Sitter hos sambon i hans stad hos hans "riktiga" sambo och känner redan nu att morgonens träningspass i någon form av kamsportslokal kommer ge avtryck av smärta på morgondagen.
Förmodligen var det dock bra att få ur en massa energi då det annars finns stor risk för överladdning inför kvällens besök hos frimurarna. Teorierna om att det är ett förklätt omvändelsemöte har ännu inte ebbat ut och frågan är väl snarare om de är en självmordssekt eller om vi bara kommer bli hjärntvättade av metoder som vi inte ens skall tala om.
Om det nu är så att det mot all förmodan är en helt vanlig nyårsfest som alla här i lägenheten har varit på innan så har vi också här en tanke på hur det kommer bli. Bjuder på våran vision HÄR!
Vi räknar dock inte med någon sorts otrohet eller bråk, dock är det kostymerna som gör det!
onsdag 31 december 2008
söndag 28 december 2008
All is quiet, on new years eve...
Julen kom och gick med sedvanlig paralysering pga för mycket matintag. Det är fantastiskt att människan fortfarande är kvar i det basala att äta så mycket som möjligt när det bjuds då kroppen inte vet när den får tillfälle att få föda igen. Därför bestämde min kropp sig för att det dels var en bra idé att först äta väldigt mycket julmat hos mormor och morfar till lunch för att senare på kvällen fylla på med ännu mer julmat hos moster och morbror. Kroppen var inte ens hungrig men tyckte fortfarande det var en bra idé att sätta i sig stora mängder köttbullar och rödbetssallad.
Julen är annars en väldigt gemytlig högtid, detta år var inget undantag. Dock håller min och B:s uppsats tillsammans med ett kommande arbete sin plats i huvudet så det blev svårt att slappna av helt. Detta åtgärdades dock på Juldagen då huvudet dels bedövades av diverse rusdrycker och dels av kompisars anekdoter, dagen efter kom besvären tillbaka mångdubblat i form av huvudvärk.
Nu när nostalgin över ett gånget år flödar runt omkring och till och med jag har gjort futila försök till att lista 2008:s höjdpunkter sportsligt och musikaliskt känner jag att jag inte längre klarar av detta året. Jag och sambon skall dock hinna med en sista brakfest.
Jag ska besöka hans stad över nyår, där skall vi vaka in det nya året i passande lokaler. Ibland känns det som det finns ett väldigt bra sammanhang i världen. För ett tag sedan blev jag och sambon väldigt intresserade i frimurarna och funderade också på att starta en egen loge med egna ritualer. Till vår stora förnöjelse visar det sig då att vi blir bjudna på en nyårsfest och den skall hållas i frimurarlogen i hans stad. Ett sammanträffande eller har de koll på oss?! Lite ruskigt såntdär.
De kanske vet att vi kommer att leta efter det gömda guldet? De kanske vet att vi kommer leta efter invigningskammaren? De kanske helt enkelt har dödskoll på vår fascination av detta stängda sällskap?
Ska bli väldigt intressant, jag tror att de nog kan tänkas hålla minst två eller tre hemligheter till världens undergång i alla deras loger, jag är dem på spåren!!!
Julen är annars en väldigt gemytlig högtid, detta år var inget undantag. Dock håller min och B:s uppsats tillsammans med ett kommande arbete sin plats i huvudet så det blev svårt att slappna av helt. Detta åtgärdades dock på Juldagen då huvudet dels bedövades av diverse rusdrycker och dels av kompisars anekdoter, dagen efter kom besvären tillbaka mångdubblat i form av huvudvärk.
Nu när nostalgin över ett gånget år flödar runt omkring och till och med jag har gjort futila försök till att lista 2008:s höjdpunkter sportsligt och musikaliskt känner jag att jag inte längre klarar av detta året. Jag och sambon skall dock hinna med en sista brakfest.
