Lovar detta år att... ä va fan...
Att blogga lite lite mer frekvent...
torsdag 31 december 2009
tisdag 29 december 2009
Tillbakablick
Nu händer det... Jag ska försöka återge mina veckor som kolloledare i somras.
Alla försök till att tidigare försöka förklara detta har fallit platt så ha inte så stora förhoppningar. Själva arbetet gick ganska enkelt ut på att göra kollobarnens vistelse så trevlig och rolig som helst. Vi "bytte" ungdomar efter två veckor och fick ta hand om nya energiknippen. Denna del av vistelsen som man kan säga var själva syftet med de fyra veckorna var både väldigt roligt och väldigt krävande. Hade inte inbrottstjuvarna tagit min telefon och dator hade jag bjudit på lite bilder när vi klädde ut oss och lekte massa roliga lekar, allt från pärlplattor till disco där vi turades om att kolla så deltagarna inte bytte saliv.
Boendet var en historia för sig, fyra grabbar delade ett litet rum och sov på hårda sängar och försökte att inte dela med oss av snarkningar och annat otrevligt som ofrivilligt eller villigt kan komma fram när man sover. Det första min rumskamrat, vi kan kalla honom EW, berättade för oss när vi delade in oss i rummen var att han tidigare när han delat rum med en kille drömt att han hans kompis varit en skitsnygg brunett och i sömnen gått upp och börjat klia denne på ryggen. Som tur var hände detta inte oss någon gång...
Tidiga mornar och sena kvällar gör att det inte fanns mycket tid över till reflektion att göra annat än att jobba, sova och äta. Efter ett tag kom folk in i att ha lite social tid utöver de lediga dagarna, en hel del trevliga stunder tillbringades med att snacka filosofiska spaningar i personalrummet när barnen gått och lagt sig.
Trötthet och hemlängtan var dock de bestående känslorna som skingrades av stunder av glädje genom de fyra veckorna.
Mer kommer...
Alla försök till att tidigare försöka förklara detta har fallit platt så ha inte så stora förhoppningar. Själva arbetet gick ganska enkelt ut på att göra kollobarnens vistelse så trevlig och rolig som helst. Vi "bytte" ungdomar efter två veckor och fick ta hand om nya energiknippen. Denna del av vistelsen som man kan säga var själva syftet med de fyra veckorna var både väldigt roligt och väldigt krävande. Hade inte inbrottstjuvarna tagit min telefon och dator hade jag bjudit på lite bilder när vi klädde ut oss och lekte massa roliga lekar, allt från pärlplattor till disco där vi turades om att kolla så deltagarna inte bytte saliv.
Boendet var en historia för sig, fyra grabbar delade ett litet rum och sov på hårda sängar och försökte att inte dela med oss av snarkningar och annat otrevligt som ofrivilligt eller villigt kan komma fram när man sover. Det första min rumskamrat, vi kan kalla honom EW, berättade för oss när vi delade in oss i rummen var att han tidigare när han delat rum med en kille drömt att han hans kompis varit en skitsnygg brunett och i sömnen gått upp och börjat klia denne på ryggen. Som tur var hände detta inte oss någon gång...
Tidiga mornar och sena kvällar gör att det inte fanns mycket tid över till reflektion att göra annat än att jobba, sova och äta. Efter ett tag kom folk in i att ha lite social tid utöver de lediga dagarna, en hel del trevliga stunder tillbringades med att snacka filosofiska spaningar i personalrummet när barnen gått och lagt sig.
Trötthet och hemlängtan var dock de bestående känslorna som skingrades av stunder av glädje genom de fyra veckorna.
Mer kommer...
söndag 20 december 2009
Guess who's back, back again...
Det har gått ett bra tag sedan jag själv fattade tangentbordet och skrev ett eget inlägg, min gode vän J har under sommaren delgett er lite roliga anekdoter om vår tid ihop... Mer finns att delge i framtiden, var så säkra!
Sedan jag sist skrev har jag i tur och ordning:
* Varit kolloledare i Vettra.
* Påbörjat ett nytt läsår i min lärargärning och på köpet blivit "mentor" för ett antal elever.
* Fått en mycket nära kamrat som nu gör mitt liv mycket lättare att leva.
* Börjat spela organiserad innebandy igen.
* Varit juldansledare osv.
Ett dåligt försök att sammanfatta ett halvår med för lite tid att skriva slutar härmed.
Igår firade jag min jobbarkompis på jobbet, jobbarkompisen tog dit sina vänner och jobbarkompisens syster tog dit sina. Jag och E var två av de inbjudna, det bjöds på god mat, lekar och dans. Mycket trevligt! Dock fick det mig att tänka till lite, en liten spaning:
Vuxenfest är en intressant företeelse... Att som jag kastas från en kårenfest för nästan exakt ett år sedan där alla ville ligga med alla till att folk igår säger "skönt att komma ifrån barnen" är iallafall för mig lite för tvära kast för att jag inte skall tänka till lite extra. Tankarna gick på ett ungefär såhär:
Hur hamnade jag här?
Vad är skillnaden mellan detta och vad jag upplevde för ett år sedan osv?
Självklart finns det väldigt enkla svar: Jag har blivit äldre, lämnat universitetet och det sedelslösa levernet. Men det kändes så väsenskilt så jag blev väldigt tankfull.
Missförstå mig rätt, båda har sin charm... Men kan jag inte få hjälp att förstå livets gång?
MVH C
PS. Skall självklart behandla det jag varit med om denna sommar och höst, håll tillgodo så länge.
Sedan jag sist skrev har jag i tur och ordning:
* Varit kolloledare i Vettra.
* Påbörjat ett nytt läsår i min lärargärning och på köpet blivit "mentor" för ett antal elever.
