onsdag 15 april 2009

Is this it?

Medan min syster lever livet på karribiska stränder tog jag och Tiger vårat pick och pack och drog till källan till mer eller mindre all min kulturinspiration. En kloak till stad kallad London, eller Londonium som de gamla romarna valde att kalla bosättningen.

För ett hisnande antal år sedan gjorde jag tillsammans med andra gymnasievänner en resa med samma destination. Den gången stannade vi längre än vad vi gjorde denna påskhelg. Den första resan varade i ca. fem månader och under dessa månader i en stad där det bor mer än i hela Sverige lyckades jag skaffa mig en vän som jag fortfarande har kontakt med. Inte helt oväntat delar vi ett fanatiskt intresse för fotboll. Mitt intresse mer att titta på och hans att spela. Det var också i Hyde Park över en fotboll vi verkligen lärde känna varandra. Jag hade som förslag att vi på min lediga dag och hans första dag kunde slå lite bollar till varandra. Denne nyinflyttade främling med ett enormt hårsvall synade mig upp och ner och utbrast på en klockren Rosengårdsskånska "tror du inte att jag är lite för bra för dig?".

Självklart var han för bra för mig. Jag kommer aldrig ens vara i närheten så bra som Gürkan är på att spela fotboll. Jag skyller dock på att det är skillnad på att växa upp i Tenhult och den inspiration som finns där och att växa upp i Rosengård som jämnårig med en viss Zlatan Ibrahimovic och dessutom spela i samma lag som denne.

Nåväl, det var nu dags för mig att profitera på våran vänskap och suga ut gratis boende åt mig och Tiger.

Fortsättning följer...

måndag 13 april 2009

While London Bridge's burning down Brixton's burning up...

Efter den ständige sambons utmärkta gästbloggeri har jag varit och fyllt på min anglosaxiska ådra. Just nu är jag för seg efter att ha försökt sova på diverse flygplatsgolv/tågsäten/flygsäten/bussäten i natt så jag lovar att återkomma med en utförlig beskrivining av helgens bravader!

måndag 6 april 2009

Ständig sambo gästbloggar


Håkan söker öppenhjärtat en ”Nån” som får honom att smälta och båtkaptenen fyller år och visar tydligt med kroppsspråk och minspel samt det bistra uttalandet ” jåå tet häääar va ju en överasssknink” att han ej önskar bli firad av ett gäng simpelt båtfolk på sin bemärkelsedag. Således inget nytt under solen i min och numera-ensamboende-sambons favoritstudie i social bakfylla Färjan 2.

Dock finns en annan anledning till att jag lättar mitt hjärta bloggledes.

Den senaste tiden har varit förödande då någon bedriver tvåfrontskrig mot min gestalt. Jag talar givetvis om glaset i kycklingen. De som följt bloggen vet att min passion är fågeldjur i alla dess former samt att mitt livsrecept är paranoida utfall mot folk i min närhet och en mer än hälsosam misstro mot människor som rör sig utanför ej låsta dörrar.

Det yttersta bevis på att någon nu verkligen är ute efter mig är naturligtvis att de slår där det träffar som hårdast, nämligen det som ligger en nära hjärtat. Vem ”dem” är vet jag inte i detta nu men eftersom konspirationsteorierna numera tagit formen av diarréer och nattliga svettningar måste jag nu lufta min oro.

Scenario 1:

Samfundet för underbetalda högambitiösa salladsbararbetare har gått samman i en komplott för att de tycker skivad kyckling ser mer ”italia” ut varpå de placerar glasbitar i kyckling för att förhindra nyttjandet av den så utbredda ”hacka kycklingen i kuber” tekniken som vi så länge njutit av.  För att nu garantera att gästerna ej får i sig glas så tvingas alla jävla lattebarer med lättlunch numera skiva hönsen tunnt för att garantera glasfri ”feelgood”-lunch som är så hiiimla nyttigt. Samfundet gnider sina händer.

Scenario 2:

En pseudo-rysk barnliga som länge legat i hårdträning för att störta den svenska välfärden och sätta sina smutsiga tänder i den svenska monarkins mest glittrande tiara har förstått att i landet lagom äter alla som betyder något…ehum något lagom. Alltså inte fisk, som ter sig för lätt. Inte heller rött kött, då det är för blodigt utan den evolutionella dieten kyckling. Således för att lyckas svälta ut hela patriarkatet med Reinfeldt i spetsen så  förstör de det enda lagom livsmedlet en politiker någonsin avnjutit. Detta med förutsedd politikerdöd som följd. Lämnandes endast Viktoria och Daniel vid finska gränsen. De ser det även som en revansch efter landsskammen som uppdagades vid Tingeling utbrottet i statligt finansierad television.

Scenario 3:

Helt enkelt en fyllbult till slaktare som i denna tid av ekonomiskt strama tyglar laddar hagelbössan med sin bortgångne svärmors finservis som denne samlat i umton år innan kräftan tog hennes arma liv. Då denna servis består av både salladstallrik, finfat och dessertassietter så kommer kycklingarna i det icke namngivna slakteriet få ”smaka porslin” i ca ett år till. Varje tallrik krossad är en krona tjänad tänker slaktarn.

 

För att ej nalla på bandbredden för mycket så slutar jag här, dock är scenario nr 1 en riktig lågoddsare i min bok.

När sanningen uppdagas skola ni minnas vad profeten förmedlat!!!!