Fjäderfähelvete...

Märkbart vad lite tid man får när man är två. Eller rättare sagt: vad lite tid man får för sig själv. Jag är van vid att kunna vara helt själv under en kväll och slippa kompromissa. Dock inte sagt att det är dåligt, jag får mycket mer nyttigt gjort när jag inte kan ligga och spela dator eller pilla mej i naveln.

Jag har märkt en hel del roliga egenskaper hos min sambo, trots att vi har känt varandra sen sjuan på högstadiet så ser jag hela tiden nya sidor av honom. Det som har slagit mej nu sedan han kom igår är att han har total jävla dille på fåglar. Förutom att äta sina tre ägg (ja, det är fortfarande alltid tre, jag tog två av fyra en gång och han fick panik) så förklarade han att hans optimala dag innehåller minst ett mål mat kyckling. Jag har ingen bättre jämförelse att ge er än att det är kärlek, om jag fick leka Gud och sitta i hans skalle när han går förbi den grillade kycklingen i affären tror jag att jag skulle höra Marvin Gaye sjung "Let's get it on" i bakgrunden samtidigt som blicken skulle bli väldigt dimmig i kanterna samtidigt som kyckligen skulle vara skarp som värsta HD-tvn. Fokuset kan inte beskrivas som något annat än beundransvärt. Jag önskar att jag kunde ha samma fokus på t.ex. skolarbete eller städning, är helt övertygad om att det skulle sluta i mer eller mindre succé!

Jag skall direkt göra avbön och säga att jag också gillar den lilla fasanen som jag, numera ofta, får som måltid men jag är helt övertygad att denna besatthet är skadlig.

Jo, glömde nästan.. Hans ringsignal i morses innehöll fågelkvitter, om Marvel behöver en ny superhjälte så har jag en idé:

"Birdman! He can eat all the chicken you throw at him". Sug på den!

Nedräkning

Snart kommer sambon hit!

Ska bli väldigt skönt att slippa laga all mat själv! Överhuvud taget är det ju faktiskt så att sambolivet är bra mycket smidigare ur de flesta praktiska aspekter: tvätt, disk osv... Nu kanske det är en annan fördelning som gäller hemma hos "oss" men jag har helt klart förstått charmen med att bo två. När jag nu efter jul skall bli vuxen så är det fritt fram att erbjuda mej husrum, jag kan både koka kaffe och diska. Mer behövs väl inte?

Vinst i seriepremiären, efter en seg första så blixtrade Hovsta till i andra och bärgade hem segern. Som en tidigare tränare skulle ha sagt: vi lär ju fortsätta såhär.

Söndagar ger på något sätt alltid tid till reflexion över veckan som kommer för mig. Angående denna veckan har jag ingen aning, slipper massa akademism då det inte är några lektioner alls, utan tokplugg med M. Någon som har bra ursäkter för att plugga? Förutom att spela frisbeegolf och spela hockey på mitt fortfarande spännande tv-spel. Undrar hur länge jag kommer tycka att jag gjorde ett bra köp? Snälla, kan ni inte backa upp mej om jag ändrar mej?

The shock of the lightning

En vecka ensam i lägenheten och jag har mer eller mindre gått tillbaka till ungdomen/barndomen.
När jag var liten hade jag stenkoll på all statistik angående NHL, jag tror till och med att jag skrev ner ALLA resultat under en säsong, det är alltså circus 80 matcher per lag. Jag hade helt klart ett brinnande intresse. Detta ledde mej naturligt till att samla på hockeykort, jag får fortfarande varma känslor när jag av någon anledning måste flytta på dem i förrådet.

Intresset för hockey har till viss del fått stiga åt sidan för min besatthet av engelsk fotboll. Hur som helst, jag såg alltid till att spela massvis med NHL på dator eller annan spelkonsol när jag var hos vänner som hade det, vår familjs dator fick också sin beskärda del. Dock hade jag aldrig någon konsol hemma, och som barn vill man ju alltid ha det man inte har. Ofta glömmer man ju dock bort sina begär ju äldre man blir, dock inte denna. Jag har nu officiellt blivit ungdom igen och därmed köpt en konsol att spela det senaste NHL-spelet på. Jag har en otrolig ångest för att jag är så här glad för ett tv-spel!!!