* Fått en mycket nära kamrat som nu gör mitt liv mycket lättare att leva.
* Börjat spela organiserad innebandy igen.
* Varit juldansledare osv.
Ett dåligt försök att sammanfatta ett halvår med för lite tid att skriva slutar härmed.
Igår firade jag min jobbarkompis på jobbet, jobbarkompisen tog dit sina vänner och jobbarkompisens syster tog dit sina. Jag och E var två av de inbjudna, det bjöds på god mat, lekar och dans. Mycket trevligt! Dock fick det mig att tänka till lite, en liten spaning:
Vuxenfest är en intressant företeelse... Att som jag kastas från en kårenfest för nästan exakt ett år sedan där alla ville ligga med alla till att folk igår säger "skönt att komma ifrån barnen" är iallafall för mig lite för tvära kast för att jag inte skall tänka till lite extra. Tankarna gick på ett ungefär såhär:
Hur hamnade jag här?
Vad är skillnaden mellan detta och vad jag upplevde för ett år sedan osv?
Självklart finns det väldigt enkla svar: Jag har blivit äldre, lämnat universitetet och det sedelslösa levernet. Men det kändes så väsenskilt så jag blev väldigt tankfull.
Missförstå mig rätt, båda har sin charm... Men kan jag inte få hjälp att förstå livets gång?
MVH C
PS. Skall självklart behandla det jag varit med om denna sommar och höst, håll tillgodo så länge.
Finally...
Äntligen kom musan till mig...
Jag har nu något att skriva om...
Som vanligt återkommer jag!
Jag har nu något att skriva om...
Som vanligt återkommer jag!
söndag 13 september 2009
fredag 7 augusti 2009
Let´s driva med the håriga killen...
Från C.Mobil : ”Blogga en sista gång innan lördag, bitte!”
Det som börjar med imperativa sms slutar även med imperativa sms.
Den sista anekdoten jag tänkte dela med mig av avhandlar något som kom att bli en ofta återberättad historia i vårt kompisgäng.
Jag hade vaknat sent, cyklat som en idiot för att komma till skolan i tid till nån typ av undervisning. Då jag går genom skolan så passar jag på att lämna in sista inskicket av uppsatsen i min handledares fack. Går vidare till lektionen och vad jag kan dra mig till minnes så hinner jag i tid. Allt frid och fröjd.
Några dagar senare när det börjar dra ihop sig till vittjande av kommentarer i mitt fack så kommer ett gäng vänner med C i spetsen och säger att de måste visa något. Jag går till mitt fack och finner där min uppsats med kommentarer. Allt bra än så länge. Tills jag på uppmaning av en fnissande C slår upp första sidan och till min stora förvåning finner en stor klump kebabkött, blandad sås och sallad. Med tanke på min arbetsinsats så ser jag rött. Vem i helvete har varit så respektlös att de har besudlat min studie i sociologi med simpelt kebabkött. Misstankarna riktas(med suggestiva uppmaningar av C) mot min handledare. Bilden i mitt huvud är ju självklart att grisen har suttit och moffat kebabrulle samtidigt som han ögnat igenom ”ännu en medioker gymnasieuppsats”. Irritationen stiger något fruktansvärt och med bestämda steg så börjar jag gå mot min handledares expedition, påeldad av C+entourage. Nu ska grisen dräpas, eller i alla fall tillrättavisas med en ton passande en viril gymnasiestudent. C +entourage skrattar så de fiser och kan inte få nog av mina verbala utfall mot min handledare. De skrattar lite väl mycket. Efter ett tag erkänner C att detta enbart var ett grymt spratt de spelat mig. De tyckte tydligen att det var väldigt kul att driva med den hårige killen för ” han blir ju så arg”. Mycket nöje för dem, men för mig fanns irritationen kvar. Tyvärr så gjorde incidenten att förtroendet för min handledare oförtjänt sjönk, tack vare C. Men ett MVG senare så var den aggen glömd. Hursomhelst så är C en uppviglare av rang, vilket givit oss flera roliga stunder genom åren. Tack och lov så riktas den inte längre lika ofta mot mig.
För att av sluta gästbloggandet med värdighet tänkte jag bjuda på låten som efter mycket kontemplation lämpat sig bäst som soundtracket till min och C:s relation nämligen : http://www.youtube.com/watch?v=Zx3m4e45bTo
Nuff said!
tisdag 14 juli 2009
Who the fuck is Erik?
C och Ständig gäst har ett förflutet av blöta utekvällar som ofta slår rekord i internhumor. Exempel på detta är bla. Kvällen då Kokkoskungen kröntes, kvällen då korven koktes osv. Men dagens inlägg kommer att avhandla kvällen då Erik föddes.
Om jag minns rätt så utspelade sig kvällen någonstans på tändsticksområdet i Jönköping. Undertecknad och Willywaste DM hade suttit och värmt upp i någon lägenhet med varsin flaska obskyr sprit samt öl. Senare begav vi oss till någon typ av spelning el. påhitt av allmänt slag. Väl framme på denna tillställning rör vi oss , styrkta av ruset, smidigt som en rullstolsburen på en beachvolleybollplan. Någonstans i dimman träder gestalten C fram. Glad blir jag, då vi under denna tiden går i samma klass men inte festat särligt mycket tillsammans. Här skall bondas. Hursomhelst går jag och C ut på en promenad, snackar troligtvis en massa dynga och känner att vi är bäst i världen. Undertecknad krossar en ruta i en rekreationsolycka och vi går in igen. Åter inne på festen börjar det dyka upp personer som jag bara måste presentera för C. MEN!, av någon anledning presenterar jag alla personer som just Erik. Helt ohämmat slänger jag mig med frasen: Det här är Erik, jag känner honom(frasen kan ha uttalats annorlunda beroende på vem som återberättar historien). Det bör nämnas att ingen av de för C presenterade vännerna går officiellt under namnet Erik. Senare under kvällen presenterar jag även C som Erik för en handfull personer.