Jag ska besöka hans stad över nyår, där skall vi vaka in det nya året i passande lokaler. Ibland känns det som det finns ett väldigt bra sammanhang i världen. För ett tag sedan blev jag och sambon väldigt intresserade i frimurarna och funderade också på att starta en egen loge med egna ritualer. Till vår stora förnöjelse visar det sig då att vi blir bjudna på en nyårsfest och den skall hållas i frimurarlogen i hans stad. Ett sammanträffande eller har de koll på oss?! Lite ruskigt såntdär.
De kanske vet att vi kommer att leta efter det gömda guldet? De kanske vet att vi kommer leta efter invigningskammaren? De kanske helt enkelt har dödskoll på vår fascination av detta stängda sällskap?
Ska bli väldigt intressant, jag tror att de nog kan tänkas hålla minst två eller tre hemligheter till världens undergång i alla deras loger, jag är dem på spåren!!!
onsdag 24 december 2008
Nostalgia Locomotive
Vi fortsätter med åt det mer nostalgiska hållet nu på Julafton. Man har sagt till mej att det är en hel del sport på denna bloggen och det kan jag ju inte neka till, därför kommer jag nu återigen godtyckligt ranka lite sport.
Bäst 2008, alla sportkategorier:
1. Usain Bolt – De flesta springer 100 meter när de slår världsrekord, den här killen sprang 70 och joggade 30... Eeee... 2. Charlotte Kalla – Avslutningen i slalombacken på Tour de Ski när hon får en tidigare dopad finska att se ut som en stenstod i ca 20 graders lutning måste vara på nått sätt övermänskligt.
3. Fernando Torres – Få spelare har den där förmågan att avgöra en final själv, han hade bestämt sig för att vara bäst i världen just i EM-finalen, bra val.
Topp 3 med sportslig personlig förankring:
1. HV71 – Som utflyttad Smålänning blir det på något sätt alltid roligare att hålla på ”hemlaget”. Därför var det extra skoj att HV skåpade till sig guldet.
2. ÖSK – Det har varit upp och ner med mitt engagemang med att gå på fotboll i min nya hemstad, i år såg ÖSK:s fina spel till att jag gick hem nöjd nästan varje match.
3. Hovsta IF – Kommentar överflödig.
Viktigaste vinsterna:
1. Sista Buzzvinsten mot Z och Jo – Skönt att markera.
2. Sista tennisvinsten mot B – Tyskar vinner alltid!
3. Vinsten mot Nerike i DM – Mer eller mindre tre fjärdedelar av Hovsta sågs dansande och glada i hågen på Björnstugan kl 1.30 dagen innan matchen som började 10.00 på morgonen efter.
God Jul!
Bäst 2008, alla sportkategorier:
1. Usain Bolt – De flesta springer 100 meter när de slår världsrekord, den här killen sprang 70 och joggade 30... Eeee... 2. Charlotte Kalla – Avslutningen i slalombacken på Tour de Ski när hon får en tidigare dopad finska att se ut som en stenstod i ca 20 graders lutning måste vara på nått sätt övermänskligt.
3. Fernando Torres – Få spelare har den där förmågan att avgöra en final själv, han hade bestämt sig för att vara bäst i världen just i EM-finalen, bra val.
Topp 3 med sportslig personlig förankring:
1. HV71 – Som utflyttad Smålänning blir det på något sätt alltid roligare att hålla på ”hemlaget”. Därför var det extra skoj att HV skåpade till sig guldet.
2. ÖSK – Det har varit upp och ner med mitt engagemang med att gå på fotboll i min nya hemstad, i år såg ÖSK:s fina spel till att jag gick hem nöjd nästan varje match.
3. Hovsta IF – Kommentar överflödig.
Viktigaste vinsterna:
1. Sista Buzzvinsten mot Z och Jo – Skönt att markera.
2. Sista tennisvinsten mot B – Tyskar vinner alltid!
3. Vinsten mot Nerike i DM – Mer eller mindre tre fjärdedelar av Hovsta sågs dansande och glada i hågen på Björnstugan kl 1.30 dagen innan matchen som började 10.00 på morgonen efter.
