Blinded by the lights...

Sitter hos sambon i hans stad hos hans "riktiga" sambo och känner redan nu att morgonens träningspass i någon form av kamsportslokal kommer ge avtryck av smärta på morgondagen.

Förmodligen var det dock bra att få ur en massa energi då det annars finns stor risk för överladdning inför kvällens besök hos frimurarna. Teorierna om att det är ett förklätt omvändelsemöte har ännu inte ebbat ut och frågan är väl snarare om de är en självmordssekt eller om vi bara kommer bli hjärntvättade av metoder som vi inte ens skall tala om.

Om det nu är så att det mot all förmodan är en helt vanlig nyårsfest som alla här i lägenheten har varit på innan så har vi också här en tanke på hur det kommer bli. Bjuder på våran vision HÄR!

Vi räknar dock inte med någon sorts otrohet eller bråk, dock är det kostymerna som gör det!

All is quiet, on new years eve...

Julen kom och gick med sedvanlig paralysering pga för mycket matintag. Det är fantastiskt att människan fortfarande är kvar i det basala att äta så mycket som möjligt när det bjuds då kroppen inte vet när den får tillfälle att få föda igen. Därför bestämde min kropp sig för att det dels var en bra idé att först äta väldigt mycket julmat hos mormor och morfar till lunch för att senare på kvällen fylla på med ännu mer julmat hos moster och morbror. Kroppen var inte ens hungrig men tyckte fortfarande det var en bra idé att sätta i sig stora mängder köttbullar och rödbetssallad.

Julen är annars en väldigt gemytlig högtid, detta år var inget undantag. Dock håller min och B:s uppsats tillsammans med ett kommande arbete sin plats i huvudet så det blev svårt att slappna av helt. Detta åtgärdades dock på Juldagen då huvudet dels bedövades av diverse rusdrycker och dels av kompisars anekdoter, dagen efter kom besvären tillbaka mångdubblat i form av huvudvärk.

Nu när nostalgin över ett gånget år flödar runt omkring och till och med jag har gjort futila försök till att lista 2008:s höjdpunkter sportsligt och musikaliskt känner jag att jag inte längre klarar av detta året. Jag och sambon skall dock hinna med en sista brakfest.

Jag ska besöka hans stad över nyår, där skall vi vaka in det nya året i passande lokaler. Ibland känns det som det finns ett väldigt bra sammanhang i världen. För ett tag sedan blev jag och sambon väldigt intresserade i frimurarna och funderade också på att starta en egen loge med egna ritualer. Till vår stora förnöjelse visar det sig då att vi blir bjudna på en nyårsfest och den skall hållas i frimurarlogen i hans stad. Ett sammanträffande eller har de koll på oss?! Lite ruskigt såntdär.

De kanske vet att vi kommer att leta efter det gömda guldet? De kanske vet att vi kommer leta efter invigningskammaren? De kanske helt enkelt har dödskoll på vår fascination av detta stängda sällskap?

Ska bli väldigt intressant, jag tror att de nog kan tänkas hålla minst två eller tre hemligheter till världens undergång i alla deras loger, jag är dem på spåren!!!

Nostalgia Locomotive

Vi fortsätter med åt det mer nostalgiska hållet nu på Julafton. Man har sagt till mej att det är en hel del sport på denna bloggen och det kan jag ju inte neka till, därför kommer jag nu återigen godtyckligt ranka lite sport.

Bäst 2008, alla sportkategorier:

1. Usain Bolt – De flesta springer 100 meter när de slår världsrekord, den här killen sprang 70 och joggade 30... Eeee... 2. Charlotte Kalla – Avslutningen i slalombacken på Tour de Ski när hon får en tidigare dopad finska att se ut som en stenstod i ca 20 graders lutning måste vara på nått sätt övermänskligt.
3. Fernando Torres – Få spelare har den där förmågan att avgöra en final själv, han hade bestämt sig för att vara bäst i världen just i EM-finalen, bra val.

Topp 3 med sportslig personlig förankring:

1. HV71 – Som utflyttad Smålänning blir det på något sätt alltid roligare att hålla på ”hemlaget”. Därför var det extra skoj att HV skåpade till sig guldet.

2. ÖSK – Det har varit upp och ner med mitt engagemang med att gå på fotboll i min nya hemstad, i år såg ÖSK:s fina spel till att jag gick hem nöjd nästan varje match.

3. Hovsta IF – Kommentar överflödig.

Viktigaste vinsterna:

1. Sista Buzzvinsten mot Z och Jo – Skönt att markera.

2. Sista tennisvinsten mot B – Tyskar vinner alltid!

3. Vinsten mot Nerike i DM – Mer eller mindre tre fjärdedelar av Hovsta sågs dansande och glada i hågen på Björnstugan kl 1.30 dagen innan matchen som började 10.00 på morgonen efter.

God Jul!

Oftastband

För ett tag sedan fick jag äran att skriva på Z:s blogg ”Iblandband”. Självklart tog jag tillfället i akt att blicka bakåt istället för framåt, detta då hans blogg mestadels behandlar purfärsk och sjukt svår musik. Jag passade också på att då skaffa mig ett alias, eftersom jag har löjligt dålig fantasi så tog jag hans alias och var lite sådär Ingvar Oldsberg-rolig. Iblandband blev alltså Oftastband, att ha ett alias passar bra, när jag nu får inspiration att skriva om musik kommer jag använda detta alias. Nu kommer ett sådant infall:

Eftersom Iblandband läses av mer eller mindre kreddiga människor så antar jag att Z har en enorm press på sig att alltid hitta ny musik och tycka om den, om så vore fallet med min blogg skulle jag högaktningsfullt skita i dem! Helt godtyckligt kommer jag nu säga min mening om musikåret 2008.

Oftastband rankar:

De tre bästa konserterna under 2008:
1. MGMT – Roskilde
2. Razorlight – Debaser
3. Familjen – Popaganda

De tre bästa skivorna 2008:
1. Glasvegas – Glasvegas
2. MGMT – Oracular Spectacular
3. Oasis – Dig Out Your Soul

De tre bästa låtarna 2008:
1. Eddie Vedder – Society
2. Afasi & Filthy – Natten Till Idag
3. Why? – The Vowels pt. 2

De tre bästa tipsen från Iblandband 2008:
1. Natalie Portmans’s Shaved Head
2. Passion Pit – Sleepyhead
3. Electric President

Tre som kanske borde tänkt lite till innan de gett ut ny musik:
1. Kanye West
2. Timbuktu
3. Tiger Lou

The denial twist

Det visade sig för ett par veckor sedan att jag har levt i en lögn. Jag och Z skulle köra Rockband och dricka en eller två öl en fredag, nu fick vi sällskap av Z:s sambo Jo och vänner. Kvällen behandlade många olika ämnen och bl a bloggar då Z måste räknas som Örebros okrönte svåra musikbloggare. Då kom också denna bloggs namn på tal och då krossade Jo:s vän min illussion om att man kan vara sambo med en kompis.

Det heter tydligen Kombo om man bor med en kompis. Det finns nu två vägar att gå: antingen glömma detta halvåret och radera denna blogg eller helt enkelt strunta i ny kunskap, köra ner huvudet i sanden och fortsätta kalla min och J:s samvaro för platoniskt samboliv. Detta kanske måste stötas och blötas ett tag med Sambon innan det fastslås dock.

Avmaskning...

Så har min kära syster också börjat blogga... Första inläggen är förmodligen bara början på vad som förhoppningsvis kommer bli en reseberättelse om hur hon klarar sig på Kuba och nu i början hur hennes karl hälsar på Ghana!

Njut!

Rotanloukku

Nu blev det sådär fasligt längesedan jag vädrade den här torra satans bloggen.

Hopp i form. Just eftersom det var ett tag sedan har det också hänt en hel del. Lite kortfattat:

Förra lördagen lyckades jag, med försvarlig berusning med mej i ryggen måste sägas, starta en diskussion om feminism med Z:s flickvän som då självklart läser genusvetenskap, detta rekommenderas inte om vänskap skall blomstra.

Lagom efter jag vaknat efter chocken att aldrig mer få tillträde till Z:s rockband, eftersom det står i deras lägenhet, var det dags för Brasiliansk afton. Detta refereras självklart ypperligt av min sambo här! För kvällen var det brasilianska mittfältet förstärkt med en Walesare då jag och nämnda citronätare dagen skulle färdas till hufvudstaden för diverse förnöjelser.

Jag och Walesaren hade valt hans och flickvännens bil som färdsätt, smidigt men omständigt skulle det visa sig. På sträckan Örebro-Krokodilens lägenhet i en sthmls-förort var vi tvungna att dels fylla på olja först för att senare få kruta i ny spolarvätska. Dock visade sig det att bara oljan gjorde någon nytta, hur mycket vätska vi än fick i struntade ledningarna som skulle transportera upp vätskan sprutande på vindrutan att göra det de är designade till.

Nåväl, Krokodilen möter oss med sedvanlig gänglig gång och varma skämt. Väl inne tycker han att vi nog bör kickstarta julen och bjuder oss således på ett val: "vill ni ha den här 20%iga glöggen, som är spetsad med whisky står det på etiketten, nu innan vi går ut eller efter?". Valet var alltså inte om vi ville ha utan när. Den var otroligt god, dock fick tidspressen oss att vara tvungna att skjuta på matintaget tills efter en mycket trevlig taxiresa då jag i ett svep mentalt kände mig som en tonåring igen. K menar att alla i Sthml tar med sig en flaska fanta spetsad med lite sprit i taxin. Just då reflekterade jag inte att han, precis som oss, har sina rötter i landsorten.