Denna anekdot är bland det roligaste jag någonsin fått återberättat för mig. På grund av liten insyn i C och Ständig gästs relation förstår jag att detta säkerligen inte ter sig lika roligt i utomståendes huvuden, men nämnas bör att detta var en milstolpe i vår vänskap.
Tjipp
fredag 10 juli 2009
"Allow myself to introduce.. eh... myself."
”Sugen på att vara bloggansvarig från och med nästa måndag och fyra veckor framåt?”
Så löd ett sms som damp in i min mobil häromdagen. Det kom givetvis från min gode vän C.
”Tidningen ska ju ut”, tänkte jag i sann chefredaktörsanda och svarade därför att erbjudandet accepteras. Det enda kravet var att det fick inte förekomma ”nått kattsnack”. Därför kommer det inte bli nåt kattsnack.
Vem är då jag? Jag går under pseudonymen ständig gäst och känner C sedan någon gång i 13 års åldern. Jag är numera en vagabond av rang då jag pendlar mellan Norrköping, Lilleström(Oslo), Kungshamn och Jönköping. Detta föranleds av att jag nyligen blev Leg. Sovsyster och Svea rike ej kan erbjuda fasta anställningar. Dock har jag för tillfället min fasta punkt i Kungshamn där jag delar bo med min ständigt bättre hälft LNA.
Har tidigare varit sambo med C, en epok i vår vänskap som jag väljer att kalla ”Taco-tiden. Det var i viss mån en självutvecklande resa som lärde mig hur nära man kan komma en annan man utan att det blir barn(???).
För att det ska bli någon ordning på skrället till blogg under mitt vikariat så tänkte jag behandla min och C:s relation till varandra i allmänhet och utmärkande episoder från denna i synnerhet. Tanken är alltså att det blir en händelse per inlägg. Så får vi se hur det går.
Första episoden av värde jag kan dra mig till minnes är när C någon gång under högstadiet redogör för sitt redan då stora musikintresse. Jag var på den tiden fokuserad på Hip-hop kulturen och allt vad den stod för. C däremot kunde stoltsera med en imponerande samlig av Scooterplattor och var särdeles insatt i dessa blonda pop-techno utövares upptåg.
I sig är det inget roligt men jämfört med idag där C numera är min officiella mentor i indie/brit och nu-pop så ter sig episoden ganska förnöjsam. Speciellt med tanke på att C får abstinens om han är utan musik i mer än 30 min. Under min tid som sambo med C så hörde jag aldrig någon låt med Scooter spelas, vilket glädjer mig. Det som fascinerar mig mest är att övergången till hans nästa stora musikikoner Oasis var en rejäl kovändning var tämligen smärtfri och han visar idag inga tecken på skador eller kognitiva nedsättningar efter Scooter-eran. Nu skall han dock som tidigare nämnt frivilligt hjälpa till på ett vanförelse- kollo för dem som fortsatte lyssna på Scooter. Vinnarna i kromosom-lotteriet. C du är en hjälte.
På återläsande
...också dåligt, eller "festen tar uppehåll"
I vanlig ordning har jag tagit på mig en för mig övermäktig uppgift. Min tanke var att ge er händelseförloppet av de sista dagarna på Roskilde, kryddat med rapporter från de konserter jag gick på. Dock har min vanligtsvis händelsefattiga vardag fyllts med allt möjligt denna vecka och detta gör att jag nödgas skjuta på dessa sista dagars eskapadrapporter i hela fyra veckor.
Jag skall bussas ut till ett kollo utanför Askersund imorgon, ingen vet riktigt än om jag skall vara ledare eller bli ledd. Dock kommer jag få en mindre ersättning för besväret så det mesta tyder just nu på att jag faktiskt kommer att bli betrodd en ledarroll.
Kollolivet som i början på sommaren faktiskt lockade har nu förvandlats från något roligt till något som håller mig från Jönköping. Just nu känns det inte alls trevligt att vara borta från denna stad som jag för ett halvår sedan motvilligt flyttade hem till. Vad detta beror på lämnar jag till er att fundera på, har ni tur så säger jag vad det är när jag kommer hem igen.
Nu ska ni självklart inte gå blogglösa under min frånvaro! The Original Sambo har lovat att både från Norge och den svenska västkusten bjuda på kyckling- och ägganekdoter som med största säkerhet kommer att fördriva er tid på ett tillfredsställande sätt!
På mycket gott återseende!
torsdag 9 juli 2009
...också tisdag och onsdag i Roskilde, eller "Curlinglandslaget för entre"
Efter att ha bott in oss i lägret kände vi oss starka nog att med fotkraft gå den långa vägen och hämta resterande packning som låg kvar i Seaten. Detta genomfördes under mycket gnäll från undertecknads sida. Lite för mycket öl dagen innan och lite för mycket sol på himlen för att min hud inte skulle prydas av ett lager av transpiration gjorde gången extremt seg.
Efter flera etapper med B som stöd kom vi tillbaka till lägret med pall och blomma. Eftersom solen i sig är trevlig valde jag att svettas ymnigt på ett liggunderlag som nog aldrig kommer förlåta mig för att jag tog med det till Danmark, det kommer mer.