God Jul!
tisdag 23 december 2008
Oftastband
För ett tag sedan fick jag äran att skriva på Z:s blogg ”Iblandband”. Självklart tog jag tillfället i akt att blicka bakåt istället för framåt, detta då hans blogg mestadels behandlar purfärsk och sjukt svår musik. Jag passade också på att då skaffa mig ett alias, eftersom jag har löjligt dålig fantasi så tog jag hans alias och var lite sådär Ingvar Oldsberg-rolig. Iblandband blev alltså Oftastband, att ha ett alias passar bra, när jag nu får inspiration att skriva om musik kommer jag använda detta alias. Nu kommer ett sådant infall:
Eftersom Iblandband läses av mer eller mindre kreddiga människor så antar jag att Z har en enorm press på sig att alltid hitta ny musik och tycka om den, om så vore fallet med min blogg skulle jag högaktningsfullt skita i dem! Helt godtyckligt kommer jag nu säga min mening om musikåret 2008.
Oftastband rankar:
De tre bästa konserterna under 2008:
1. MGMT – Roskilde
2. Razorlight – Debaser
3. Familjen – Popaganda
De tre bästa skivorna 2008:
1. Glasvegas – Glasvegas
2. MGMT – Oracular Spectacular
3. Oasis – Dig Out Your Soul
De tre bästa låtarna 2008:
1. Eddie Vedder – Society
2. Afasi & Filthy – Natten Till Idag
3. Why? – The Vowels pt. 2
De tre bästa tipsen från Iblandband 2008:
1. Natalie Portmans’s Shaved Head
2. Passion Pit – Sleepyhead
3. Electric President
Tre som kanske borde tänkt lite till innan de gett ut ny musik:
1. Kanye West
2. Timbuktu
3. Tiger Lou
Eftersom Iblandband läses av mer eller mindre kreddiga människor så antar jag att Z har en enorm press på sig att alltid hitta ny musik och tycka om den, om så vore fallet med min blogg skulle jag högaktningsfullt skita i dem! Helt godtyckligt kommer jag nu säga min mening om musikåret 2008.
Oftastband rankar:
De tre bästa konserterna under 2008:
1. MGMT – Roskilde
2. Razorlight – Debaser
3. Familjen – Popaganda
De tre bästa skivorna 2008:
1. Glasvegas – Glasvegas
2. MGMT – Oracular Spectacular
3. Oasis – Dig Out Your Soul
De tre bästa låtarna 2008:
1. Eddie Vedder – Society
2. Afasi & Filthy – Natten Till Idag
3. Why? – The Vowels pt. 2
De tre bästa tipsen från Iblandband 2008:
1. Natalie Portmans’s Shaved Head
2. Passion Pit – Sleepyhead
3. Electric President
Tre som kanske borde tänkt lite till innan de gett ut ny musik:
1. Kanye West
2. Timbuktu
3. Tiger Lou
The denial twist
Det visade sig för ett par veckor sedan att jag har levt i en lögn. Jag och Z skulle köra Rockband och dricka en eller två öl en fredag, nu fick vi sällskap av Z:s sambo Jo och vänner. Kvällen behandlade många olika ämnen och bl a bloggar då Z måste räknas som Örebros okrönte svåra musikbloggare. Då kom också denna bloggs namn på tal och då krossade Jo:s vän min illussion om att man kan vara sambo med en kompis.
Det heter tydligen Kombo om man bor med en kompis. Det finns nu två vägar att gå: antingen glömma detta halvåret och radera denna blogg eller helt enkelt strunta i ny kunskap, köra ner huvudet i sanden och fortsätta kalla min och J:s samvaro för platoniskt samboliv. Detta kanske måste stötas och blötas ett tag med Sambon innan det fastslås dock.
Det heter tydligen Kombo om man bor med en kompis. Det finns nu två vägar att gå: antingen glömma detta halvåret och radera denna blogg eller helt enkelt strunta i ny kunskap, köra ner huvudet i sanden och fortsätta kalla min och J:s samvaro för platoniskt samboliv. Detta kanske måste stötas och blötas ett tag med Sambon innan det fastslås dock.
onsdag 17 december 2008
Avmaskning...
