels fick Hökartorget sin kanske största framgång då de intervjuades i P4 dalarna. Detta då de med sin låt "HDA City by Night" skall utmana på listan "Daltoppen". Stor hype när de fick tillgång till hela SR:s arkiv och skulle välja en låt att spela, de valde Toto med "Africa". Om det är ironi eller inte vet man inte än.

Bästa frågan de får är av den kvinnliga programledaren då hon frågar om de "spelar musik för att ragga brudar?".

Förutom denna hype så ska jag få tillfället att åka till HDA City i helgen och förhoppningsvis hänga med bandet. Jag lär återkomma hur denna helg urartade sig!

The wind is in my heart

Märkligt hur jag har lärt mej om mej själv genom denna lilla missnöjesyttrande blogg. Det har ju varit ett tag sedan jag skrev och ju mer tid det gick desto mer tänkte jag att nu MÅSTE jag sätta mej ner och skriva nått. Lustigt att just ordet måste får en att känna så stort motstånd. Eftersom jag uppenbarligen har stora svårigheter med att göra något som jag måste har det då tagit ett tag att knåpa ihop ett par rader.

Undrar om det bara är jag eller om det är så att dagens ungdomar, jag räknar mej själv fortfarande dit, bara gör något som man måste lägga ner lite energi och tankeverksamhet bakom bara när "vi" absolut måste eller när det direkt genererar belöning? Om detta är fallet vill jag med omedelbar verkan säga upp min prenumeration på framtidstro.

Dagens citat: "bara ett ägg?!?!? det räcker ju inte till frukost! du måste ha minst ett i varje ben!!!"
Sagt om mina frukostvanor, skönt att ha en sambo som tar hand om mej. Skönt att jag har min spelkonsol som inte bråkar med mej, lustigt nog är det varken energikrävande eller jobbigt så det tar inte alls emot att ge min dyrbara (?) tid till den.

Paranoid android

På Radioheads skiva OK Computer så har de en låt som heter Paranoid Android, den är tydligen inspirerad av karaktären "Marwin" i Douglas Adams bok Liftarens guide till galaxen. Marwin är en robotprototyp med riktiga känslor osv, dock gick något snett när han gjordes så han är konstant nere, deppig och paranoid, därav låtnamnet. Jag funderar om inte min sambo, som denna gången gjorde ett väldigt kort uppehåll i Örebro, inte också är något utan en prototyp!

Han saknar Marwins deppighet och är nästan jämt på bra humör, men paranoian han har visat upp gränsar till på gränsen till personlighetsstörning. Visst hade jag en aning om vad som komma skulle, jag kommer ju ihåg att han var tvungen att stänga av ugnen fyra ggr när vi gick hemifrån honom osv, men att det skulle ha gått såhär långt trodde jag inte. Han tog med sej sitt avfall hit till Örebro för att "dom" inte skulle kunna spåra honom här om han slängde kvitton osv, det tyckte han var väldigt bra! Häromdagen letade jag efter telefonen när jag kom hem - den låg på toaletten. Dagen efter låg den under hans säng. Jag frågade då lite försynt varför vår kommunikationsvän fick nya hem varje dag.

Svaret kom snabbt och var väldigt självklart, "de kan ju höra oss genom den, vi kan faktiskt glömma att stänga av." Alltså: "de", som eventuellt skulle kunna vara den person någon av oss pratade senast med, kanske inte lägger på luren utan istället hänger kvar och hoppas att vi ska prata om något hemligt. Vad som kanske är ännu lustigare är att han gömt den när han har varit ensam hemma, vad försigår egentligen när jag lämnar våra kära 35 kvadrat?!

A step to far...

Sambon här igen. Då skulle man kunna tro att allt är återställt, ack så fel man kan ha! För livet går in i ett nytt skede varje måndag... Anpassningen från sorgeslösheten och den skeva tidsuppfattningen som helgen bjuder på måste när klockan ringer på måndagen helt kastas av den höga häst som den har ockuperat i ungefär två och en halv dag. Inget mer vara uppe till fem för att spela sista matchen på NHL, inget mer dricka öl och inte tänka på morgondagen. FAN!

Då är det skönt att slippa verkligheten med en mer referenshumor. Fear and loathing in Las Vegas kan vara den skönaste och drogförhärligande filmer som gjorts. Själva förlagan är boken med samma namn av Hunter S Thomson, en av de mest eccentriska journalisterna/författarna som någonsin satt penna till papper. Att när man gräver lite djupare i det och förstår att Johnny Depp gör en fantastisk skådespelarinsats. På de klipp jag har sett av Thomson så kopierar Depp mer eller mindre alla gester och uttryck! Fantastiskt!

Feck yous!

Helgen har helt klart flugit förbi, snart är sambon här igen och då lär veckan också gå fort. Skönt nu när mörkret börjar komma. Jag ser nu framemot en vecka fylld av referenshumor och tjafs. Aldrig fel.

För ca ett år sedan såg vi en film som The Streets youtubekanal Beat Stevie hade spelat in på Readingfestivalen. De var de vanliga fyllehändelserna men efter tio sekunder i klippet så kommer en kille som kallar sig själv Example och är totalt dyng/hög/yr, detta klipp snurrade frekvent och gav många skratt. Example får senare skivkontrakt hos The Streets och ger ut en skiva med remixer som faktiskt är väldigt bra. Han får dessutom hoppa in och presentera och vara Beat Stevie - kanalen. Eftersom han konstant har svårt att hålla sej seriös blir det fantastiskt roligt. Detta är en samlad kompott av hans "bedrifter" framför kameran. Efter ca 40 sekunder frågar han: "if you could be any character from Shindlers List, who would you be?" och efter ungefär en minut så gör han en pizzabagare från indien och menar att han "får" göra det utan att bli anklagad för rascism för att han har släkt som är både italiensk och indisk.