Den före detta höga dansken kom nu förbi allt tätare, nästan lika tätt som BP valde att "bonga" ner en öl i sin törstiga strupe. Årets bong var en pet-flaska som innan hade innehållit en dryck av ciderkaraktär. Nu förvandlades den, hängades från ett snöre i partytältet, till ett redskap för att underlätta snabb förtäring av malt, humle, jäst och vatten.
Dagarna innan konserterna drar igång är alltid väldigt otvungna. Inga tider att passa, ingen press att göra något annat än att undvika gula och röda kort från domare Hagberg. Vi bodde i år också väldigt nära den anlagda sjö som festivalen lockar med. Med viss skepsism valde vi till slut att svalka våra överhettade kroppar i pölen där sikten var begränsad till ca 2 cm ner från ytan. B valde att undersöka hur djupt det var, ren och skär idioti då det säkert inte bara är sjögräs på denna botten. Dock ser det ju mindre ut som en dammig festival och mer ut som en charterstrand när man kollar på bilden:
Kvällarna blir alltid lite mer intressanta än dagarna, efter att med beskedligt tempo ha druckit en och annan öl och i mitt fall, blandat upp det med mat, eskalerar alltid frekvensen mot natten. Jag, B och J valde att efter inköp av öl och mat gå och hälsa på Roskildes enda rosa morgonrock och hans vänner. Det var nämligen så att bredvid deras tält bodde det en dam som fått J att titta lite extra. Detta måste självklart undersökas.
Mannen in morgonrocken, A, hade tydligen gått och lagt sig tidigt den kvällen. Så vi fick umgås med de danska grannarna. För dagen hade de besök av två festivalvakter som enligt dansk sed drack öl på jobbet. För att J skulle få det optimala läget att titta den där speciella danskan djupt i ögonen skickade han in sina sopare, enter: Curlarna! B, som var kapten för dagen, tog sitt ansvar och bröt isen med tältkompisarna medan jag fick underhålla vakterna med berättelser om precis hur religös min hemtrakt är, detta upphör aldrig att förvåna förresten.
Dock visade det sig att hur väl vi än sopade så flyttade boet sig ideligen så att J inte kunde sätta den där avgörande stenen, illa med rörlig spelplan!
Dagarna flyter gärna in i varandra när jag ínte har något att hänga upp dem på, ni får snart njuta av konsertbetyg och mer uppstyrda berättelser.
måndag 6 juli 2009
...också Måndag på Roskildefestivalen, eller "Just nu ligger ligger det en hög dansk i ert tält"
Så lägger vi ännu en Roskilde-festival till listan över ohälsosamma men roliga saker jag ägnat mig åt i mina dagar. Historierna om årets musikhändelse är många och faller ofta ner i facket "internhumor", just därför kommer jag publicera en hel del av dessa.
Som jag innan har skrivit om var vi ett starkt lag som åkte ner till den tuffa matchen mot den danska solen. Vi formerade dock snabbt om uppställningen till en stark förstafemma, presentation nedan.
Avfärden mot Roskilde från Jönköping startade runt 14.00. Alltså räknade vi med att vara framme innan 18.00 om färden skulle förflyta utan missöden. Det mest underhållande/oroande i den annars bastuheta Seaten var ett sms från Iblandband som löd: "Just nu ligger det en hög dansk i ert tält". Detta var inte som vi först trodde ett skämt utan denne dansk vid namn Karsten bekräftade senare att han lånat min av Iblandband uppblåsta madrass till att utforska sitt inre i ungefär två timmar. Förutom detta visade Danmark generellt att de minsann inte ändrat på sitt vägnät och gjort det lätt att hitta. Detta ledde till en smärre snurr inne i Köpenhamn innan vi hittade ut och så småningom till festivalen.
Som vanligt hade våra lagkamrater smällt upp vårat tält, otroligt uppskattat!
Roskildeveckan liknar ingen annan vecka i mitt liv. Det är inte särskilt vanligt att jag, efter att ha druckit en försvarlig mängd öl dagen innan och därefter krupit in i mitt tält för att ligga bara en meter från en annan man som också han har konsumerat en hel del öl, vaknar upp morgonen efter och dricker frukostöl innan kl 12. Nu händer det bara en vecka per år och då njuter jag av det.
För att bygga karaktärerna ger jag er nu förstafemman:
Back1: B
Back nr 2: BP
Denna bild säger mycket om hur BP är som spelare, med skarp blick och gott humör driver han på laget och gör allt för att alla skall ha roligt och vara med. Det nära samarbetet med B sträckte sig även utanför spelet och ryktet går att de kommer att umgås privat.
Center: Iblandband
Denne ljusskygge bloggare driver laget framåt med Recip och musiktips. Har också rekord i antal sedda band per Roskilde.
Högerforward: J
Solsidans mästare, också numera i öppet krig mot hala jordnötter. Växte in i matchen med och mer och mot slutet var det J som bar laget på sina axlar.
Er kära bloggare tog platsen som vänsterforward och gjorde som vanligt bort sig med att dra på sig onödiga frisparkar och kort. Mer om detta senare.
Detta var alltså dag 1, hur den slutade? Efter en snabb vandring runt det mörka lägret med en kasse öl i handen bestämde vi oss för att tältet ändå var ett rätt trevligt ställe.
Som jag innan har skrivit om var vi ett starkt lag som åkte ner till den tuffa matchen mot den danska solen. Vi formerade dock snabbt om uppställningen till en stark förstafemma, presentation nedan.
Avfärden mot Roskilde från Jönköping startade runt 14.00. Alltså räknade vi med att vara framme innan 18.00 om färden skulle förflyta utan missöden. Det mest underhållande/oroande i den annars bastuheta Seaten var ett sms från Iblandband som löd: "Just nu ligger det en hög dansk i ert tält". Detta var inte som vi först trodde ett skämt utan denne dansk vid namn Karsten bekräftade senare att han lånat min av Iblandband uppblåsta madrass till att utforska sitt inre i ungefär två timmar. Förutom detta visade Danmark generellt att de minsann inte ändrat på sitt vägnät och gjort det lätt att hitta. Detta ledde till en smärre snurr inne i Köpenhamn innan vi hittade ut och så småningom till festivalen.