Så har min kära syster också börjat blogga... Första inläggen är förmodligen bara början på vad som förhoppningsvis kommer bli en reseberättelse om hur hon klarar sig på Kuba och nu i början hur hennes karl hälsar på Ghana!
Njut!
Njut!
måndag 15 december 2008
Rotanloukku
Nu blev det sådär fasligt längesedan jag vädrade den här torra satans bloggen.
Hopp i form. Just eftersom det var ett tag sedan har det också hänt en hel del. Lite kortfattat:
Förra lördagen lyckades jag, med försvarlig berusning med mej i ryggen måste sägas, starta en diskussion om feminism med Z:s flickvän som då självklart läser genusvetenskap, detta rekommenderas inte om vänskap skall blomstra.
Lagom efter jag vaknat efter chocken att aldrig mer få tillträde till Z:s rockband, eftersom det står i deras lägenhet, var det dags för Brasiliansk afton. Detta refereras självklart ypperligt av min sambo här! För kvällen var det brasilianska mittfältet förstärkt med en Walesare då jag och nämnda citronätare dagen skulle färdas till hufvudstaden för diverse förnöjelser.
Jag och Walesaren hade valt hans och flickvännens bil som färdsätt, smidigt men omständigt skulle det visa sig. På sträckan Örebro-Krokodilens lägenhet i en sthmls-förort var vi tvungna att dels fylla på olja först för att senare få kruta i ny spolarvätska. Dock visade sig det att bara oljan gjorde någon nytta, hur mycket vätska vi än fick i struntade ledningarna som skulle transportera upp vätskan sprutande på vindrutan att göra det de är designade till.
Nåväl, Krokodilen möter oss med sedvanlig gänglig gång och varma skämt. Väl inne tycker han att vi nog bör kickstarta julen och bjuder oss således på ett val: "vill ni ha den här 20%iga glöggen, som är spetsad med whisky står det på etiketten, nu innan vi går ut eller efter?". Valet var alltså inte om vi ville ha utan när. Den var otroligt god, dock fick tidspressen oss att vara tvungna att skjuta på matintaget tills efter en mycket trevlig taxiresa då jag i ett svep mentalt kände mig som en tonåring igen. K menar att alla i Sthml tar med sig en flaska fanta spetsad med lite sprit i taxin. Just då reflekterade jag inte att han, precis som oss, har sina rötter i landsorten.
Väl inne på stället där det brittiska bandet Razorlight skulle hålla låda senare på kvällen sluter representanter från nästan alla andra länder på den brittiska ön upp. Irländaren som förra gången jag träffade honom visade sig, efter att ha varit på fel krog i början, vara mycket konversationsvillig. Han förvarnade också att det skulle komma en engelsman som var och såg ut som en "bum" skulle komma senare. Nu är senare ett väldigt vitt begrepp och jag kan inte riktigt mäta tiden mellan uttalandet och själva ankomsten av denne engelskman. Dock var han inte så luffaraktig, utan hade helt enkelt inte anpassat sig till det svenska kroglivet där det är kutym, lite onödigt kan tyckas, att man gör sig "fin" till utgångens ära. Engelskmannen gick sonika rakt från jobbet ut som de gör på pubarna där han är uppvuxen. Det enda man kanske kan klaga på är att just denne engelskman jobbade som snickare och hade således redan när han kom in en imponerande kroppsodör att matcha sina snickarbyxor. Razorlight hade dock bestämt sig att inte lukta så mycket och var tydligen så nöjda med att vara i Sverige att sångaren tog några danssteg ute bland oss dödliga efter han underhållt färdigt.
I ett tidigare blogginlägg beskrev jag att denna kväll skulle bli skön då jag inte skulle behöva hålla låda, helt rätt visade det sig! Efter ett par danssteg kände jag att jag gjorde mej bäst vid sidan av istället då det just då flög runt två par som utan överdrift skulle kunnat kvala in till "Let's Dance" vilken årgång som helst. Självklart var det Krokodilen och Walesaren med varsin danspartner som tog ut svängarna, efter ett par danser fick deras partners förmodligen slut på energi och tackade ödmjukast och kollapsade i varsitt hörn medans mina vänner med eld i dansblicken tittade runt på dansgolvet efter nya dansoffer. Som tur var för de närmast stående tjejerna tände de i taket och vi tog oss smärtfritt hem. Walesaren kollapsade till ljudet av mina och K:s otaliga partier av "Råttfällan".
