I dessa tider så är det inte så att det duggar tätt mellan tacktalen till olika regeringar eller institutioner. Men jag tänker just nu faktiskt rätt mycket på detta så här kommer ett:
Jag vill tacka den Svenska statsmakten som har gjort det möjligt för mig att skaffa en utbildning. Måhända att jag är skuldsatt upp över öronen med ett inbetalningskrav på mig de närmsta 25 åren men jag skulle aldrig i hela mitt liv klarat av att studera till mitt yrke utan att kunna låna pengar av farbror staten. CSN må vara svin och deras senaste snedsteg är att utan pardon kräva in 8000 av Sambon för inkomst intjänad under tid då han inte pluggat, inte helt hundra kan man tycka.
Men faktum kvarstår, utan denna rullator för den lata studenten hade jag fallit platt till marken.
Nu undrar säkert du varför jag är så himla tacksam just nu? Jo, det är såhär att varje dag då jag möter elever så känner jag mig väl förberedd, lugn inför dagen och dessutom så har jag en känsla av att det finns mer att hämta i kunskapsväg inom mig. Detta skulle aldrig varit möjligt utan en gedigen utbildning som jag tillskansat mig på Örebro Universitet.
På tal om Örebro, skall upp dit i helgen och flytta ut det sista ur lägenheten. Walesaren kommer med sin numera hårlösa bringa att hjälpa till. Hoppas vi kan fokusera hyfsat och får saker och ting gjorda.
tisdag 24 mars 2009
tisdag 10 mars 2009
A vampire weekend...
Tänkte göra som min vän Oskar gärna gör på sin blogg, bjuda på ett litet bildspecial sen helgen.
När jag kom till Göteborg möttes jag av Hökartorgets finest på stationen. Få förunnat kan jag känna. Med så bra start kan knappast något bli fel. När de sedan har anpassat sitt matintag på frukosten för att jag ska slippa gå hungrig är ju bara fantastiskt!
Walesaren ville känna av lite av det Göteborgska arvet och spatsera i hamnen. Väl där hittade vi Evert Taube, eller, en staty av denne. Två musiker från Hedemora var snabbt framme och ville bli fotade med denne legend. Om detta är skändning eller bara en rolig grej lämnar jag till andra att bedöma.
Diskussionen efter detta kort behandlade om Evert hade varit ett "svin" och gjort en minderårig med barn och så vidare. Just detta är kanske ovidkommande, men ändock pågick den över en längre tid.
Sångaren blev sedan lite till sig över att han inte hade den där "militära pondusen" när vi spatserade förbi ett arméskepp modell större. I ett försök att ändock visa på att det ännu skulle kunna bli en krigare sträckte han upp sina många centimeter och poserade, i min mening mycket förtroendeingivande. Visst skulle han kunna vara kapten på detta skepp?!
Walesaren vallades därefter upp i en minifyr för att få lite perspektiv på saker och ting. Just nu kan detta behövas i just hans liv. Den redan filosofiskt och lite cyniske lagde lille britten fick nu oss att riktigt undra över exakt vad han tänkte på. Om ni frågar mej så tror jag han ponerar när han kan mönsta på nästa skepp till Newcastle. Med Taubes låtar i tankarna tror jag att han funderade på om det fortfarande går att åka runt på de sju haven och släppa allt här hemma i Sverige. Ungefär som Frittioff Andersson.
De efterföljande besöken på filmbutik, fik, systembolag, och lokala mathak blev det inget fotat från. Mycket på grund av att jag själv mest bara tänkte på hur jag skulle kunna få tag i föda.
Jag ångrar dock att jag inte var mer på hugget. På det lokala mathaket "Johannebar" satt det förutom oss förmodade stammisar. När vi skulle betala i baren så iakttog jag och Sångaren vad en stammis hade framför sig. Ett paket ciggaretter, en snusdosa, en shot, ett vinglas och ett glas guinness. Summan av livets laster?
När vi sedan anlände till konserten efter uppvärmning med ett, enligt deltagarna, för svårt musicquiz som vanns av Walesaren så förstod vi att vi var för tidiga. Väntan på att bandet skulle börja kändes nästan, bara nästan, som om vi var på festival. Då kom också kameran fram också. Walesaren ser faktiskt samtidigt filosofisk och sjukt mycket rock ut när han bara väntar. Önskar att han kunde dela med sig lite av denna förmåga!