Som vanligt hade våra lagkamrater smällt upp vårat tält, otroligt uppskattat!
Roskildeveckan liknar ingen annan vecka i mitt liv. Det är inte särskilt vanligt att jag, efter att ha druckit en försvarlig mängd öl dagen innan och därefter krupit in i mitt tält för att ligga bara en meter från en annan man som också han har konsumerat en hel del öl, vaknar upp morgonen efter och dricker frukostöl innan kl 12. Nu händer det bara en vecka per år och då njuter jag av det.
För att bygga karaktärerna ger jag er nu förstafemman:
Back1: B
Back nr 2: BP
Denna bild säger mycket om hur BP är som spelare, med skarp blick och gott humör driver han på laget och gör allt för att alla skall ha roligt och vara med. Det nära samarbetet med B sträckte sig även utanför spelet och ryktet går att de kommer att umgås privat.
Center: Iblandband
Denne ljusskygge bloggare driver laget framåt med Recip och musiktips. Har också rekord i antal sedda band per Roskilde.
Högerforward: J
Solsidans mästare, också numera i öppet krig mot hala jordnötter. Växte in i matchen med och mer och mot slutet var det J som bar laget på sina axlar.
Er kära bloggare tog platsen som vänsterforward och gjorde som vanligt bort sig med att dra på sig onödiga frisparkar och kort. Mer om detta senare.
Detta var alltså dag 1, hur den slutade? Efter en snabb vandring runt det mörka lägret med en kasse öl i handen bestämde vi oss för att tältet ändå var ett rätt trevligt ställe.
fredag 26 juni 2009
A Double in Dalarna
En historia är aldrig komplett utan ett slut och även om jag ofta lovar stort och håller tunt med uppföljning så kommer jag nu faktiskt slutföra min Gonzo-berättelse om min odyssé i Dalarna.
Efter att Walesarens mamma fått hämta oss ute i Säter mitt i den ljusa natten på fredagskvällen samlade vi krafter med ett besök på Hökartorget, jag kände mig som Herman Lindqvist när han besöker historiska slagfält när jag stod mitt på det mytomspunna torget. Mer om detta utlovas i min Hökartorget-special.
Förutom mycket trevliga människor och trevliga omgivningar bjöd Hedemora på några av de mest törstiga myggor jag varit med om. Dessa återfanns på en liten fotbollsplan nära Walesarens hem.
Kvällen då? Jo, en lite lugnare uppladdning för nattens återresa till Säter. Vin, Cola och JD konsumerades för att komma i fas med urinvånarna. Sångaren ställde för kvällen upp och var skjutskarl för kvällen och skötte sin uppgift med den äran, trots vissa passagerare som uppenbarligen inte kunde sitta still på sina platser på hemvägen.
Det var inte en lada som var platsen för kvällens begivenhet, Walesaren med vänner tog med mig till Årets Folkpart... 1994!!! Denna var belägen i en dal som visade sig vara ypperligt för ändamålet, folkfest.
För att ytterligare pitcha upp stämningen hade Säterdalen tagit till ett gammalt beprövat kort, ett coverband. Det speciella med just detta var att de hade nischat sig till att spela Gyllene Tider-låtar. Tro fanken det när Micke Syd spelar trummor i bandet, han bör ju liksom kunna de låtarna.
Kvällens höjdpunkt var helt klart när hela dansgolvet gungade på utedansgolvet. Ofta sägs det göra det när de närvarande har bra fart på benen, denna gång gungade det bokstavligt! Pulsen i musiken efterföljdes med motsvarande upp och ner-rörelser av golvet. Mycket intressant känsla!
Året 1994 har alltid varit lite av ett drömår för mig, Sverige i VM, underbar sommar och alla hockeykort har gjort att den har stannat i mitt sinne. Jag och Dalarna har uppnbarligen samma favoritår för på söndagen åt vi på "Lappen", Sveriges Bästa Gatukök...1994! Superschnitzel rekkomenderades av Walesaren och super är bara förnamnet. För att komplettera igenstoppningen av blodkärlen som schnitzel och pommes vanligen klarar av alldeles utmärkt bjöds det inte bara på ost utan också bea-sås, hamburgerdressing, ketchup och senap, allt i samma måltid!
Med detta nutrinära mästerverk i magen bar det tillbaka till planen som döda myggor pratar om i mygghimlen som något magiskt för att spela fotboll och driva ur alla onda demoner ur kroppen, och även lite alkohol.
Efter en mycket givande helg i HDA City for jag för att slicka mina sår till Örebro och undersökte om solen sken lika fint där. Merparten av den vistelsen ägnades åt att planera nästa äventyr. På måndag far jag och B till den danska musikmetropolen Roskilde för att insupa, förhoppningsvis, mängder av sol, musik, härliga människor och anekdoter att berätta för våra barnbarn.