Efter det har jag haft feber tills idag.
onsdag 3 december 2008
Let the beat control you
Inspiration kommer i stötar så jag gör det mesta av det just nu och, som det känns, sprutar ur mej inlägg. Förmodligen landar jag dock i dilemmat med kvalitet vs kvantitet.
En snabb fundering bara, ska inte bli långrandig, i Anders & Måns-skolans anda.
Om en vän till mej som jag känner väldigt väl, nästan som om han vore mej själv, faktiskt, skulle inventera sin mp3 samling skulle han finna att han hade 15032 spår, 70,28 gigabyte eller 39,1 dagar musik på hans dator. Detta är dock en väldigt flytande siffra då det ju ständigt ges ut ny musik.
Om denne väldigt nära och kära vän då istället för att ärligt ha laddat ner alla denna hiskeliga mängd låtar ärligt på en känd svensk nedladdningssida utan istället köpt dem online så skulle det vara en mindre förmögenhet som låg på hans hårddisk.
På en stor mp3spelares onlineshop kostar en låt ca. 9 kr. Alltså är den lätta uträkningen (med hjälp av miniräknare, såklart): 15032 ggr 9= 135288. Alltså... hundratrettiofemtusentvåhundraåttioåtta. Det är fasligen mycket pengar.
Nästan så jag känner han borde ha dåligt samvete...
En snabb fundering bara, ska inte bli långrandig, i Anders & Måns-skolans anda.
Om en vän till mej som jag känner väldigt väl, nästan som om han vore mej själv, faktiskt, skulle inventera sin mp3 samling skulle han finna att han hade 15032 spår, 70,28 gigabyte eller 39,1 dagar musik på hans dator. Detta är dock en väldigt flytande siffra då det ju ständigt ges ut ny musik.
Om denne väldigt nära och kära vän då istället för att ärligt ha laddat ner alla denna hiskeliga mängd låtar ärligt på en känd svensk nedladdningssida utan istället köpt dem online så skulle det vara en mindre förmögenhet som låg på hans hårddisk.
På en stor mp3spelares onlineshop kostar en låt ca. 9 kr. Alltså är den lätta uträkningen (med hjälp av miniräknare, såklart): 15032 ggr 9= 135288. Alltså... hundratrettiofemtusentvåhundraåttioåtta. Det är fasligen mycket pengar.
Nästan så jag känner han borde ha dåligt samvete...
Flashing the leather
Var förresten på innebandymatch igår. En del av det lag jag spelar i var också där. Vi satt för oss själva och var bäst i världen när vi slapp spela själva.
Störst uppståndelse väckte dock en ny telefon. Backen ifråga hade valt att lägga sin välförtjänta lön på en liten dator som tydligen också går att ringa från, tangentbord och allt! Fantastiskt vad de gör nuförtiden!
Självklart kan jag då inte bara uttrycka min beundran utan måste retas ohindrat. Löjligt omoget men jag vet inte hur jag ska göra, hjälp! Varför kan vi inte bara vara vänner och glädjas åt varandras framgångar?
Störst uppståndelse väckte dock en ny telefon. Backen ifråga hade valt att lägga sin välförtjänta lön på en liten dator som tydligen också går att ringa från, tangentbord och allt! Fantastiskt vad de gör nuförtiden!
Självklart kan jag då inte bara uttrycka min beundran utan måste retas ohindrat. Löjligt omoget men jag vet inte hur jag ska göra, hjälp! Varför kan vi inte bara vara vänner och glädjas åt varandras framgångar?
Rakbladsljus
Det är onsdag idag. Hade jag varit med i Anders och Måns hade jag nu räknat upp hur stor procent av alla dagar jag upplevt som hade varit med om, men nu är jag inte det.
