Från C.Mobil : ”Blogga en sista gång innan lördag, bitte!”
Det som börjar med imperativa sms slutar även med imperativa sms.
Den sista anekdoten jag tänkte dela med mig av avhandlar något som kom att bli en ofta återberättad historia i vårt kompisgäng.
Jag hade vaknat sent, cyklat som en idiot för att komma till skolan i tid till nån typ av undervisning. Då jag går genom skolan så passar jag på att lämna in sista inskicket av uppsatsen i min handledares fack. Går vidare till lektionen och vad jag kan dra mig till minnes så hinner jag i tid. Allt frid och fröjd.
Några dagar senare när det börjar dra ihop sig till vittjande av kommentarer i mitt fack så kommer ett gäng vänner med C i spetsen och säger att de måste visa något. Jag går till mitt fack och finner där min uppsats med kommentarer. Allt bra än så länge. Tills jag på uppmaning av en fnissande C slår upp första sidan och till min stora förvåning finner en stor klump kebabkött, blandad sås och sallad. Med tanke på min arbetsinsats så ser jag rött. Vem i helvete har varit så respektlös att de har besudlat min studie i sociologi med simpelt kebabkött. Misstankarna riktas(med suggestiva uppmaningar av C) mot min handledare. Bilden i mitt huvud är ju självklart att grisen har suttit och moffat kebabrulle samtidigt som han ögnat igenom ”ännu en medioker gymnasieuppsats”. Irritationen stiger något fruktansvärt och med bestämda steg så börjar jag gå mot min handledares expedition, påeldad av C+entourage. Nu ska grisen dräpas, eller i alla fall tillrättavisas med en ton passande en viril gymnasiestudent. C +entourage skrattar så de fiser och kan inte få nog av mina verbala utfall mot min handledare. De skrattar lite väl mycket. Efter ett tag erkänner C att detta enbart var ett grymt spratt de spelat mig. De tyckte tydligen att det var väldigt kul att driva med den hårige killen för ” han blir ju så arg”. Mycket nöje för dem, men för mig fanns irritationen kvar. Tyvärr så gjorde incidenten att förtroendet för min handledare oförtjänt sjönk, tack vare C. Men ett MVG senare så var den aggen glömd. Hursomhelst så är C en uppviglare av rang, vilket givit oss flera roliga stunder genom åren. Tack och lov så riktas den inte längre lika ofta mot mig.
För att av sluta gästbloggandet med värdighet tänkte jag bjuda på låten som efter mycket kontemplation lämpat sig bäst som soundtracket till min och C:s relation nämligen : http://www.youtube.com/watch?v=Zx3m4e45bTo
Nuff said!