Årets laguppställning: (4-4-2)
Målvakt: B (Styr laget med utrop och pekningar med hela handen, släpper inte förbi någon)
Vänsterback: BP (Farlig med offensiva löpningar men är samtidigt säker defensivt)
Högerback: J (Spelar med fördel på solsidan för att komma med underfundiga inlägg i shorts)
Mittback: Steffen, Tält (En värmande vän som står pall för lite blåst)
Mittback: Iblandband (Med teknik som främsta vapen skyddar han målet från påhälsning av mindre önskade element, såsom Amy Diamond)
Vänster Yttermittfältare: Torbjörn, Stereo (Bjuder på en hel grannlåt från sin perifera position)
Defensiv Innermittfältare: Pallen (Fundamentet för ett bra lagbygge)
Offensiv Innermittfältare: Seaten, bil (Motorn som för laget framåt)
Höger Yttermittfältare: Blomma från Blomsterlandet (Det estetiska inslaget i ett annars till utseendet mindre fördelaktigt lag)
Anfallare: J2 (Kommer lura många försvar med sin rosa morgonrock och pedagogiska funderingar)
Anfallare: Claes (För evigt jinxad målskytt)
Tränare på hemmaplan: Larsson (Barntillskott i familjen var årets anledning till att inte följa med)
Roskilde lovar innehåll till ett längre inlägg, på återseende!
Efter att Walesarens mamma fått hämta oss ute i Säter mitt i den ljusa natten på fredagskvällen samlade vi krafter med ett besök på Hökartorget, jag kände mig som Herman Lindqvist när han besöker historiska slagfält när jag stod mitt på det mytomspunna torget. Mer om detta utlovas i min Hökartorget-special.
Förutom mycket trevliga människor och trevliga omgivningar bjöd Hedemora på några av de mest törstiga myggor jag varit med om. Dessa återfanns på en liten fotbollsplan nära Walesarens hem.
Kvällen då? Jo, en lite lugnare uppladdning för nattens återresa till Säter. Vin, Cola och JD konsumerades för att komma i fas med urinvånarna. Sångaren ställde för kvällen upp och var skjutskarl för kvällen och skötte sin uppgift med den äran, trots vissa passagerare som uppenbarligen inte kunde sitta still på sina platser på hemvägen.
Det var inte en lada som var platsen för kvällens begivenhet, Walesaren med vänner tog med mig till Årets Folkpart... 1994!!! Denna var belägen i en dal som visade sig vara ypperligt för ändamålet, folkfest.
För att ytterligare pitcha upp stämningen hade Säterdalen tagit till ett gammalt beprövat kort, ett coverband. Det speciella med just detta var att de hade nischat sig till att spela Gyllene Tider-låtar. Tro fanken det när Micke Syd spelar trummor i bandet, han bör ju liksom kunna de låtarna.
Kvällens höjdpunkt var helt klart när hela dansgolvet gungade på utedansgolvet. Ofta sägs det göra det när de närvarande har bra fart på benen, denna gång gungade det bokstavligt! Pulsen i musiken efterföljdes med motsvarande upp och ner-rörelser av golvet. Mycket intressant känsla!
Året 1994 har alltid varit lite av ett drömår för mig, Sverige i VM, underbar sommar och alla hockeykort har gjort att den har stannat i mitt sinne. Jag och Dalarna har uppnbarligen samma favoritår för på söndagen åt vi på "Lappen", Sveriges Bästa Gatukök...1994! Superschnitzel rekkomenderades av Walesaren och super är bara förnamnet. För att komplettera igenstoppningen av blodkärlen som schnitzel och pommes vanligen klarar av alldeles utmärkt bjöds det inte bara på ost utan också bea-sås, hamburgerdressing, ketchup och senap, allt i samma måltid!
Med detta nutrinära mästerverk i magen bar det tillbaka till planen som döda myggor pratar om i mygghimlen som något magiskt för att spela fotboll och driva ur alla onda demoner ur kroppen, och även lite alkohol.
Efter en mycket givande helg i HDA City for jag för att slicka mina sår till Örebro och undersökte om solen sken lika fint där. Merparten av den vistelsen ägnades åt att planera nästa äventyr. På måndag far jag och B till den danska musikmetropolen Roskilde för att insupa, förhoppningsvis, mängder av sol, musik, härliga människor och anekdoter att berätta för våra barnbarn.
Årets laguppställning: (4-4-2)
Målvakt: B (Styr laget med utrop och pekningar med hela handen, släpper inte förbi någon)
Vänsterback: BP (Farlig med offensiva löpningar men är samtidigt säker defensivt)
Högerback: J (Spelar med fördel på solsidan för att komma med underfundiga inlägg i shorts)
Mittback: Steffen, Tält (En värmande vän som står pall för lite blåst)
Mittback: Iblandband (Med teknik som främsta vapen skyddar han målet från påhälsning av mindre önskade element, såsom Amy Diamond)
Vänster Yttermittfältare: Torbjörn, Stereo (Bjuder på en hel grannlåt från sin perifera position)
Defensiv Innermittfältare: Pallen (Fundamentet för ett bra lagbygge)
Offensiv Innermittfältare: Seaten, bil (Motorn som för laget framåt)
Höger Yttermittfältare: Blomma från Blomsterlandet (Det estetiska inslaget i ett annars till utseendet mindre fördelaktigt lag)
Anfallare: J2 (Kommer lura många försvar med sin rosa morgonrock och pedagogiska funderingar)
Anfallare: Claes (För evigt jinxad målskytt)
Tränare på hemmaplan: Larsson (Barntillskott i familjen var årets anledning till att inte följa med)
Roskilde lovar innehåll till ett längre inlägg, på återseende!
tisdag 23 juni 2009
Midsommar i Sveriges epicentrum!
Ju äldre jag blir desto mer lär jag mig om mig själv och varför jag tidigare har handlat som jag gjort innan.