Kanske är det behovet av att vara ung som äntligen fått mej att spendera mina förvärvade pengar på någon form av tidsfördrivsmaskin?

Samma sorts flashback ger mej Oasis nya skiva, jag kommer nu och för all framtid att skriva in mej på Z:s svarta lista. Jag räknar kallt med att han har en sådan där han dömer ut folk som inte förtjänar att lyssna på någon form av musik, han har redan nämt att jag är mer eller mindre anglofil i mitt lyssnande på sin blogg, jag kommer nu gräva min egen grav i hans ögon: Dig Out Your Soul snurrar non-stop hos mej. Den är bättre än de två senaste skivorna och äntligen sjunger Liam bra igen. Jag tror inte min besatthet av detta kaxiga och ohyfsade Manchesterband är särskilt sund. Men det är något med en ny skiva från Oasis som får mej att bli väldigt, väldigt lyrisk. Lyssna gärna på första singeln här.

Och ja, jag skulle gillat det även om det var dåligt, vissa saker måste jag bara gilla.

Your parents livingroom

För mej känns det väldigt nostalgiskt att ligga i en säng och vakna av ljudet av ett hushåll som startas upp för dagen. Jag har nu under ett par år vant mej vid att vara min egen dräng vad gäller min lägenhet och därför är det både härligt och ibland mindre härligt att vakna till ens sambo som med millimeterprecision sätter på sina tre ägg (det måste vara TRE ägg, varje morgon).

Därför känns det mer än lite tomt att sitta såhär på morgonen då jag för en gångs skull är uppe någorlunda tidigt att vara ensam, tur att jag skall sitta i ett grupprum och planera världsövertagande medelst c-uppsats med M då!

Min hybris har nu kommit in i ett väldigt lustigt stadie, inget som går fel kan ändra på min uppfattning om att jag helt enkelt är förbannat bra. Jag menar, även om jobbet är slitigt, träningen inte går som den borde osv. så ligger vetskapen om att denna lilla missnöjesyttringsventil existerar. Att vara stjärna är inte lätt kan jag meddela!

Har sorgligt nog kommit på varför jaq gör detta. Nu när den själva "fysiska" anledningen till att starta denna blogg är hemma i Nkpg så får jag tid att fundera på vad för mekanismer som så att säga fick bägaren att rinna över. Jag har unisont med mej själv kommit fram till att det är ett desperat rop på hjälp för någon att rädda mej! Från vad och hur detta skall gå till är jag inte på det klara med än, fortsättning följer.

Har ni för övrigt söndagen ledig tycker jag att ni skall bege er till Mellringehallen och vidda lite plastbandy, sällan har så många vuxna män blivit så togika och adrenalinstinna över en liten bit vit plast med hål i innan. Om man skall gå efter gårdagens träning hoppas jag att Pålsboda har hatten med sej för om det är ett gott tecken att det går dåligt på genrepet så kommer det gå väldigt fort på söndag.

Mouth full of bones

Extrajobb på Stadium i dagarna två. Sällan flyter tiden så långsamt när jag jobbar i butiken och det inte är några kunder inne alls!

Därför har tisdagen förflutit i särdeles maklig takt, mycket skitsnack har det hunnits med dock, och en och annan kund har fått lite hjälp då och då! Jobbet är ett bra komplement och håller mej på något sätt frisk från akademismen som annars råder på universitetet och i min kurs.

På tal om det var det uppstartsheat på GIH för c-uppsatsstudenter igår, shit va långsamt! Jag och M ägnade större delen av lektionen åt att snurra på ögonen åt sjukt ointressanta saker för just oss, varför denna hysteri för seminarieformatet?!

Blir ett bittert inlägg denna gång, känner att jag behöver min sambo snart så jag kan avreagera mej på honom. Utan honom har jag ingen alls att slänga skit på, han har utan tvekan hittat sin plats i mitt lilla liv.

Har tagit ett stort steg mot mitt mål att regera i bloggvärlden, Z omnämnde denna bloggen i sin egen sjukt intressanta musikblogg (se inlägg längre ner), det måste väl innebära att jag är accepterad tror jag? Hybrisen är väldigt nära att övermanna mej och det är bara med väldigt frekventa blickar i spegeln ur ofördelaktiga vinklar som jag nätt och jämt lyckas hålla fötterna någorlunda på backen. Känner dock att de svävar ungefär varannat steg, mest då på vänster fot.