Nästa onsdag skall jag och Walesaren åka till Sveriges huvudstad och kolla på en brittisk rockorkester. Självklart skall vi värma upp med att avsluta vår NHL-säsong som vi började förra gången han förpestade min tillvaro.
Min vän, Krokodilen tror jag att han kallas på en annan blogg, ska också med på konserten. Vi ska också bo hos honom. Jag och Krokodilen har en väldigt intressant relation måste jag säga. Inte dålig, men intressant. Vi gick på samma gymnasieskola när vi var mindre, inte samma årskurs eller klass, alltså gick vi väl och bedömde varandra och så fick vi valpar sedan mäta våra krafter på innebandyplanen i något sorts försök till storhet i ett skollag. Jag kommer inte ihåg särskilt mycket därifrån, men jag vet att han var med och jag vet att vi också hade några gemensamma vänner. Efter gymnasiet skildes våra vägar som det brukar göra. De skulle mötas igen för ungefär tre år sedan.
Just den tiden var kanske min mest studentikosa, jag bodde i korridor och tyckte faktiskt det var roligt att gå ut på kåren. En av dessa kvällar jag svängt benen i diger dans satte jag planenligt av för att umgås med min kudde och täcke. Efter att ha kollat in kön till kaffeutskänkningen tyckte jag att en kille såg fasligt bekant ut. Ett svep till med blicken och det bekräftades att också han kände igen mej, men jag visste inte varför och sen vad. Efter ett par hälsningsfraser kom vi då på vem den andra var. Det som var speciellt var ju självklart varför Krokodilen var i Örebro och varför hans blick gått fram och tillbaka som en dammsugare på tv-shop efter ett par vänliga ögon som kunde förbarma sig över honom. Det var ju känt sedan länge att han bodde i Gbg. Det var då så att hans vän som han var och hälsade på hade övergett honom och lämnat honom utan nyckel och slängt bort sin telefon för att slippa bli uppringd. Två meningar senare så var det mat hemma hos mej som gällde och jag minns att vi somnade till filmatiseringen av "Liftarens Guide till Galaxen".
Ett antal sporadiska möten och träffar på olika arenor senare så har vi fått bättre grepp på varandra. Dock ser jag med tillförsikt fram emot vår onsdagsseans. Det är nämligen så att förra gången jag hälsade på honom i Stockholm där han nu tjänar sitt leverbröd på att skriva en massa ord i en rosa tidning som behandlar mestadels sport slutade på ett väldigt surrealistiskt sätt. Om det blir en upprepning av jackjakt inne på en klubb, intervallöpning upp till söder, debatt med förbipasserande som ville ha med oss och "spränga en porrklubb" eller främlingar som kommer fram till en och säger att "Krokodilen gömmer sig i skuggorna" vet jag inte.
Men utan tvekan har jag med mej två tuffa killar i Walesaren och Krokodilen på konserten. När Walesaren dessutom tar med sig en Irländare som också har en historia av sig att hitta på hyss utöver det vanliga känner jag att det finns en trygg plats för mej i hierarkin. Alla sammansättningar kan behöva en deltagare som skrattar åt alla skämt och lite förvirrat tar sig för huvudet när konstiga saker händer. Denne person beter sig också lite tråkigt vuxet medan han egentligen vill vara i mitten av allas uppmärksamhet och göra ännu knasigare saker än hans vänner, men han vågar inte. Pax för den rollen nästa onsdag!
Nästa onsdag skall jag och Walesaren åka till Sveriges huvudstad och kolla på en brittisk rockorkester. Självklart skall vi värma upp med att avsluta vår NHL-säsong som vi började förra gången han förpestade min tillvaro.
Min vän, Krokodilen tror jag att han kallas på en annan blogg, ska också med på konserten. Vi ska också bo hos honom. Jag och Krokodilen har en väldigt intressant relation måste jag säga. Inte dålig, men intressant. Vi gick på samma gymnasieskola när vi var mindre, inte samma årskurs eller klass, alltså gick vi väl och bedömde varandra och så fick vi valpar sedan mäta våra krafter på innebandyplanen i något sorts försök till storhet i ett skollag. Jag kommer inte ihåg särskilt mycket därifrån, men jag vet att han var med och jag vet att vi också hade några gemensamma vänner. Efter gymnasiet skildes våra vägar som det brukar göra. De skulle mötas igen för ungefär tre år sedan.