Väl inne på stället där det brittiska bandet Razorlight skulle hålla låda senare på kvällen sluter representanter från nästan alla andra länder på den brittiska ön upp. Irländaren som förra gången jag träffade honom visade sig, efter att ha varit på fel krog i början, vara mycket konversationsvillig. Han förvarnade också att det skulle komma en engelsman som var och såg ut som en "bum" skulle komma senare. Nu är senare ett väldigt vitt begrepp och jag kan inte riktigt mäta tiden mellan uttalandet och själva ankomsten av denne engelskman. Dock var han inte så luffaraktig, utan hade helt enkelt inte anpassat sig till det svenska kroglivet där det är kutym, lite onödigt kan tyckas, att man gör sig "fin" till utgångens ära. Engelskmannen gick sonika rakt från jobbet ut som de gör på pubarna där han är uppvuxen. Det enda man kanske kan klaga på är att just denne engelskman jobbade som snickare och hade således redan när han kom in en imponerande kroppsodör att matcha sina snickarbyxor. Razorlight hade dock bestämt sig att inte lukta så mycket och var tydligen så nöjda med att vara i Sverige att sångaren tog några danssteg ute bland oss dödliga efter han underhållt färdigt.

I ett tidigare blogginlägg beskrev jag att denna kväll skulle bli skön då jag inte skulle behöva hålla låda, helt rätt visade det sig! Efter ett par danssteg kände jag att jag gjorde mej bäst vid sidan av istället då det just då flög runt två par som utan överdrift skulle kunnat kvala in till "Let's Dance" vilken årgång som helst. Självklart var det Krokodilen och Walesaren med varsin danspartner som tog ut svängarna, efter ett par danser fick deras partners förmodligen slut på energi och tackade ödmjukast och kollapsade i varsitt hörn medans mina vänner med eld i dansblicken tittade runt på dansgolvet efter nya dansoffer. Som tur var för de närmast stående tjejerna tände de i taket och vi tog oss smärtfritt hem. Walesaren kollapsade till ljudet av mina och K:s otaliga partier av "Råttfällan".

Efter det har jag haft feber tills idag.

Let the beat control you

Inspiration kommer i stötar så jag gör det mesta av det just nu och, som det känns, sprutar ur mej inlägg. Förmodligen landar jag dock i dilemmat med kvalitet vs kvantitet.

En snabb fundering bara, ska inte bli långrandig, i Anders & Måns-skolans anda.

Om en vän till mej som jag känner väldigt väl, nästan som om han vore mej själv, faktiskt, skulle inventera sin mp3 samling skulle han finna att han hade 15032 spår, 70,28 gigabyte eller 39,1 dagar musik på hans dator. Detta är dock en väldigt flytande siffra då det ju ständigt ges ut ny musik.

Om denne väldigt nära och kära vän då istället för att ärligt ha laddat ner alla denna hiskeliga mängd låtar ärligt på en känd svensk nedladdningssida utan istället köpt dem online så skulle det vara en mindre förmögenhet som låg på hans hårddisk.

På en stor mp3spelares onlineshop kostar en låt ca. 9 kr. Alltså är den lätta uträkningen (med hjälp av miniräknare, såklart): 15032 ggr 9= 135288. Alltså... hundratrettiofemtusentvåhundraåttioåtta. Det är fasligen mycket pengar.

Nästan så jag känner han borde ha dåligt samvete...

Flashing the leather

Var förresten på innebandymatch igår. En del av det lag jag spelar i var också där. Vi satt för oss själva och var bäst i världen när vi slapp spela själva.

Störst uppståndelse väckte dock en ny telefon. Backen ifråga hade valt att lägga sin välförtjänta lön på en liten dator som tydligen också går att ringa från, tangentbord och allt! Fantastiskt vad de gör nuförtiden!

Självklart kan jag då inte bara uttrycka min beundran utan måste retas ohindrat. Löjligt omoget men jag vet inte hur jag ska göra, hjälp! Varför kan vi inte bara vara vänner och glädjas åt varandras framgångar?

Rakbladsljus

Det är onsdag idag. Hade jag varit med i Anders och Måns hade jag nu räknat upp hur stor procent av alla dagar jag upplevt som hade varit med om, men nu är jag inte det.

Nästa onsdag skall jag och Walesaren åka till Sveriges huvudstad och kolla på en brittisk rockorkester. Självklart skall vi värma upp med att avsluta vår NHL-säsong som vi började förra gången han förpestade min tillvaro.

Min vän, Krokodilen tror jag att han kallas på en annan blogg, ska också med på konserten. Vi ska också bo hos honom. Jag och Krokodilen har en väldigt intressant relation måste jag säga. Inte dålig, men intressant. Vi gick på samma gymnasieskola när vi var mindre, inte samma årskurs eller klass, alltså gick vi väl och bedömde varandra och så fick vi valpar sedan mäta våra krafter på innebandyplanen i något sorts försök till storhet i ett skollag. Jag kommer inte ihåg särskilt mycket därifrån, men jag vet att han var med och jag vet att vi också hade några gemensamma vänner. Efter gymnasiet skildes våra vägar som det brukar göra. De skulle mötas igen för ungefär tre år sedan.

Just den tiden var kanske min mest studentikosa, jag bodde i korridor och tyckte faktiskt det var roligt att gå ut på kåren. En av dessa kvällar jag svängt benen i diger dans satte jag planenligt av för att umgås med min kudde och täcke. Efter att ha kollat in kön till kaffeutskänkningen tyckte jag att en kille såg fasligt bekant ut. Ett svep till med blicken och det bekräftades att också han kände igen mej, men jag visste inte varför och sen vad. Efter ett par hälsningsfraser kom vi då på vem den andra var. Det som var speciellt var ju självklart varför Krokodilen var i Örebro och varför hans blick gått fram och tillbaka som en dammsugare på tv-shop efter ett par vänliga ögon som kunde förbarma sig över honom. Det var ju känt sedan länge att han bodde i Gbg. Det var då så att hans vän som han var och hälsade på hade övergett honom och lämnat honom utan nyckel och slängt bort sin telefon för att slippa bli uppringd. Två meningar senare så var det mat hemma hos mej som gällde och jag minns att vi somnade till filmatiseringen av "Liftarens Guide till Galaxen".

Ett antal sporadiska möten och träffar på olika arenor senare så har vi fått bättre grepp på varandra. Dock ser jag med tillförsikt fram emot vår onsdagsseans. Det är nämligen så att förra gången jag hälsade på honom i Stockholm där han nu tjänar sitt leverbröd på att skriva en massa ord i en rosa tidning som behandlar mestadels sport slutade på ett väldigt surrealistiskt sätt. Om det blir en upprepning av jackjakt inne på en klubb, intervallöpning upp till söder, debatt med förbipasserande som ville ha med oss och "spränga en porrklubb" eller främlingar som kommer fram till en och säger att "Krokodilen gömmer sig i skuggorna" vet jag inte.

Men utan tvekan har jag med mej två tuffa killar i Walesaren och Krokodilen på konserten. När Walesaren dessutom tar med sig en Irländare som också har en historia av sig att hitta på hyss utöver det vanliga känner jag att det finns en trygg plats för mej i hierarkin. Alla sammansättningar kan behöva en deltagare som skrattar åt alla skämt och lite förvirrat tar sig för huvudet när konstiga saker händer. Denne person beter sig också lite tråkigt vuxet medan han egentligen vill vara i mitten av allas uppmärksamhet och göra ännu knasigare saker än hans vänner, men han vågar inte. Pax för den rollen nästa onsdag!

Some shardy masonry work...

Ordningen är återställt i trähuset. Sambon förärar mej och dammråttorna med sin närvaro precis hela veckan. Som vanligt med kära återseenden urartar det snart och vi har under ca 30 timmar planerat minst ett tiotal nya idiotiska tilltag!

De flesta är av allt för olaglig karaktär för att produceras här på bolaget, men vi har ändock för att kunna utföra dem bestämt oss för att bilda en egen frimurarloge. Då kan vi hävda att vi är löjligt hemliga och exklusiva, ett sätt att göra helt menlöst dravel och verklighetsflykt meningsfullt. Jag har lagt ut designen av loggan på entrepenad till sambon medans jag filar på stadgar. Anmälningstiden går snart ut, har dock inte börjat fila på invigninsritual än. Dock är det nästan säkert att den kommer innehålla någonting med kyckling, ägg eller Listerine! Medlemsansökningar tas emot som kommentarer på bloggen.

Just Listerine finns med i ett av upptågen, vi har en tanke att utmana varandra vem som kan gurgla denna starka substans längst. Dock upplyste sambon mej om att det starka i den försvinner efter en tid i munnen. Alltså måste vi ha någon sorts påfyllningsmekanism! Detta måste alltså införskaffas!