Tillbaka i verkligheten, eller?

Tillbaka efter en helg hemma i Jerusalem.

Helgen var ett enda stort naturmöte, upp kl fem och ut i ottan med varsitt gevär med en mentor till pappa som för helgen var hundförare.

Till mitt stora förtret så valde fåglarna som det var tänkt att jag skulle mata med bly gemensamt att flyga över där M stod och lurade. M såg ovetande till att jinxa mej, han sa de förbjudna orden: "God jaktlycka", tro fanken att fjäderfäna inte ville flyga över mej!

Nåväl, tillbaka till lägenheten och den är för första ggn sen terminen obebodd förutom min egen person. Sambon har självstudier i veckan och kommer därför enbart landa i Örebro en eller två dagar i veckan, både skönt och tomt. Man vänjer sig helt klart snabbt vid positiva sidor av att bo två, det tar kanske lite längre att vänja sig vid de sämre.

Har dock helt klart fått hybris med denna blogg, trodde ju att det skulle vara typ jag och min sambo som skulle läsa, nu senast var det faktiskt någon som sa åt mej att uppdatera oftare! Har ingen aning om hur jag skall hantera denna "framgång", planerar att leva det hårda bloggstjärnelivet till max och deka ner mej i en spiral av lättillgängligt sex och droger som mitt entourage får fixa till mej. Eller beskrev jag just rockstjärnelivet, finns det någon skillnad. Jag är såpass grön här så jag vet inte vad som väntar, jag behöver en stadig hand som kan hålla mina fötter på marken! HJÄLP!

Lovely solitude

Nu har jag och min sambo lov från varandra ett tag.
Han åkte hem till sin andra sambo i Nkpg över helgen, fuck it... I'm gonna miss him. Eller?

Jag kommer inte kunna njuta av alla privilegium jag annars kan åtnjuta av att ha en lägenhet helt för mej själv. Åker hem till Jerusalem imorgon, fredag. Det har lovats jakt av far min. Just syftet med min och min skrivkompanjons resa "hem" till Jerusalem har orsakat olika reaktioner. En del har uttryckt önskan om att vilja vara med nästa gång medan andra har tagit till mer hårda ord för att påpeka att det jag och M kommer hålla på med i helgen inte alls är ok.

Vår vän Z, som förövrigt förser mej med musiktips på bloggen Iblandband, kallade oss först barbarer för att så sent som idag halvt på skämt halvt på allvar bad att få veta vilken skog vi skulle hålla till i så att han kunde vedergälla djuren vi eventuellt skulle kunna pricka med våra projektiler av stål.

Oavsett vad folk tycker rent etiskt om själva jakten kommer själva avslappningen av att vara totalt fokuserad under tystnad i skogen göra mej gott. De tysta stunderna i min och min sambos tillvaro kan räknas på ena handens fingrar under en genomsnittlig dag. Att vakna till musik och somna till musik har sin charm, men just nu vill jag leka lite stenåldersman, givetvis med den moderna människans lyx av varma väggar runt omkring mej när jag lägger mej. Helt stenålders kommer jag inte bli, även om min sambo finkänsligt frågade om jag alltid var "såhär" på morgonen. Med "såhär" kan jag inte annat än att misstänka att min buttra uppsyn av att bli väckt framkallade någonsorts instinkt hos honom i stil med att inte väcka den idiot som sover.

Nåväl, mycket kåserande för ingenting kan tyckas, ha en trevlig helg! Och om ni ser duvor i trakten av Tenhult i helgen så har vi inte varit så lyckosamma i vår jakt.

Kyla i lägenheten

Ösk-match, visst... spännande och ovisst. Men det mest irriterande är nog att vid hemkomst och påslående av Kanal 6:s Champions League bevakning möttes med utropet "Inte mer fotboll nu!". Lite modfälld blir man utan tvekan.

Måste här skicka en passning till min tidigare konstanta soffgäst som nu har flytt till dalarnas djupa skogar, med honom var det aldrig något snack.