Just den tiden var kanske min mest studentikosa, jag bodde i korridor och tyckte faktiskt det var roligt att gå ut på kåren. En av dessa kvällar jag svängt benen i diger dans satte jag planenligt av för att umgås med min kudde och täcke. Efter att ha kollat in kön till kaffeutskänkningen tyckte jag att en kille såg fasligt bekant ut. Ett svep till med blicken och det bekräftades att också han kände igen mej, men jag visste inte varför och sen vad. Efter ett par hälsningsfraser kom vi då på vem den andra var. Det som var speciellt var ju självklart varför Krokodilen var i Örebro och varför hans blick gått fram och tillbaka som en dammsugare på tv-shop efter ett par vänliga ögon som kunde förbarma sig över honom. Det var ju känt sedan länge att han bodde i Gbg. Det var då så att hans vän som han var och hälsade på hade övergett honom och lämnat honom utan nyckel och slängt bort sin telefon för att slippa bli uppringd. Två meningar senare så var det mat hemma hos mej som gällde och jag minns att vi somnade till filmatiseringen av "Liftarens Guide till Galaxen".
Ett antal sporadiska möten och träffar på olika arenor senare så har vi fått bättre grepp på varandra. Dock ser jag med tillförsikt fram emot vår onsdagsseans. Det är nämligen så att förra gången jag hälsade på honom i Stockholm där han nu tjänar sitt leverbröd på att skriva en massa ord i en rosa tidning som behandlar mestadels sport slutade på ett väldigt surrealistiskt sätt. Om det blir en upprepning av jackjakt inne på en klubb, intervallöpning upp till söder, debatt med förbipasserande som ville ha med oss och "spränga en porrklubb" eller främlingar som kommer fram till en och säger att "Krokodilen gömmer sig i skuggorna" vet jag inte.
Men utan tvekan har jag med mej två tuffa killar i Walesaren och Krokodilen på konserten. När Walesaren dessutom tar med sig en Irländare som också har en historia av sig att hitta på hyss utöver det vanliga känner jag att det finns en trygg plats för mej i hierarkin. Alla sammansättningar kan behöva en deltagare som skrattar åt alla skämt och lite förvirrat tar sig för huvudet när konstiga saker händer. Denne person beter sig också lite tråkigt vuxet medan han egentligen vill vara i mitten av allas uppmärksamhet och göra ännu knasigare saker än hans vänner, men han vågar inte. Pax för den rollen nästa onsdag!
tisdag 2 december 2008
Some shardy masonry work...
Ordningen är återställt i trähuset. Sambon förärar mej och dammråttorna med sin närvaro precis hela veckan. Som vanligt med kära återseenden urartar det snart och vi har under ca 30 timmar planerat minst ett tiotal nya idiotiska tilltag!
De flesta är av allt för olaglig karaktär för att produceras här på bolaget, men vi har ändock för att kunna utföra dem bestämt oss för att bilda en egen frimurarloge. Då kan vi hävda att vi är löjligt hemliga och exklusiva, ett sätt att göra helt menlöst dravel och verklighetsflykt meningsfullt. Jag har lagt ut designen av loggan på entrepenad till sambon medans jag filar på stadgar. Anmälningstiden går snart ut, har dock inte börjat fila på invigninsritual än. Dock är det nästan säkert att den kommer innehålla någonting med kyckling, ägg eller Listerine! Medlemsansökningar tas emot som kommentarer på bloggen.
Just Listerine finns med i ett av upptågen, vi har en tanke att utmana varandra vem som kan gurgla denna starka substans längst. Dock upplyste sambon mej om att det starka i den försvinner efter en tid i munnen. Alltså måste vi ha någon sorts påfyllningsmekanism! Detta måste alltså införskaffas!