Denna utmaning kom till då vi lagt ner idén om att äta rå kyckling för att dels kolla om det vore gott och dels kolla om man bara blir lite dålig i magen eller om man verkligen får salmonella. Eftersom båda två har schemalagda aktiviteter framåt kändes det onödigt att riskera sjukskrivning så vi sparar det till semestern... Vi kanske ska börja med att vänja magarna med att äta halvstekt kyckling? Hmm... Vissa människor kanske inte är bra för varandra?

Annars är den tiden vi lever i underbar. Det finns nya elektroniska sätt att låtsas att man kan spela instrument och få det att låta bra. Z har tagit steget fullt ut och införskaffat Rockband! Ärligt talat så ser jag ingen hejd på hur mycket tid det skulle ta för mig om jag gjorde samma sak. Och då känner jag redan nu att det pågående NHL-slutspelet med Capitals rycker i min intressenerv. För oss som var för lata för att spela riktig hockey är det fantastiskt! Dock måste ju sägas att även om jag någon gång skulle spelat hockey seriöst skulle jag väl knappt tagit mej till ett lag på väldigt beskedlig nivå, tänk hockey-bockey, jag håller mej till att styra låtsasgubbar på en skärm och skrika ut i ren glädje när Ovetchkin stänker upp den i närmsta krysset.

Eee... Skulle någon annan skriva detta skulle jag säkert skratta gott och skaka på huvudet och säga nått i stil med att "skaffa dig ett liv". Men så är min verklighet nu! Elektronisk glädje är den sanna glädjen.

A message to you!

Glömde, kommer upphöra med rapportering från våra temakvällar.

Min sambo har tagit upp den kastade blogg-handsken och startat en fokusblogg på tema-kvällarna.
Han bli jätteglad om du går in och läser den!

TRYCK HÄR! NU!


Kom igen, jag vet att du vill!

Sleepyhead...

Nu var det ett tag sedan jag fick för mej att hälla ut min själv innersta här på denna sidan... Kanske är dags igen, jag skyller på att nu har jag avverkat i runda slängar 80 grundseriematcher och börjat slutspelet på min spelmaskin. Helt förtrollande roligt!

På den tiden jag inte skrivit har jag gjort en hel del lärdomar; bl.a. hoppa inte in i en klättervägg som om det var en tjockmatta. Det blir hål i låret då, muskeln blir så rädd av att få så ont att den kryper upp och bildar en bula i motsvarighet till hålet som bildas av fästet i väggen. Det gjorde ont på riktigt. Gå heller aldrig in med förutsättningen att bli bara lite berusad på en lagfest, då går det aldrig som du tänk dej. Förutom detta har jag också lärt mej att rockband kan vara bland det roligaste som finns om man är ett par st och att gå till en arbetsintervju kan vara mer skrämmande än vad det låter som.

Jag har heller inte fått någon särskild inspiration till att skriva här då jag i veckan varit särbo. Sambon kom bara över fredag dag, han mumlade nått om operation av knä. Jag tror dock att det finns en sorts kvot av galenskap som har byggts upp i vår lägenhet som måste fyllas, nu när han har varit borta har jag märkt att jag fyllt hans roll i att låsa efter oss och/eller stänga av spisen en fem-sex ggr.

Nästa vecka bör bli desto mer spännande, återkommer i frågan.

Vad är klockan? Eller, jag menar... Vad är klockan?

På min topp-hundra lista över trevliga sätt att vakna ligger konstigt nog inte att vakna upp till en i lägenheten instormande, speedad, smålänning boende i östergötland med. Kanske precis utanför listan, men bara kanske...

You could choke a dozen donkeys on that!

Det pågår ett kallt krig i vår lägenhet! Jag tror det började med att min sambo "lånade" mina badtofflor till gymmet. Sedan dess har de legat i en påse och bara kommit fram svettiga när han skall till gymmet. Det fortsatte med att jag spädde på hans paranoia genom att "glömma" låsa dörren eller "glömma" stänga av spisen. Det senaste som har pågått nu i ett par veckor är en matlåda...

För ett par veckor sedan gjorde vi flygande jakob. Det blev som vanligt en hel del över och logiskt blir det då matlådor. Jag var en duktig pojke och åt upp matlådan. Sambon hade dock inte tid på dagen och hann inte äta inte alls den dagen. Det ledde till att matlådan inte blev uppäten den dagen. Då antog jag självklart att den skulle ätas upp dagen efter, det var trots allt både kyckling i flygande jakoben och dessutom en kycklingklubba extra. Med tanke på sambons smaklökars krav på kylling så antog jag att matlådan hade en beräknad livslängd likaställd som en snöboll i helvetet.

Tro dock inte att man känner någon bara för att det är kylling det handlar om! Nu står den där som ett tyst monument för vårat eget lilla kalla krig. Det har till och med börjat växa andra saker på kycklingen. Helt fantastisk!

Våran tema-tisdag har flyttats till torsdag btw. Nu blir det jag, sambon som är pannkakeansvarig, M som är lönnsirapansvarig och G-B som inte har någon klar roll. Jag har dock inte heller en klar roll, info, musik och film låter dock som nått passar mej!

My mistakes were made for you...

Otrohet är det värsta jag vet... Ändå gör jag det om och om igen! Jag har sedan ett par år haft en kärlekshistoria, den har pendlat från att vara det som uppslukade hela min tid och tankeverksamhet. Dock har partnern alltid varit förstående och troget väntat på mej även om jag ägnat mej åt andra. När jag skaffade en heltidspartner för ett antal veckor sedan hörde jag dock för första gången lite mutter. Det såg inte alls bra ut, jag anade faktiskt det värsta: att jag aldrig skulle kunna krypa tillbaka till min älskade.

Men dra på trissor, istället för att vända mej ryggen och ägna sig åt bitterhet så kommer min partner nu tillbaka med full kraft! Nu är det återigen min nya partner, Xboxen, som får finna sig att vara den förbisedda. Min långvariga kärlekspartner Football Manager kom i helgen ut med en ny version av sig själv och det måste ha varit för att jag ägnat på tok för lite tid åt det som den nya och uppdaterade versionen är så fantastiskt spännande!

Jag har ärligt talat verkligen försökt att sluta spela detta spel flera flera ggr, men om man skulle räkna ihop alla timmar så är jag övertygad om att min hjärna skulle gömma sig inne i skallen i förnekelse. Kommer inte ihåg när jag först upptäckte hur roligt det var att leka fotbollstränare men jag skulle gissa att det var någonstans när jag var runt 14-15. Sen dess har jag som så många andra varit fast. Det är på något sätt eggande att om man gör en bra match så vill man fortsätta det flowet och man vill rätta till det felaktiga vid förlust.

Som tur är så satte mina föräldrar upp regler om hur mycket jag fick spela, annars är jag helt säker på att jag skulle suttit uppe varje natt i min jakt på viruell framgång med mina lag och förmodligen skulle jag då slarvat bort hela min skolgång. Kärlek är aldrig lätt, men vi, jag och Football Manager, kommer nog aldrig tappa bort varandra. Det är jag säker på!

Completely out of bounds...

Tog en sväng hem till Jerusalem i slutet på förra veckan. Mor ska visst fylla jämt snart och firar det med att åka till kanariefåglarnas ö och lapa sol en hel vecka! Värre kan man ha det nu när höstmörkret sänker sig.

Överhuvudtaget så har helgen präglats av en vilja av att vara någon annanstans, tex kanarieöarna. Fick precis ett sms från en kompis som löd ungefär såhär: "E på Olimpico och ska snart se roma-lazio! Helt sjuk stämning.. Osv" ja, då förstår ni var jag skulle vilja vara! Sitter och njuter av den italienska huvudstadens derby på TV istället. Förutom Arsenal har Roma en varm plats hos mej, dock inte ens nära ett supporterskap. Vet inte jag gillar dem dock, kanske de snygga dräkterna eller så är det kanske bara staden som jag blev tokförälskad i när vid ett besök i vad som känns som ett annat liv för många år sedan.

Just att titta på fotboll utan några särskilda sympatier för något av lagen som spelar kan vara bland det bästa jag vet... Framgång för lagen man har sympatier för är underbart, men just nu så är det inte alls kul att tycka om vare sig Arsenal eller HV71. Kan man sluta tycka om ett lag? Det måste ju vara ungefär som att vilja sluta vara kär i en annan människa, eller? Någon som vill byta till sig mitt intresse för ett nordlondonskt lag som spelar i röda dräkter? Jag skulle kunna tänka mej att jag skulle få en årsprenumeration på något obskyrt magazine i utbyte och vara nöjd med det.

Helgen har också inneburit ett ofrivilligt träningstillfälle, blev väckt idag, söndag, av Z:s underbara stämma. Detta hör inte till vanligheterna så självklart anade jag ugglor i bäcken. Ganska snabbt kom jag att ångra att jag lovat att hjälpa honom och tjejen att bli sambos "på riktigt". Själva tömningen av hennes lägenhet gick smärtfritt men appliceringen av hennes pinaler till hans lägenhet var bland det värsta jag varit med om, konditionsmässigt. Våra bröstkorgar fick jobba för att hålla in våra hjärtan så de inte hoppade ur kropparna. Kanske var det för att vi kvällen innan hade intagit diverse drycker men merparten av pärsen kom sig av de 120nånting trappsteg som vi skulle kånka upp grejerna. Jag är inte alls avundsjuk på eventuella flyttfirmor som kommer få flytta bort deras grejer när det väl händer. Det är ju alltid lite mysigt att flytta sådär, men av alla delar vi gjorde tyckte jag inte alls om de där trapporna...