Annars funderar jag ganska mycket på om det verkligen är så att jag har fått hybris i och med denna blogg. Detta påpekade min kära f.d lagkapten i en kommentar. Visserligen är detta enbart ett försök att få vår internhumor ut till de få stackars själar som har hjärta nog att läsa dessa rader för att vara någorlunda uppdaterade i vad som händer på Åstadalsvägen 9, dock är det nog mest en intern smutskastningskampanj mellan två personer. Jag är ju dock helt oemotsagd, 1-0!

Vidare så kan alla boka in helgen den 4-5:e, någon sorts upptåg kommer hända!

So long!

Pavlov och jag!

Min sambo har uppenbara problem med att anpassa sin och min vardag till en fungerande symbios. Vi har ändå känt varandra bra länge så han har förärat mej med sin närvaro här i gnällbältet ett par gånger innan. Dessa besök har mer eller mindre varit tidsbegränsade resor in i missbruk av olika substanser, mer eller mindre nyttiga.

Oftast har alkohol spelat en viktig roll i vårat umgänge. För om vi vore nyktra kanske vi tvingas se den andre personen som den verkligen är?!

Nu till själva kruxet med våran nuvarande situation. När min sambo åkte hit senast kände han en distinkt smak av öl i munnen i första rondellen inne i Örebro. Han har också klagat på att så fort han kommer in i min (våran) lägenhet så får han ett sug efter kylskåpskall öl och visioner av nämnda kylskåp som öppnar sig långsamt i bästa Hollywood-stil med rök- och ljuseffekter så ölen inne i är extremt åtråvärd.

Kan det vara så att jag omedvetet betingat hans närvaro i Örebro med alkohol, alltså att hans kropp såfort han kommer hit förknippar att vara här med berusningens positiva sidor? Kan det vara så att han också kan betingas av? Om han tex får vara duktigt bakfull i min lägenhet utan lösa pengar att betala hemkörspizza med och utan ork till att ta sig affären för att inskaffa näring, kommer hans kropp börja associera min lägenhet med obehag då?

Fortsättning lär följa!

Intraspersktivt perspektiv

Mina nuvarande föreläsningar har utvecklats till en tävling mellan deltagarna att rada upp "svåra" akademiska ord. "Generaliserbarhet", "paradigm" och "hermeneutisk" är fantastiska exempel på detta. Frågan är om det imponerar på läraren eller kurskamraterna? Vad vinner man på att slänga in ett ord som man kanske, kanske inte förstår till hundra procent för att verka mer beläst?

Jag trillar självklart dit själv. Anmäler härmed mej själv. Men dock börjar jag störa mej mer och mer på denna motsvarighet till "namedropping". Finns det något namn på detta?

Okontrollerat skattanfall... eee....

Ok, anledningen till att denna bloggen kom till är:

- en extrem önskan om att bli sedd, på mer ställen än i den riktiga världen.
- en fix idé som tillkom i en ordväxling med min sambo.
- en kaskadspya av undertecknad på vägen för att rensa strupen från vatten på väg ner i helt fel strupe.

Spyan ledde till mer skratt än den brittiska sitcom vi under tiden tittade på, detta belyser väl på något sätt vårt förhållande antar jag.

The beginning of the end.

En ny termin på universitetet började för ca tre veckor sedan. Allt som vanligt där alltså.
Nu skulle detta inte bli en vanlig termin, inte bara för att det skall bli min sista som student innan det skrämmande livet på andra sidan högskolepoäng börjar efter den, nej. Min barndomsvän bestämde sig också för att återvända till studentlivet och därmed sluta upp med mej på min studieort.

Självklart blir man väldigt nöjd av att utöka sin skara av nära vänner. Dock blir det lite av en chock när man i ett slag kan skriva "sambo" som civil status. För även om vårat förhållande är av den platoniska sorten så ändras livet väldigt dramatiskt när jag nu tvingas dela med mej av mina mer eller mindre misslyckade försök att glorifiera mitt ensamstående tillstånd, nu har jag någon som ser precis hur tragisk min tillvaro är.

Mer om ämnet lär följa, nu laddar vi upp med att socialisera binärt på varsitt håll istället för att umgås med den person som ändå sitter i rummet "på riktigt".