Denna utmaning kom till då vi lagt ner idén om att äta rå kyckling för att dels kolla om det vore gott och dels kolla om man bara blir lite dålig i magen eller om man verkligen får salmonella. Eftersom båda två har schemalagda aktiviteter framåt kändes det onödigt att riskera sjukskrivning så vi sparar det till semestern... Vi kanske ska börja med att vänja magarna med att äta halvstekt kyckling? Hmm... Vissa människor kanske inte är bra för varandra?
Annars är den tiden vi lever i underbar. Det finns nya elektroniska sätt att låtsas att man kan spela instrument och få det att låta bra. Z har tagit steget fullt ut och införskaffat Rockband! Ärligt talat så ser jag ingen hejd på hur mycket tid det skulle ta för mig om jag gjorde samma sak. Och då känner jag redan nu att det pågående NHL-slutspelet med Capitals rycker i min intressenerv. För oss som var för lata för att spela riktig hockey är det fantastiskt! Dock måste ju sägas att även om jag någon gång skulle spelat hockey seriöst skulle jag väl knappt tagit mej till ett lag på väldigt beskedlig nivå, tänk hockey-bockey, jag håller mej till att styra låtsasgubbar på en skärm och skrika ut i ren glädje när Ovetchkin stänker upp den i närmsta krysset.
Eee... Skulle någon annan skriva detta skulle jag säkert skratta gott och skaka på huvudet och säga nått i stil med att "skaffa dig ett liv". Men så är min verklighet nu! Elektronisk glädje är den sanna glädjen.
De flesta är av allt för olaglig karaktär för att produceras här på bolaget, men vi har ändock för att kunna utföra dem bestämt oss för att bilda en egen frimurarloge. Då kan vi hävda att vi är löjligt hemliga och exklusiva, ett sätt att göra helt menlöst dravel och verklighetsflykt meningsfullt. Jag har lagt ut designen av loggan på entrepenad till sambon medans jag filar på stadgar. Anmälningstiden går snart ut, har dock inte börjat fila på invigninsritual än. Dock är det nästan säkert att den kommer innehålla någonting med kyckling, ägg eller Listerine! Medlemsansökningar tas emot som kommentarer på bloggen.
Just Listerine finns med i ett av upptågen, vi har en tanke att utmana varandra vem som kan gurgla denna starka substans längst. Dock upplyste sambon mej om att det starka i den försvinner efter en tid i munnen. Alltså måste vi ha någon sorts påfyllningsmekanism! Detta måste alltså införskaffas!
Denna utmaning kom till då vi lagt ner idén om att äta rå kyckling för att dels kolla om det vore gott och dels kolla om man bara blir lite dålig i magen eller om man verkligen får salmonella. Eftersom båda två har schemalagda aktiviteter framåt kändes det onödigt att riskera sjukskrivning så vi sparar det till semestern... Vi kanske ska börja med att vänja magarna med att äta halvstekt kyckling? Hmm... Vissa människor kanske inte är bra för varandra?
Annars är den tiden vi lever i underbar. Det finns nya elektroniska sätt att låtsas att man kan spela instrument och få det att låta bra. Z har tagit steget fullt ut och införskaffat Rockband! Ärligt talat så ser jag ingen hejd på hur mycket tid det skulle ta för mig om jag gjorde samma sak. Och då känner jag redan nu att det pågående NHL-slutspelet med Capitals rycker i min intressenerv. För oss som var för lata för att spela riktig hockey är det fantastiskt! Dock måste ju sägas att även om jag någon gång skulle spelat hockey seriöst skulle jag väl knappt tagit mej till ett lag på väldigt beskedlig nivå, tänk hockey-bockey, jag håller mej till att styra låtsasgubbar på en skärm och skrika ut i ren glädje när Ovetchkin stänker upp den i närmsta krysset.
Eee... Skulle någon annan skriva detta skulle jag säkert skratta gott och skaka på huvudet och säga nått i stil med att "skaffa dig ett liv". Men så är min verklighet nu! Elektronisk glädje är den sanna glädjen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