Forza Roma

Due to lack of interest, tomorrow is cancelled...

Kvällens tema-tisdag blev inställd. Experimentet med att låta läsare rösta föll inte bra ut och eftersom jag och sambon röstade på två olika så blev det dött lopp. Skam den som ger sig dock, nästa tisdag har jag enväldigt tagit beslutet att det blir Kanadensisk tisdag, självklart skall vi då äta lönnsirap i stora mängder. Kanske med pannkakor till... Vi kommer självklart kolla NHL från Kanada, samla lönnlöv och enbart ha på oss kläder gjorda från dessa löv, lyssna på kandensisk musik (Arcade Fire, Hidden Cameras, Alanis Morissette, Tegan & Sara, Swollen Members och Danko Jones) och kanske främst av allt spela "Oh, Canada" och förakta USA som våra sydliga dumma kusiner.

Konstaterande: Ari Gold, i tv-serien Entourage blir också tokig om han inte får ägg på morgonen. Bortsett från det ser jag inga likheter mellan honom och min sambo. Eller? Ni som "känner" båda två får gärna hjälpa mej!

Take the ticket...

Veckan har faktiskt flutit på väldigt bra... Symbiosen har nu utvecklats ännu bättre! Vi accepterar helt enkelt att den andre personen vi bor med är dum i huvudet och inser att det är den personens problem. Så hoppas jag han tänker också.

På morgonar får jag de sämsta/galnaste idéerna. Den som fått mest genomslag är mer eller mindre direkt snodd från sådana celebriteter som Anders och Måns. Som jag förövrigt till min stora lycka såg skulle göra årets julkalender, nu måste jag ju upp varje decemberdag och kolla!

Tillbaka till idén, den kommer ligga under utredning under helgen men målet är att starta upp "Tema-tisdagar". Vi vet inte riktigt hur vi ska genomföra detta än men förmodligen blir det land eller geografiskt område som vi skall "tema" på. Tex: Bavariskt-tema. Från 15.00 till läggdags skall vi då enbart lyssna till bavarisk musik, äta bavarisk mat, ha bavariska kläder, kolla bavarisk film och eventuellt dricka bavarisk öl. Just öl skulle kunna vara inspirationen för våra tema-tisdagar. Vi skulle kunna gå in på systemet och köpa tex danskt öl och då ha dansk tisdag. Då måste vi ju självklart också lyssna på dansk musik, äta dansk mat och ha Hummel-kläder på oss under hela tiden temat pågår.

Hur urvalsprocessen kommer att gå till vet vi inte heller. En idé är att jag lägger ut ett antal förslag här på bloggen samtidigt som föregående tema-tisdag redovisas, självklart med bilder, så får de tappra själar som läser denna missnöjesyttringsventil rösta/tycka till vad vi skall syssla med nästkommande tisdag. Självklart är det då öppet att komma och vara med på våra tema-tisdagar. Känner någon att den har special-kunskaper är det ju fantastiskt! Annars har vi tänkt att ha en research-ansvarig varje vecka, självklart med internet i allmänhet och Wikipedia i synnerhet som primär källa.

Till nästa tisdag står valet mellan:

Belgisk tisdag.

Thailänsk tisdag.

Jamaicansk tisdag.

Brasiliansk tisdag.

Well, som Aragon sa till alla jävla spöken i sista Sagan om Ringen-filmen (innan Peter Jackson försökte sig på typ åtta slut, som funkar i bok men inte film) "What say you?

Feeling strangely fine

Har tänkt länge att jag skall skriva någon sorts dagbok över träning och mat. I princip varje månadsskifte så misslyckas jag med att få tankar till handling, skulle jag gjort en för denna vecka från och med måndag skulle den sett ungefär såhär:

Summering av input och output av energi hittills i veckan:

Input
Frukost:
- Det finns alltid minst ett ägg gjort till mej när jag ska göra mackor, senast idag berömde min sambo sig själv att han gått upp så tidigt som kvart i sju och gjort ägg för att sedan gå och lägga sig.

Kyckling i olika former:
- Marinerad kyckling och rotfruktsröra
- Grillade kycklingklubbor och vingar och ris, ggr två.
- Kycklingburgare

Andra luncher/middagar:
- Pastalåda på skolan.
- Schnitzel, klyftpotatis och bea-sås.

Tilltugg:
- En halv kladdkaka var.
- En tredjedels daimtårta var.
- Mariannegodis till div. kaffekoppar.
- Kaffe
- Frukt

Output
- Gym, ggr tre.

Det som slår mig är den totala övervikten av kycklingbaserad mat i vår kost och att vi mer eller mindre har frossat i kakor. Sockerdjävulen tog mej i ett fast grepp den senaste gången på hemköp och satt bakom mitt öra och viskade att vi prompt måste köpa tre (3) kakor/pajer/tårtor. Så fick det också bli.

Denna reflektion har också smittat av sig på min sambo, medan jag planerar att experimentera med hans viljekraft att överkomma begäret efter kyckling så vill han att vi skall äta varsin burk med majs på måndagen nästa vecka. Detta för att senare kunna inspektera vår avföring och bestämma hur lång tid vårat "system" tar för att så att säga återföra majsen till luften. Vet inte än om jag står bakom detta experiment.

Boldly goes were noone has ever treaden a path...

Jag och min sambo står nu inför vår mest utmanande vecka hittills. De tidigare veckorna har förflutit efter ungefär samma schema, han har kommit hit och besudlat min lägenhet med sin närvaro från söndag till antingen onsdag eller torsdag. Denna vecka kommer han stanna ända tills fredag. Ingen aning vad detta kommer mynna ut i, förmodligen massa dumt.

Veckan har dock börjat löjligt bra! Hård träning och sen kanske de mest matnyttiga burgarna jag ätit på länge. Ärligt talat, jag vet precis hur jag ska göra för att få igenom mat jag vill äta, bara det innehåller kyckling så får jag laga precis vad jag vill.

Anledningen till att sambon ska stanna längre är förresten tenta i slutet på veckan. Därför har jag valt att inte utmana honom denna veckan. Nästa vecka kommer han dock inte undan. Han får helt enkelt välja antingen kyckling eller ägg och sen vara utan det en hel vecka. Jag är löjligt tveksam till att han kommer klara detta. Vet inte vad jag ska kunna locka med för att få igenom detta. Men ett så bra socialt experiment måste helt enkelt göras!

It's a lot like fishing, really...

Jag gillar Kings of Leon, verkligen. Jag gillade dem ännu mer förut, verkligen.

Nu kommer jag låta som en sjukt grinig gammal gubbe som orerar över att det var så mycket bättre förr och att dagens ungdom inte är vad den var förr. Kings of Leon har släppt fyra skivor, det som fick mej och säkert många andra att fastna för gruppen var dels att de var antingen söner eller kusiner till en präst och därmed gjorde en bra revolt igenom att spela i ett rockband och dels att de hade ett väldigt personligt tilltal och uppriktighet i sin musik. Nu missunnar jag dem inte globalt herravälde över hitlistorna och att få spela på de stora scenerna på festivaler runt om i världen, men det var så sjukt mycket mer charmigt när de inte såg ut som Strokes kompisar och när de sjöng direkt, utan omskrivningar i liknelser. Om jag är hård? Döm själva av utvecklingen på klädstil, videoregi och musik.

Singel från första skivan Youth and young manhood.

Singel från andra skivan Aha Shake Heartbeat.

Singel från tredje skivan Because of the Times,

Singel från fjärde skivan Only By the Night.

Störst skillnad är det mellan andra och tredje, det var också då deras stora genombrott kom och de fick spela på alla stora scener. Är det fel på mej eller alla andra?

Och självklart ligger jag en sisådär två månader efter med att tycka detta om man jämför med Z:s musikblogg, men han har ju det som jobb så ingen skam på mej!

Trägen vinner

I morses satte jag mej i en iskall bil och åkte till Gustavsvik. Det var nämligen så att en synd jag hade begått under min glada och sorgeslösa första tid på universitetet hade visat sin fula nuna och påkallat min uppmärksamhet. Jag var för lat, arrogant och oödmjuk när jag trodde att jag utan att träna alls skulle klara av att crawla 25+25 meter. Problemet med själva framfarten och vändningen var något jag löste mer eller mindre anfådd första ggn men det var själva tekniken som läraren ville att jag skulle slipa lite på. Jag vill minnas att han sa något i stil med: "Claes, du slåss ju med vattnet!".

Ni ser, allt på GIH ,som jag ju har fått min utbildning från, skall ske instruktivt. Med detta menas att du skall kunna visa rörelserna så att de går "rätt" till. I crawlet är det tydligen viktigt att andas rätt och att armarna går i vinkel.