Helgen har inte varit något undantag, och under de stunder då jag inte lärt mig något om mig själv så har jag kommit närmare den Svenska folksjälen. Bröderna Hybris har varit på äventyr:
Självklart hade jag förhoppningar om att fira midsommar på det svenskaste av sätt, dvs med knätofsar och traditionell midsommarstångsresning, det jag inte visste när jag satte mig på tåget norrut var att jag skulle hitta en helt annan del av Sverige. Likt Hunter S Thomson's skapelse Dr Gonzo placerade jag mig, för er skulle, mitt i händelsernas centrum, allt för att kunna rapportera om allt som hände.
First things first: Hökartorget-land i Hedemora är en otroligt trevlig liten by. Efter att tåget inte kommit från Avesta-Krylbo på ett bra tag för att någon tydligen "sprang runt på spåren" och tåget inte fick åka innan polisen kommit och avlägsnat den dödslängtande individen
blev jag kungligt mött på Hedemora Station. Det intressanta med hela spårhistorien är inte det att det hände så fort jag kom in i dalarna, utan att tågvärden beklagade att tåget blivit förbjudet att köra av polisen, på honom lät det som att han gärna kört och lärt denna
olycksaliga själ som sprang på spåren en läxa!
Om nu Walesarens kompisar var olycksaliga låter jag vara osagt, men jävlar va själ de hade. Vi han med tre musiktävlingar och Xboxspelande innan kvällens huvudnummer stod för dörren, Walesaren tyckte tydligen att vi befann oss i en för stor stad så vi åkte ett par mil till Säter.
Själva Säter har jag ingen aning om hur det såg ut, för innan vi kom in i detta samhälle svängde den skjutsande lillasystern till en av festdeltagarna in på en sidoväg med riktning mot en lada. Om detta hade varit enda gången hon svängt lite snabbt hade det varit kanon, dock var hon nog så stressad av att ha fyra killar som skrålade med i Thunder Road att hon snabbt ville ha av oss. Detta ledde till att hon överskattade den lånade bilens förmåga att klara av att
köra på en väldigt fuktig åker. Vi kom inte längre än bara rakt ner och sen satt vi fast.
Mina tankar gick snabbt till Roskilde för ett par år sedan och olusten kom över mig som hösten gör på den svenska sommaren. Nu blev det inte så farligt, efter att vi duckat undan alla toner från Eddie Meduza som spelades från traktorerna som stod uppställda
började vårat arbete med att hitta en bogseringslina.
Min syn på dessa annars väldigt trevliga människor sjönk lite när ingen verkade vara villig att låna ut en bogseringslina, kanske var det så att logdansen lockade för mycket för
att ödsla tid på turister, tillslut lyckades dock lillasystern charma ett gäng killar som med manskraft lyfte upp bilen, impressive! Intrycket återställt!
Walesaren har vid denna tidpunkt totalt brutit ihop och klagar högljutt att han inte vill att detta skall bli mitt intryck av Dalarna. Därför är det nu springmarsch upp till ladan som gäller.
En god vän till mig påpekade i helgen att jag var väldigt impulsiv, uppenbarligen delar jag min impulsivitet med honom.
Ladan i fråga är en saga för sig. Inte nog med att en av bröderna Rongedal (tvillingarna som var "Bananflugorna" bakom Electric Banana Band) spelar trummor i coverbandet som underhåller oss mer eller mindre hela kvällen, det är också så att alla olika
prototyper av den svenska folksjälen har bestämt sig för att ikväll smäller det. Berusningen blir därefter och förmodligen var det tur att de bara serverade folköl i ladan!
Fortsättning följer som vanligt!
Helgen har inte varit något undantag, och under de stunder då jag inte lärt mig något om mig själv så har jag kommit närmare den Svenska folksjälen. Bröderna Hybris har varit på äventyr:
Självklart hade jag förhoppningar om att fira midsommar på det svenskaste av sätt, dvs med knätofsar och traditionell midsommarstångsresning, det jag inte visste när jag satte mig på tåget norrut var att jag skulle hitta en helt annan del av Sverige. Likt Hunter S Thomson's skapelse Dr Gonzo placerade jag mig, för er skulle, mitt i händelsernas centrum, allt för att kunna rapportera om allt som hände.
First things first: Hökartorget-land i Hedemora är en otroligt trevlig liten by. Efter att tåget inte kommit från Avesta-Krylbo på ett bra tag för att någon tydligen "sprang runt på spåren" och tåget inte fick åka innan polisen kommit och avlägsnat den dödslängtande individen
blev jag kungligt mött på Hedemora Station. Det intressanta med hela spårhistorien är inte det att det hände så fort jag kom in i dalarna, utan att tågvärden beklagade att tåget blivit förbjudet att köra av polisen, på honom lät det som att han gärna kört och lärt denna
olycksaliga själ som sprang på spåren en läxa!
Om nu Walesarens kompisar var olycksaliga låter jag vara osagt, men jävlar va själ de hade. Vi han med tre musiktävlingar och Xboxspelande innan kvällens huvudnummer stod för dörren, Walesaren tyckte tydligen att vi befann oss i en för stor stad så vi åkte ett par mil till Säter.
Själva Säter har jag ingen aning om hur det såg ut, för innan vi kom in i detta samhälle svängde den skjutsande lillasystern till en av festdeltagarna in på en sidoväg med riktning mot en lada. Om detta hade varit enda gången hon svängt lite snabbt hade det varit kanon, dock var hon nog så stressad av att ha fyra killar som skrålade med i Thunder Road att hon snabbt ville ha av oss. Detta ledde till att hon överskattade den lånade bilens förmåga att klara av att
köra på en väldigt fuktig åker. Vi kom inte längre än bara rakt ner och sen satt vi fast.
Mina tankar gick snabbt till Roskilde för ett par år sedan och olusten kom över mig som hösten gör på den svenska sommaren. Nu blev det inte så farligt, efter att vi duckat undan alla toner från Eddie Meduza som spelades från traktorerna som stod uppställda
började vårat arbete med att hitta en bogseringslina.