Det fortsätter ju som ni förstår på denna skumma bana men det absolut bästa är ett klipp ca tre minuter och femtio sekunder, Example sitter i en soffa och berättar en anekdot om att han en gång blev erbjuden en "coke breakfast", alltså kokain till frukost, och då istället säger nej och istället vill ha en tallrik vatten. Allt med en tjock skotsk accent. Helt skruvat och obetalbart! Kan inte få nog!

...shit va roligt det var idag jag tror helt klart att vi hade roligast när vi stod i hörnet och bara drack och såg sådär svåråtkomliga ut fan att vi inte vågade stå kvar där utan var tvungna att gå ut och dansa, tur att jag köpte nya hörlurar för annars hade jag varit tvungen att lyssna på alla studentikosa ramsor nu på bussen hem fast egentligen är jag avundsjuk för att jag inte längre håller på med sånt längre...de här lurarna är ju fantastiska kanske lätt värda sina pengar varför har jag inte köpt sådana innan? hur mycket betalade jag nu igen? de var värda det hursomhelst bussen är långsam men lurarna gör resan helt klart uthållbar fast jag skulle egentligen vilja vara såpass osvensk att jag utan att känna dem kunde skråla med i studentsången undrar om jag ska ringa någon nu när jag går hem från busshållplatsen men då måste jag plocka ut mina lurar nu blev jag kissnödig lurarna skyddar mej från polisen om de ser mej så jag inte får några böter... alltså, jag hör knappt hisslarmet genom lurarna, bara Kings Of Leon när de sjunger om Kalifornien, det är väldigt roligt att trycka på hisslarmet när man åker hiss hemma hos mej jag måste göra det igen och komma ihåg att vara tyst när jag kommer in för att inte väcka sambon, undrar om han är vaken och vill dricka öl? jag tror han skulle vilja dricka öl med mej nu om jag väcker honom, eller skall jag ta fram rakapparaten och raka av hans hår efter jag har bundit fast honom med repet jag köpte på IKEA som ligger på bordet framför mej? jag är helt övertygad om att han skulle se det roliga i det och inte alls bli jättearg...jag är förbannat bra på att gå tyst känner jag ingen går lika tyst som jag gör just nu måste kolla om någon är inne på datorn för jag vill inte att kvällen skall sluta nu kanske skulle väcka sambon ändå? nu pratar någon med mej på datorn nej det var bara datorn som startade upp, alltså med de här lurarna så låter Red Morning Light tusen gånger bättre, skit i datorn och lyssna på Electric President nu och kolla om du kan säga alla ljudeffekter de använder, ja, det ska du göra ska bara kolla aftonbladet.se först...Wrapped in piano strings är sinnessjukt vacker undrar hur man gör sådan musik fan va roligt det var idag det måste vi göra igen fast då ska alla få testa mina lurar... imorgon ska jag bara skriva lite då kan jag kanske vara uppe lite till, kanske läsa lite bok eller prata med sambon ska bara ta av mej lurarna och ställa mej upp, nugörjagdetellersåkollarjagomkuddenärmjukpådenhärsida...

Tänkte bara dela med mej lite av mina tankar sedan i onsdags natt, ungefär så uppfattar jag, såhär i efterhand, att mina tankar gick i mitt smått intoxikerade tillstånd.

Music sounds better with you, does it?

Konstigt det här med kreativitet och inspiration. När jag är ensam i lägenheten som jag är nu står hjärnan still, helt jävla still. Motsatsen är då när sambon är här, eller när jag umgås med någon annan, då kan det bara spruta ut roligheter, tycker jag själv iallafall.

Kommer vagt ihåg någon föreläsning för väldigt länge sedan då jag läste pedagogik, den handlade om lärande och kunskap. Tesen var att kunskap, förutom att finnas i böcker och i människors huvuden också skapades i samspelet mellan människor interagerande var en förutsättning för att kunskapen skulle spridas och växa.

Just då var det ännu en i den långa raden av föreläsningar som inte fått mej att reflektera något nämnvärt och den var snabbt glömd. Nu tror jag att jag förstår lite mer vad teorin innebär, ensam så behöver jag inte vara rolig, jag behöver inte bevisa något för mej själv eftersom jag trots allt tycker rätt bra om mej som jag är, trots alla fel. Däremot så är jag nog som alla människor i stort behov av bekräftelse och gillande, alltså slår mina system på något sätt igång överväxeln och öppnar nya nervbanor som leder till att jag ser lösningar och kreativa inslag som jag överhuvudtaget inte ens skulle funderat på om jag varit allena.

Detta är inget nytt för mej, bara det att det aldrig varit så påtagligt som nu. Situationen är ju nu att jag utan att tänka på det har fullt påslag på min socialiseringsven. Istället för att komma hem och sätta mej framför tvn tvingas jag nu komma på bra motiveringar till varför jag skall få herraväldet över kontrollen och bestämma vilken kanal det skall bli, hur högt ljudet skall vara osv. Detta sporrar mej till kreativa lösningar i argumentation och annat. När man tänker på det så går detta ganska långt efter devisen att behovet är uppfinningarnas moder, fast på ett annat sätt. Det jag på något sätt vill sätta fingret på är att även om det har varit känt länge att människan är ett flockdjur så har jag precis nu kommit på att jag nog inte bara vantrivs med att vara själv utan dessutom stänger av kreativiteten omedvetet när jag är själv, kanske för att spara den till tillfällen då den syns av andra också.

Huh?

Kycklingklubbor till frukost?!