Jag råkade säga detta i förbigående till M på årets Roskilde. Vår vän Z hörde detta och började då undra vad vi pratade om. Vi förklarade som det var att jag inte klarade simningen osv. Självklart fick jag lite gliringar och det tog jag med gott mod. Det intressanta med hela denna historien är att efter att innebandysäsongen kom igång har mer och mer personer i laget börjat få reda på att jag är underkänd i crawl. Detta är absolut inte helt och hållet Z:s fel, men lite. Jag har inte ont av det, tvärtom är ju nästan all uppmärksamhet bra för en självcentrerad jävel som jag. Därför blev jag inte lite besviken när jag nu sett till att säga på träningen att nu var det minsann dags för mej att simma upp, jag sa också var och när så att ett par nyckelpersoner som jag kan räkna med att de sprider det vidare. Löften om hejarklack, orangea banderoller och pom-poms hade lovats tidigare. Döm då till min förvåning att det är helt tomt på läktaren när jag kliver in i simhallen! Besviken är bara förnamnet.

För er som ville se men inte kunde komma så var det faktiskt en snäll person som filmade det, det är jag i gul badmössa på bana två.

Only two things I fear in this world, and one is nuclear war...

Det råder delade meningar i lägenheten om min första bild verkligen är på en Mårdhund eller om det är en vanlig räv... Jag väljer att lita på Google som försåg mej med bilden med överskriften "Mårdhund" i stora bokstäver ovanför bilden. Så var det med det!

I övrigt så har jag och M kommit på hur vi ska hindra spridningen av Mårdhund till Sverige! Vi kommer inom några dagar plantera ett rykte i de större dags- och kvällstidningarna att Mårdhunden är extra farlig för höns och kycklingar. Konsekvensen av en etablering av Mårdhunden skulle kunna bli att kyckling och ägg skulle kunna försvinna från kyl- och fryshyllan i ditt närmsta snabbköp. Min sambo skulle då först blir extremt neurotisk och ligga vaken på nätterna och undra om han skulle kunna leva vidare sitt liv som han lever just nu, dvs tre kokta ägg till frukost och minst ett, helst tre mål kyckling per dag.

Efter ungefär en vecka skulle nästa rykte läcka ut att etableringen nu mer eller mindre är oundviklig och denna hotar alla mathöns i hela landet. Paniken skulle då sprida sig i min sambos kropp. När nästa artikel som manade till allmänheten skulle komma är jag mer eller mindre hundra procent övertygad att vi skulle se en turkos Nissan Micra, körd av min sambo, fullproppad med diverse skjutvapen och fällor åka upp till Norrland för att så säga "kväva invasionen och etableringen i sin linda" eller "mota Olle i grind", Olle är i detta fallet Mårdhunden och grinden är den Finska gränsen. Om bara myndigheterna matar honom med kyckling ungefär två ggr per dag och ägg till frukost och uppmuntrar mantrat att utan honom skulle det inte finnas något Kronfågel kvar att skydda för att Mårdhunden skulle förstöra för hönsen så skulle det inte finnas något problem.

Presidenten för Mårdhundland är nu varnad, akta er för Sverige! Det finns ett inneboende civilcurage som ligger och sover som vaknar om ni hotar något kärt hos oss!

Small hands, smells like cabbage...

Ärligt talat, är det bara jag som ser det naturromantiska i denna bilden?

Bilden föreställer en Mårdhund och även om jag känner att det blir mycket hänvisande till andra källor av kunskap nu så måste jag nu skriva vad Svenska Jägare Förbundet skriver om Mårdhunden:

Mårdhund (Nyctereutes procyonides)

Hane=hane Hona=tik Unge=valp

Kännetecken: Mårdhunden är av ungefär samma storlek som en räv, men gråraggig som en grävling. Den har en halvlång, ganska yvig svans. Förekomst: Mårdhunden hör hemma i Asien. Den har inplanterats och är under spridning i Östeuropa och i Finland. Även påträffad i Sverige. Lever främst i anslutning till sjöar och vattendrag. Föda: Består av allehanda smådjur, fågelägg, fiskar, insekter, frön o frukter. Fortplantning: Brunsttid i mars. Dräktighetstid 2 månader. Kullen består av 6-12 ungar. Honan gör gärna ett bo i ett gammalt grävlings- eller rävgryt. ________ Mårdhunden är ett hunddjur. Hunddjuren har förhållandevis långa ben och kan generellt sett springa fort. På framtassarna har de 5 tår - varav en sitter ovanför de andra på benet. Baktassarna har 4 tår. Alla tår är kloförsedda. Hunddjuren tillhör Rovdjuren. Andra familjer i ordningen rovdjur är björnar, kattdjur och mårddjur.

Nu är det ju inte så att jag planlöst har kollat på djur på denna sidan utan mitt och min sambos intresse för detta djur väcktes av en serie artiklar i stil med att "Mårdhunden kommer!!!". Ungefär som att ryssen skulle komma och starta krig. Kolla tex här!

Essensen av det som jag tycker är viktigt i denna artikel står i slutet, alltså:

"– Mårdhunden har visat sig orsaka stor ekologisk skada på det inhemska djurlivet i länder där den redan etablerat sig, berättar P-A Åhlén från SLU. Det gäller till exempel markhäckande fåglar, framför allt kolonihäckande arter i våtmarker, och groddjur. Dessutom kan den sprida flera allmänfarliga sjukdomar, bland annat rabies och en bandmask som kan ge människor leversvikt med dödlig utgång.*"

Min far, jägaren, kan säkert förklara för mig exakt hur viktigt det är och självklart ser jag det logiska i att om denna art nu både förstör ekosystem och sprider rabies inte skall finnas i vårat avlånga land. Det min hjärna inte får ihop är att något så vacker och ofarlig som jag ändå tycker att Mårdhunden ändå ser ut att vara kan vara så farlig, förmodligen är jag sjukt naiv. Det är ju ändå så att vackra kvinnor kan orsaka mer skada än de flesta arter!

Take me out of this prison...

Den moderna källan till all kunskap, Wikipedia, säger att en "jinx" är:

• A sort of curse placed on a person that makes them prey to large numbers of minor misfortunes and other forms of bad luck
  
• A person afflicted with a similar curse, who, while not directly subject to a series of misfortunes, seems to attract them to anyone in his general area.

Anledningen till min fascination över detta är att just min jinx börjar ta löjligt stora proportioner! Det började i slutet på förra säsongen när jag hade väldigt svårt att förflytta en liten vit plastboll till det varma och sköna nätet. Ett mål i första matchen och jag trodde att det var bye bye jinx. Nej då, det var bara undantaget som bekräftade regeln. Så jag tänkte be den som nu har jinxat mej att ta bort den, du har bevisat vad du nu vill bevisa... Utan den kanske jag också kan få till lite motivation till studier, träning osv.

Tack på förhand.
MVH Claes

You can't always get what you want...

Tanken var ju att detta inlägg skulle beskriva precis vad som hade hänt upp i Dalarna tillsammas med Hedemoras finest i helgen. Nu blir det inte alltid som man tänkt sig. Ungefär en timme efter jag bokat biljetter hem på söndagen ringer walesaren och säger att han inte skall spela match på fredagen och därför gärna skulle prioritera att hänga i Örebro i helgen. Vem är jag då att neka en god vän hans önskan att återse bekanta vyer och träffa gamla lagkamrater.

Come friday och vi följer ett väl bekant mönster, inhandling av öl - mat - tvspel. Förmodligen har vi satt någon sorts rekord i xboxande i helgen. Trots speldosans dragning orkar vi slita oss på kvällen för att hälsa på Z med flickvän och förfesta. Det fanns rykten om att Örebro skulle föräras med en popklubb återuppstånden kvällen i ära, om ni frågar mej är sammanträffandet med att W kommer hem och den klubben spelar rätt kusligt, det är något med de där dalmasarna. Klubben i fråga spelade bra musik men klientelet missade oss med minst ett par meter, är vi så gamla alltså? Lite skrämmande och skönt på samma gång.

Eftersom W ville göra nått roligt på lördagen stannade vi inne hela dagen, med undantag för matinskaffning, för att försöka vinna Stanley Cup på xboxet. Tummen är lite sliten än måste jag medge.

Efter walesaren åkt hem dröjde det inte länge innan nästa sambo kom hit och han började direkt tjata om kyckling och ägg. Dessutom har han under veckan blivit, om möjligt, ännu mer paranoid. Hans telefonskräck har nu spritt sig till mobiler och till och med fjärrkontroller som måste ligga så att strålningen kommer åt "rätt" håll. Det allra senaste är att han måste ha persiennerna nerdragna: "fattar du hur bra kikare man kan köpa på Claes Ohlsson nu?! de är ju bara att sätta en webcam bakom den och spara ner allt de filmar på oss!!! flera gig för fan".

Jag har väldigt svårt att svara på sådana utfall med annat än ett skratt, dock vet jag ju längst inne att jag borde sätta mej ner och prata om sådana här saker. Det är på allvar!

HDA City by Night

Min kära walesiska vän M har en väldigt musikalisk ådra i sig. I sin ungdom tog de dalarna med storm med sitt oasis-inspirerade band The Void. M spelar sjukt riffig gitarr och låtsas att han heter Gallagher i efternamn på de låtar jag fått förmånen att höra. Eftersom jag är helt frälst i oasis låter det ju helt klart bra. För att komma från Dalarna.

På senare tid har de gjort en Led Zeppelin och återförenat bandet med vissa personaländringar. De kallar sig nu Hökartorget och spelar svensk musik influerad av Håkan Hellström och Florence Valentin. Hökartorget har fått en kometartat karriär. Efter bara en demo fick de spela på Hedemoras stora festival "Daldansen", då jag missade den fick jag njuta av den på youtube.