Min syn på dessa annars väldigt trevliga människor sjönk lite när ingen verkade vara villig att låna ut en bogseringslina, kanske var det så att logdansen lockade för mycket för
att ödsla tid på turister, tillslut lyckades dock lillasystern charma ett gäng killar som med manskraft lyfte upp bilen, impressive! Intrycket återställt!
Walesaren har vid denna tidpunkt totalt brutit ihop och klagar högljutt att han inte vill att detta skall bli mitt intryck av Dalarna. Därför är det nu springmarsch upp till ladan som gäller.
En god vän till mig påpekade i helgen att jag var väldigt impulsiv, uppenbarligen delar jag min impulsivitet med honom.
Ladan i fråga är en saga för sig. Inte nog med att en av bröderna Rongedal (tvillingarna som var "Bananflugorna" bakom Electric Banana Band) spelar trummor i coverbandet som underhåller oss mer eller mindre hela kvällen, det är också så att alla olika
prototyper av den svenska folksjälen har bestämt sig för att ikväll smäller det. Berusningen blir därefter och förmodligen var det tur att de bara serverade folköl i ladan!
Fortsättning följer som vanligt!
fredag 19 juni 2009
A long awaited return
Det krävdes en resa till Hökartorget-land för att min vilja att blogga skulle komma tillbaka...
Tar på mig uppehållet helt och fullt...
Sångaren, gitarristen och trummisen rockar just nu det improviserade dansgolvet i en lägenhet i HDA City innan logdansen väntar. Midsommar kan inte vara bättre!
Det som gör det ännu bättre är att jag nu har sett Hökartorget, platsen, in person! Det var ett monument i stil med Big Ben, Parliament och Eiffeltornet tillsammans! (Detta är inte ironi!)
För övrigt kommer bloggen återkomma med förnyad styrka nu när det är sommarlov efter första terminen av förvärvsarbete...
På återseende!
Tar på mig uppehållet helt och fullt...
Sångaren, gitarristen och trummisen rockar just nu det improviserade dansgolvet i en lägenhet i HDA City innan logdansen väntar. Midsommar kan inte vara bättre!
Det som gör det ännu bättre är att jag nu har sett Hökartorget, platsen, in person! Det var ett monument i stil med Big Ben, Parliament och Eiffeltornet tillsammans! (Detta är inte ironi!)
För övrigt kommer bloggen återkomma med förnyad styrka nu när det är sommarlov efter första terminen av förvärvsarbete...
På återseende!
fredag 29 maj 2009
Postponed...
Min blogg är lagd i dvala tills er kära bloggare har hämtat sig från käftsmällen att ha spillt vin på sin bloggmaskin...
onsdag 15 april 2009
Is this it?
Medan min syster lever livet på karribiska stränder tog jag och Tiger vårat pick och pack och drog till källan till mer eller mindre all min kulturinspiration. En kloak till stad kallad London, eller Londonium som de gamla romarna valde att kalla bosättningen.
För ett hisnande antal år sedan gjorde jag tillsammans med andra gymnasievänner en resa med samma destination. Den gången stannade vi längre än vad vi gjorde denna påskhelg. Den första resan varade i ca. fem månader och under dessa månader i en stad där det bor mer än i hela Sverige lyckades jag skaffa mig en vän som jag fortfarande har kontakt med. Inte helt oväntat delar vi ett fanatiskt intresse för fotboll. Mitt intresse mer att titta på och hans att spela. Det var också i Hyde Park över en fotboll vi verkligen lärde känna varandra. Jag hade som förslag att vi på min lediga dag och hans första dag kunde slå lite bollar till varandra. Denne nyinflyttade främling med ett enormt hårsvall synade mig upp och ner och utbrast på en klockren Rosengårdsskånska "tror du inte att jag är lite för bra för dig?".
Självklart var han för bra för mig. Jag kommer aldrig ens vara i närheten så bra som Gürkan är på att spela fotboll. Jag skyller dock på att det är skillnad på att växa upp i Tenhult och den inspiration som finns där och att växa upp i Rosengård som jämnårig med en viss Zlatan Ibrahimovic och dessutom spela i samma lag som denne.
Nåväl, det var nu dags för mig att profitera på våran vänskap och suga ut gratis boende åt mig och Tiger.
Fortsättning följer...
För ett hisnande antal år sedan gjorde jag tillsammans med andra gymnasievänner en resa med samma destination. Den gången stannade vi längre än vad vi gjorde denna påskhelg. Den första resan varade i ca. fem månader och under dessa månader i en stad där det bor mer än i hela Sverige lyckades jag skaffa mig en vän som jag fortfarande har kontakt med. Inte helt oväntat delar vi ett fanatiskt intresse för fotboll. Mitt intresse mer att titta på och hans att spela. Det var också i Hyde Park över en fotboll vi verkligen lärde känna varandra. Jag hade som förslag att vi på min lediga dag och hans första dag kunde slå lite bollar till varandra. Denne nyinflyttade främling med ett enormt hårsvall synade mig upp och ner och utbrast på en klockren Rosengårdsskånska "tror du inte att jag är lite för bra för dig?".
Självklart var han för bra för mig. Jag kommer aldrig ens vara i närheten så bra som Gürkan är på att spela fotboll. Jag skyller dock på att det är skillnad på att växa upp i Tenhult och den inspiration som finns där och att växa upp i Rosengård som jämnårig med en viss Zlatan Ibrahimovic och dessutom spela i samma lag som denne.
Nåväl, det var nu dags för mig att profitera på våran vänskap och suga ut gratis boende åt mig och Tiger.
Fortsättning följer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