Att jag nu försöker mej på ett lamt försök att leka Z och blogga om musik har en anledning, dels fick Hökartorget sin kanske största framgång då de intervjuades i P4 dalarna. Detta då de med sin låt "HDA City by Night" skall utmana på listan "Daltoppen". Stor hype när de fick tillgång till hela SR:s arkiv och skulle välja en låt att spela, de valde Toto med "Africa". Om det är ironi eller inte vet man inte än.

Bästa frågan de får är av den kvinnliga programledaren då hon frågar om de "spelar musik för att ragga brudar?".

Förutom denna hype så ska jag få tillfället att åka till HDA City i helgen och förhoppningsvis hänga med bandet. Jag lär återkomma hur denna helg urartade sig!

The wind is in my heart

Märkligt hur jag har lärt mej om mej själv genom denna lilla missnöjesyttrande blogg. Det har ju varit ett tag sedan jag skrev och ju mer tid det gick desto mer tänkte jag att nu MÅSTE jag sätta mej ner och skriva nått. Lustigt att just ordet måste får en att känna så stort motstånd. Eftersom jag uppenbarligen har stora svårigheter med att göra något som jag måste har det då tagit ett tag att knåpa ihop ett par rader.

Undrar om det bara är jag eller om det är så att dagens ungdomar, jag räknar mej själv fortfarande dit, bara gör något som man måste lägga ner lite energi och tankeverksamhet bakom bara när "vi" absolut måste eller när det direkt genererar belöning? Om detta är fallet vill jag med omedelbar verkan säga upp min prenumeration på framtidstro.

Dagens citat: "bara ett ägg?!?!? det räcker ju inte till frukost! du måste ha minst ett i varje ben!!!"
Sagt om mina frukostvanor, skönt att ha en sambo som tar hand om mej. Skönt att jag har min spelkonsol som inte bråkar med mej, lustigt nog är det varken energikrävande eller jobbigt så det tar inte alls emot att ge min dyrbara (?) tid till den.

Paranoid android

På Radioheads skiva OK Computer så har de en låt som heter Paranoid Android, den är tydligen inspirerad av karaktären "Marwin" i Douglas Adams bok Liftarens guide till galaxen. Marwin är en robotprototyp med riktiga känslor osv, dock gick något snett när han gjordes så han är konstant nere, deppig och paranoid, därav låtnamnet. Jag funderar om inte min sambo, som denna gången gjorde ett väldigt kort uppehåll i Örebro, inte också är något utan en prototyp!

Han saknar Marwins deppighet och är nästan jämt på bra humör, men paranoian han har visat upp gränsar till på gränsen till personlighetsstörning. Visst hade jag en aning om vad som komma skulle, jag kommer ju ihåg att han var tvungen att stänga av ugnen fyra ggr när vi gick hemifrån honom osv, men att det skulle ha gått såhär långt trodde jag inte. Han tog med sej sitt avfall hit till Örebro för att "dom" inte skulle kunna spåra honom här om han slängde kvitton osv, det tyckte han var väldigt bra! Häromdagen letade jag efter telefonen när jag kom hem - den låg på toaletten. Dagen efter låg den under hans säng. Jag frågade då lite försynt varför vår kommunikationsvän fick nya hem varje dag.

Svaret kom snabbt och var väldigt självklart, "de kan ju höra oss genom den, vi kan faktiskt glömma att stänga av." Alltså: "de", som eventuellt skulle kunna vara den person någon av oss pratade senast med, kanske inte lägger på luren utan istället hänger kvar och hoppas att vi ska prata om något hemligt. Vad som kanske är ännu lustigare är att han gömt den när han har varit ensam hemma, vad försigår egentligen när jag lämnar våra kära 35 kvadrat?!

A step to far...

Sambon här igen. Då skulle man kunna tro att allt är återställt, ack så fel man kan ha! För livet går in i ett nytt skede varje måndag... Anpassningen från sorgeslösheten och den skeva tidsuppfattningen som helgen bjuder på måste när klockan ringer på måndagen helt kastas av den höga häst som den har ockuperat i ungefär två och en halv dag. Inget mer vara uppe till fem för att spela sista matchen på NHL, inget mer dricka öl och inte tänka på morgondagen. FAN!

Då är det skönt att slippa verkligheten med en mer referenshumor. Fear and loathing in Las Vegas kan vara den skönaste och drogförhärligande filmer som gjorts. Själva förlagan är boken med samma namn av Hunter S Thomson, en av de mest eccentriska journalisterna/författarna som någonsin satt penna till papper. Att när man gräver lite djupare i det och förstår att Johnny Depp gör en fantastisk skådespelarinsats. På de klipp jag har sett av Thomson så kopierar Depp mer eller mindre alla gester och uttryck! Fantastiskt!

Feck yous!

Helgen har helt klart flugit förbi, snart är sambon här igen och då lär veckan också gå fort. Skönt nu när mörkret börjar komma. Jag ser nu framemot en vecka fylld av referenshumor och tjafs. Aldrig fel.

För ca ett år sedan såg vi en film som The Streets youtubekanal Beat Stevie hade spelat in på Readingfestivalen. De var de vanliga fyllehändelserna men efter tio sekunder i klippet så kommer en kille som kallar sig själv Example och är totalt dyng/hög/yr, detta klipp snurrade frekvent och gav många skratt. Example får senare skivkontrakt hos The Streets och ger ut en skiva med remixer som faktiskt är väldigt bra. Han får dessutom hoppa in och presentera och vara Beat Stevie - kanalen. Eftersom han konstant har svårt att hålla sej seriös blir det fantastiskt roligt. Detta är en samlad kompott av hans "bedrifter" framför kameran. Efter ca 40 sekunder frågar han: "if you could be any character from Shindlers List, who would you be?" och efter ungefär en minut så gör han en pizzabagare från indien och menar att han "får" göra det utan att bli anklagad för rascism för att han har släkt som är både italiensk och indisk.

Det fortsätter ju som ni förstår på denna skumma bana men det absolut bästa är ett klipp ca tre minuter och femtio sekunder, Example sitter i en soffa och berättar en anekdot om att han en gång blev erbjuden en "coke breakfast", alltså kokain till frukost, och då istället säger nej och istället vill ha en tallrik vatten. Allt med en tjock skotsk accent. Helt skruvat och obetalbart! Kan inte få nog!

...shit va roligt det var idag jag tror helt klart att vi hade roligast när vi stod i hörnet och bara drack och såg sådär svåråtkomliga ut fan att vi inte vågade stå kvar där utan var tvungna att gå ut och dansa, tur att jag köpte nya hörlurar för annars hade jag varit tvungen att lyssna på alla studentikosa ramsor nu på bussen hem fast egentligen är jag avundsjuk för att jag inte längre håller på med sånt längre...de här lurarna är ju fantastiska kanske lätt värda sina pengar varför har jag inte köpt sådana innan? hur mycket betalade jag nu igen? de var värda det hursomhelst bussen är långsam men lurarna gör resan helt klart uthållbar fast jag skulle egentligen vilja vara såpass osvensk att jag utan att känna dem kunde skråla med i studentsången undrar om jag ska ringa någon nu när jag går hem från busshållplatsen men då måste jag plocka ut mina lurar nu blev jag kissnödig lurarna skyddar mej från polisen om de ser mej så jag inte får några böter... alltså, jag hör knappt hisslarmet genom lurarna, bara Kings Of Leon när de sjunger om Kalifornien, det är väldigt roligt att trycka på hisslarmet när man åker hiss hemma hos mej jag måste göra det igen och komma ihåg att vara tyst när jag kommer in för att inte väcka sambon, undrar om han är vaken och vill dricka öl? jag tror han skulle vilja dricka öl med mej nu om jag väcker honom, eller skall jag ta fram rakapparaten och raka av hans hår efter jag har bundit fast honom med repet jag köpte på IKEA som ligger på bordet framför mej? jag är helt övertygad om att han skulle se det roliga i det och inte alls bli jättearg...jag är förbannat bra på att gå tyst känner jag ingen går lika tyst som jag gör just nu måste kolla om någon är inne på datorn för jag vill inte att kvällen skall sluta nu kanske skulle väcka sambon ändå? nu pratar någon med mej på datorn nej det var bara datorn som startade upp, alltså med de här lurarna så låter Red Morning Light tusen gånger bättre, skit i datorn och lyssna på Electric President nu och kolla om du kan säga alla ljudeffekter de använder, ja, det ska du göra ska bara kolla aftonbladet.se först...Wrapped in piano strings är sinnessjukt vacker undrar hur man gör sådan musik fan va roligt det var idag det måste vi göra igen fast då ska alla få testa mina lurar... imorgon ska jag bara skriva lite då kan jag kanske vara uppe lite till, kanske läsa lite bok eller prata med sambon ska bara ta av mej lurarna och ställa mej upp, nugörjagdetellersåkollarjagomkuddenärmjukpådenhärsida...

Tänkte bara dela med mej lite av mina tankar sedan i onsdags natt, ungefär så uppfattar jag, såhär i efterhand, att mina tankar gick i mitt smått intoxikerade tillstånd.

Music sounds better with you, does it?

Konstigt det här med kreativitet och inspiration. När jag är ensam i lägenheten som jag är nu står hjärnan still, helt jävla still. Motsatsen är då när sambon är här, eller när jag umgås med någon annan, då kan det bara spruta ut roligheter, tycker jag själv iallafall.

Kommer vagt ihåg någon föreläsning för väldigt länge sedan då jag läste pedagogik, den handlade om lärande och kunskap. Tesen var att kunskap, förutom att finnas i böcker och i människors huvuden också skapades i samspelet mellan människor interagerande var en förutsättning för att kunskapen skulle spridas och växa.

Just då var det ännu en i den långa raden av föreläsningar som inte fått mej att reflektera något nämnvärt och den var snabbt glömd. Nu tror jag att jag förstår lite mer vad teorin innebär, ensam så behöver jag inte vara rolig, jag behöver inte bevisa något för mej själv eftersom jag trots allt tycker rätt bra om mej som jag är, trots alla fel. Däremot så är jag nog som alla människor i stort behov av bekräftelse och gillande, alltså slår mina system på något sätt igång överväxeln och öppnar nya nervbanor som leder till att jag ser lösningar och kreativa inslag som jag överhuvudtaget inte ens skulle funderat på om jag varit allena.

Detta är inget nytt för mej, bara det att det aldrig varit så påtagligt som nu. Situationen är ju nu att jag utan att tänka på det har fullt påslag på min socialiseringsven. Istället för att komma hem och sätta mej framför tvn tvingas jag nu komma på bra motiveringar till varför jag skall få herraväldet över kontrollen och bestämma vilken kanal det skall bli, hur högt ljudet skall vara osv. Detta sporrar mej till kreativa lösningar i argumentation och annat. När man tänker på det så går detta ganska långt efter devisen att behovet är uppfinningarnas moder, fast på ett annat sätt. Det jag på något sätt vill sätta fingret på är att även om det har varit känt länge att människan är ett flockdjur så har jag precis nu kommit på att jag nog inte bara vantrivs med att vara själv utan dessutom stänger av kreativiteten omedvetet när jag är själv, kanske för att spara den till tillfällen då den syns av andra också.

Huh?

Kycklingklubbor till frukost?!

Fjäderfähelvete...

Märkbart vad lite tid man får när man är två. Eller rättare sagt: vad lite tid man får för sig själv. Jag är van vid att kunna vara helt själv under en kväll och slippa kompromissa. Dock inte sagt att det är dåligt, jag får mycket mer nyttigt gjort när jag inte kan ligga och spela dator eller pilla mej i naveln.

Jag har märkt en hel del roliga egenskaper hos min sambo, trots att vi har känt varandra sen sjuan på högstadiet så ser jag hela tiden nya sidor av honom. Det som har slagit mej nu sedan han kom igår är att han har total jävla dille på fåglar. Förutom att äta sina tre ägg (ja, det är fortfarande alltid tre, jag tog två av fyra en gång och han fick panik) så förklarade han att hans optimala dag innehåller minst ett mål mat kyckling. Jag har ingen bättre jämförelse att ge er än att det är kärlek, om jag fick leka Gud och sitta i hans skalle när han går förbi den grillade kycklingen i affären tror jag att jag skulle höra Marvin Gaye sjung "Let's get it on" i bakgrunden samtidigt som blicken skulle bli väldigt dimmig i kanterna samtidigt som kyckligen skulle vara skarp som värsta HD-tvn. Fokuset kan inte beskrivas som något annat än beundransvärt. Jag önskar att jag kunde ha samma fokus på t.ex. skolarbete eller städning, är helt övertygad om att det skulle sluta i mer eller mindre succé!

Jag skall direkt göra avbön och säga att jag också gillar den lilla fasanen som jag, numera ofta, får som måltid men jag är helt övertygad att denna besatthet är skadlig.

Jo, glömde nästan.. Hans ringsignal i morses innehöll fågelkvitter, om Marvel behöver en ny superhjälte så har jag en idé:

"Birdman! He can eat all the chicken you throw at him". Sug på den!

Nedräkning

Snart kommer sambon hit!

Ska bli väldigt skönt att slippa laga all mat själv! Överhuvud taget är det ju faktiskt så att sambolivet är bra mycket smidigare ur de flesta praktiska aspekter: tvätt, disk osv... Nu kanske det är en annan fördelning som gäller hemma hos "oss" men jag har helt klart förstått charmen med att bo två. När jag nu efter jul skall bli vuxen så är det fritt fram att erbjuda mej husrum, jag kan både koka kaffe och diska. Mer behövs väl inte?

Vinst i seriepremiären, efter en seg första så blixtrade Hovsta till i andra och bärgade hem segern. Som en tidigare tränare skulle ha sagt: vi lär ju fortsätta såhär.

Söndagar ger på något sätt alltid tid till reflexion över veckan som kommer för mig. Angående denna veckan har jag ingen aning, slipper massa akademism då det inte är några lektioner alls, utan tokplugg med M. Någon som har bra ursäkter för att plugga? Förutom att spela frisbeegolf och spela hockey på mitt fortfarande spännande tv-spel. Undrar hur länge jag kommer tycka att jag gjorde ett bra köp? Snälla, kan ni inte backa upp mej om jag ändrar mej?

The shock of the lightning

En vecka ensam i lägenheten och jag har mer eller mindre gått tillbaka till ungdomen/barndomen.
När jag var liten hade jag stenkoll på all statistik angående NHL, jag tror till och med att jag skrev ner ALLA resultat under en säsong, det är alltså circus 80 matcher per lag. Jag hade helt klart ett brinnande intresse. Detta ledde mej naturligt till att samla på hockeykort, jag får fortfarande varma känslor när jag av någon anledning måste flytta på dem i förrådet.

Intresset för hockey har till viss del fått stiga åt sidan för min besatthet av engelsk fotboll. Hur som helst, jag såg alltid till att spela massvis med NHL på dator eller annan spelkonsol när jag var hos vänner som hade det, vår familjs dator fick också sin beskärda del. Dock hade jag aldrig någon konsol hemma, och som barn vill man ju alltid ha det man inte har. Ofta glömmer man ju dock bort sina begär ju äldre man blir, dock inte denna. Jag har nu officiellt blivit ungdom igen och därmed köpt en konsol att spela det senaste NHL-spelet på. Jag har en otrolig ångest för att jag är så här glad för ett tv-spel!!!

Kanske är det behovet av att vara ung som äntligen fått mej att spendera mina förvärvade pengar på någon form av tidsfördrivsmaskin?

Samma sorts flashback ger mej Oasis nya skiva, jag kommer nu och för all framtid att skriva in mej på Z:s svarta lista. Jag räknar kallt med att han har en sådan där han dömer ut folk som inte förtjänar att lyssna på någon form av musik, han har redan nämt att jag är mer eller mindre anglofil i mitt lyssnande på sin blogg, jag kommer nu gräva min egen grav i hans ögon: Dig Out Your Soul snurrar non-stop hos mej. Den är bättre än de två senaste skivorna och äntligen sjunger Liam bra igen. Jag tror inte min besatthet av detta kaxiga och ohyfsade Manchesterband är särskilt sund. Men det är något med en ny skiva från Oasis som får mej att bli väldigt, väldigt lyrisk. Lyssna gärna på första singeln här.

Och ja, jag skulle gillat det även om det var dåligt, vissa saker måste jag bara gilla.

Your parents livingroom

För mej känns det väldigt nostalgiskt att ligga i en säng och vakna av ljudet av ett hushåll som startas upp för dagen. Jag har nu under ett par år vant mej vid att vara min egen dräng vad gäller min lägenhet och därför är det både härligt och ibland mindre härligt att vakna till ens sambo som med millimeterprecision sätter på sina tre ägg (det måste vara TRE ägg, varje morgon).

Därför känns det mer än lite tomt att sitta såhär på morgonen då jag för en gångs skull är uppe någorlunda tidigt att vara ensam, tur att jag skall sitta i ett grupprum och planera världsövertagande medelst c-uppsats med M då!

Min hybris har nu kommit in i ett väldigt lustigt stadie, inget som går fel kan ändra på min uppfattning om att jag helt enkelt är förbannat bra. Jag menar, även om jobbet är slitigt, träningen inte går som den borde osv. så ligger vetskapen om att denna lilla missnöjesyttringsventil existerar. Att vara stjärna är inte lätt kan jag meddela!

Har sorgligt nog kommit på varför jaq gör detta. Nu när den själva "fysiska" anledningen till att starta denna blogg är hemma i Nkpg så får jag tid att fundera på vad för mekanismer som så att säga fick bägaren att rinna över. Jag har unisont med mej själv kommit fram till att det är ett desperat rop på hjälp för någon att rädda mej! Från vad och hur detta skall gå till är jag inte på det klara med än, fortsättning följer.

Har ni för övrigt söndagen ledig tycker jag att ni skall bege er till Mellringehallen och vidda lite plastbandy, sällan har så många vuxna män blivit så togika och adrenalinstinna över en liten bit vit plast med hål i innan. Om man skall gå efter gårdagens träning hoppas jag att Pålsboda har hatten med sej för om det är ett gott tecken att det går dåligt på genrepet så kommer det gå väldigt fort på söndag.

Mouth full of bones

Extrajobb på Stadium i dagarna två. Sällan flyter tiden så långsamt när jag jobbar i butiken och det inte är några kunder inne alls!

Därför har tisdagen förflutit i särdeles maklig takt, mycket skitsnack har det hunnits med dock, och en och annan kund har fått lite hjälp då och då! Jobbet är ett bra komplement och håller mej på något sätt frisk från akademismen som annars råder på universitetet och i min kurs.

På tal om det var det uppstartsheat på GIH för c-uppsatsstudenter igår, shit va långsamt! Jag och M ägnade större delen av lektionen åt att snurra på ögonen åt sjukt ointressanta saker för just oss, varför denna hysteri för seminarieformatet?!

Blir ett bittert inlägg denna gång, känner att jag behöver min sambo snart så jag kan avreagera mej på honom. Utan honom har jag ingen alls att slänga skit på, han har utan tvekan hittat sin plats i mitt lilla liv.

Har tagit ett stort steg mot mitt mål att regera i bloggvärlden, Z omnämnde denna bloggen i sin egen sjukt intressanta musikblogg (se inlägg längre ner), det måste väl innebära att jag är accepterad tror jag? Hybrisen är väldigt nära att övermanna mej och det är bara med väldigt frekventa blickar i spegeln ur ofördelaktiga vinklar som jag nätt och jämt lyckas hålla fötterna någorlunda på backen. Känner dock att de svävar ungefär varannat steg, mest då på vänster fot.

Tillbaka i verkligheten, eller?

Tillbaka efter en helg hemma i Jerusalem.

Helgen var ett enda stort naturmöte, upp kl fem och ut i ottan med varsitt gevär med en mentor till pappa som för helgen var hundförare.

Till mitt stora förtret så valde fåglarna som det var tänkt att jag skulle mata med bly gemensamt att flyga över där M stod och lurade. M såg ovetande till att jinxa mej, han sa de förbjudna orden: "God jaktlycka", tro fanken att fjäderfäna inte ville flyga över mej!

Nåväl, tillbaka till lägenheten och den är för första ggn sen terminen obebodd förutom min egen person. Sambon har självstudier i veckan och kommer därför enbart landa i Örebro en eller två dagar i veckan, både skönt och tomt. Man vänjer sig helt klart snabbt vid positiva sidor av att bo två, det tar kanske lite längre att vänja sig vid de sämre.

Har dock helt klart fått hybris med denna blogg, trodde ju att det skulle vara typ jag och min sambo som skulle läsa, nu senast var det faktiskt någon som sa åt mej att uppdatera oftare! Har ingen aning om hur jag skall hantera denna "framgång", planerar att leva det hårda bloggstjärnelivet till max och deka ner mej i en spiral av lättillgängligt sex och droger som mitt entourage får fixa till mej. Eller beskrev jag just rockstjärnelivet, finns det någon skillnad. Jag är såpass grön här så jag vet inte vad som väntar, jag behöver en stadig hand som kan hålla mina fötter på marken! HJÄLP!

Lovely solitude

Nu har jag och min sambo lov från varandra ett tag.
Han åkte hem till sin andra sambo i Nkpg över helgen, fuck it... I'm gonna miss him. Eller?

Jag kommer inte kunna njuta av alla privilegium jag annars kan åtnjuta av att ha en lägenhet helt för mej själv. Åker hem till Jerusalem imorgon, fredag. Det har lovats jakt av far min. Just syftet med min och min skrivkompanjons resa "hem" till Jerusalem har orsakat olika reaktioner. En del har uttryckt önskan om att vilja vara med nästa gång medan andra har tagit till mer hårda ord för att påpeka att det jag och M kommer hålla på med i helgen inte alls är ok.

Vår vän Z, som förövrigt förser mej med musiktips på bloggen Iblandband, kallade oss först barbarer för att så sent som idag halvt på skämt halvt på allvar bad att få veta vilken skog vi skulle hålla till i så att han kunde vedergälla djuren vi eventuellt skulle kunna pricka med våra projektiler av stål.

Oavsett vad folk tycker rent etiskt om själva jakten kommer själva avslappningen av att vara totalt fokuserad under tystnad i skogen göra mej gott. De tysta stunderna i min och min sambos tillvaro kan räknas på ena handens fingrar under en genomsnittlig dag. Att vakna till musik och somna till musik har sin charm, men just nu vill jag leka lite stenåldersman, givetvis med den moderna människans lyx av varma väggar runt omkring mej när jag lägger mej. Helt stenålders kommer jag inte bli, även om min sambo finkänsligt frågade om jag alltid var "såhär" på morgonen. Med "såhär" kan jag inte annat än att misstänka att min buttra uppsyn av att bli väckt framkallade någonsorts instinkt hos honom i stil med att inte väcka den idiot som sover.

Nåväl, mycket kåserande för ingenting kan tyckas, ha en trevlig helg! Och om ni ser duvor i trakten av Tenhult i helgen så har vi inte varit så lyckosamma i vår jakt.

Kyla i lägenheten

Ösk-match, visst... spännande och ovisst. Men det mest irriterande är nog att vid hemkomst och påslående av Kanal 6:s Champions League bevakning möttes med utropet "Inte mer fotboll nu!". Lite modfälld blir man utan tvekan.

Måste här skicka en passning till min tidigare konstanta soffgäst som nu har flytt till dalarnas djupa skogar, med honom var det aldrig något snack.

Annars funderar jag ganska mycket på om det verkligen är så att jag har fått hybris i och med denna blogg. Detta påpekade min kära f.d lagkapten i en kommentar. Visserligen är detta enbart ett försök att få vår internhumor ut till de få stackars själar som har hjärta nog att läsa dessa rader för att vara någorlunda uppdaterade i vad som händer på Åstadalsvägen 9, dock är det nog mest en intern smutskastningskampanj mellan två personer. Jag är ju dock helt oemotsagd, 1-0!

Vidare så kan alla boka in helgen den 4-5:e, någon sorts upptåg kommer hända!

So long!

Pavlov och jag!

Min sambo har uppenbara problem med att anpassa sin och min vardag till en fungerande symbios. Vi har ändå känt varandra bra länge så han har förärat mej med sin närvaro här i gnällbältet ett par gånger innan. Dessa besök har mer eller mindre varit tidsbegränsade resor in i missbruk av olika substanser, mer eller mindre nyttiga.

Oftast har alkohol spelat en viktig roll i vårat umgänge. För om vi vore nyktra kanske vi tvingas se den andre personen som den verkligen är?!

Nu till själva kruxet med våran nuvarande situation. När min sambo åkte hit senast kände han en distinkt smak av öl i munnen i första rondellen inne i Örebro. Han har också klagat på att så fort han kommer in i min (våran) lägenhet så får han ett sug efter kylskåpskall öl och visioner av nämnda kylskåp som öppnar sig långsamt i bästa Hollywood-stil med rök- och ljuseffekter så ölen inne i är extremt åtråvärd.

Kan det vara så att jag omedvetet betingat hans närvaro i Örebro med alkohol, alltså att hans kropp såfort han kommer hit förknippar att vara här med berusningens positiva sidor? Kan det vara så att han också kan betingas av? Om han tex får vara duktigt bakfull i min lägenhet utan lösa pengar att betala hemkörspizza med och utan ork till att ta sig affären för att inskaffa näring, kommer hans kropp börja associera min lägenhet med obehag då?

Fortsättning lär följa!

Intraspersktivt perspektiv

Mina nuvarande föreläsningar har utvecklats till en tävling mellan deltagarna att rada upp "svåra" akademiska ord. "Generaliserbarhet", "paradigm" och "hermeneutisk" är fantastiska exempel på detta. Frågan är om det imponerar på läraren eller kurskamraterna? Vad vinner man på att slänga in ett ord som man kanske, kanske inte förstår till hundra procent för att verka mer beläst?

Jag trillar självklart dit själv. Anmäler härmed mej själv. Men dock börjar jag störa mej mer och mer på denna motsvarighet till "namedropping". Finns det något namn på detta?

Okontrollerat skattanfall... eee....

Ok, anledningen till att denna bloggen kom till är:

- en extrem önskan om att bli sedd, på mer ställen än i den riktiga världen.
- en fix idé som tillkom i en ordväxling med min sambo.
- en kaskadspya av undertecknad på vägen för att rensa strupen från vatten på väg ner i helt fel strupe.

Spyan ledde till mer skratt än den brittiska sitcom vi under tiden tittade på, detta belyser väl på något sätt vårt förhållande antar jag.

The beginning of the end.

En ny termin på universitetet började för ca tre veckor sedan. Allt som vanligt där alltså.
Nu skulle detta inte bli en vanlig termin, inte bara för att det skall bli min sista som student innan det skrämmande livet på andra sidan högskolepoäng börjar efter den, nej. Min barndomsvän bestämde sig också för att återvända till studentlivet och därmed sluta upp med mej på min studieort.

Självklart blir man väldigt nöjd av att utöka sin skara av nära vänner. Dock blir det lite av en chock när man i ett slag kan skriva "sambo" som civil status. För även om vårat förhållande är av den platoniska sorten så ändras livet väldigt dramatiskt när jag nu tvingas dela med mej av mina mer eller mindre misslyckade försök att glorifiera mitt ensamstående tillstånd, nu har jag någon som ser precis hur tragisk min tillvaro är.

Mer om ämnet lär följa, nu laddar vi upp med att socialisera binärt på varsitt håll istället för att umgås med den person som ändå sitter i rummet "på riktigt".