Ölen förövrigt precis så blaskig och osmaklig som man kan förvänta sig av ett sådan hak som vi var på. Öl i plastglas är verkligen inte gott.
Förra gången vi var i Göteborg och kollade på musik (eee...) togs det en bild som jag använde till en frågesport. Det måste ha blivit fel på kameran för så lik som Walesaren är Ringaren i Notre Dame kan jag inte hitta någon annan anledning. Själva tanken med den första bilden var att visa att killarna i Hökartorget inte har klädkod men uppenbarligen skall man, om man vill vara med i bandet, ha samma etui. Blickarna på det första kortet drogs ju till annat så för att ställa allt tillrätta bjuder jag på en upprättelse.
Efter en som sagt var väldigt bra konsert svängde vi våra ben under en diger danskväll. Förra gången vi dansade var dock sjukt mycket roligare. Känslan var att vi var föräldrar på stan som råkade dansa in på ett gymnasiedisko. Väldigt olustig känsla. Mest för att jag hela tiden gick runt och funderade på om jag själv betedde mig så när jag var yngre. Kvällen slutade olika, danskraften är stark i Walesaren och när jag och Sångaren ville gå hem skakade han bara på huvudet, tog adressen hem för framtida taxiresa, vände på klacken och fortsatte skaka på kroppen till alldeles för låg musik.
Kanske var det de extra minutrarna dans som gjorde att han inte riktigt var lika pigg på morgonen som vanligt.
När jag kom till Göteborg möttes jag av Hökartorgets finest på stationen. Få förunnat kan jag känna. Med så bra start kan knappast något bli fel. När de sedan har anpassat sitt matintag på frukosten för att jag ska slippa gå hungrig är ju bara fantastiskt!
Walesaren ville känna av lite av det Göteborgska arvet och spatsera i hamnen. Väl där hittade vi Evert Taube, eller, en staty av denne. Två musiker från Hedemora var snabbt framme och ville bli fotade med denne legend. Om detta är skändning eller bara en rolig grej lämnar jag till andra att bedöma.
Diskussionen efter detta kort behandlade om Evert hade varit ett "svin" och gjort en minderårig med barn och så vidare. Just detta är kanske ovidkommande, men ändock pågick den över en längre tid.
Sångaren blev sedan lite till sig över att han inte hade den där "militära pondusen" när vi spatserade förbi ett arméskepp modell större. I ett försök att ändock visa på att det ännu skulle kunna bli en krigare sträckte han upp sina många centimeter och poserade, i min mening mycket förtroendeingivande. Visst skulle han kunna vara kapten på detta skepp?!
Walesaren vallades därefter upp i en minifyr för att få lite perspektiv på saker och ting. Just nu kan detta behövas i just hans liv. Den redan filosofiskt och lite cyniske lagde lille britten fick nu oss att riktigt undra över exakt vad han tänkte på. Om ni frågar mej så tror jag han ponerar när han kan mönsta på nästa skepp till Newcastle. Med Taubes låtar i tankarna tror jag att han funderade på om det fortfarande går att åka runt på de sju haven och släppa allt här hemma i Sverige. Ungefär som Frittioff Andersson.
De efterföljande besöken på filmbutik, fik, systembolag, och lokala mathak blev det inget fotat från. Mycket på grund av att jag själv mest bara tänkte på hur jag skulle kunna få tag i föda.
Jag ångrar dock att jag inte var mer på hugget. På det lokala mathaket "Johannebar" satt det förutom oss förmodade stammisar. När vi skulle betala i baren så iakttog jag och Sångaren vad en stammis hade framför sig. Ett paket ciggaretter, en snusdosa, en shot, ett vinglas och ett glas guinness. Summan av livets laster?
När vi sedan anlände till konserten efter uppvärmning med ett, enligt deltagarna, för svårt musicquiz som vanns av Walesaren så förstod vi att vi var för tidiga. Väntan på att bandet skulle börja kändes nästan, bara nästan, som om vi var på festival. Då kom också kameran fram också. Walesaren ser faktiskt samtidigt filosofisk och sjukt mycket rock ut när han bara väntar. Önskar att han kunde dela med sig lite av denna förmåga!
Ölen förövrigt precis så blaskig och osmaklig som man kan förvänta sig av ett sådan hak som vi var på. Öl i plastglas är verkligen inte gott.
Förra gången vi var i Göteborg och kollade på musik (eee...) togs det en bild som jag använde till en frågesport. Det måste ha blivit fel på kameran för så lik som Walesaren är Ringaren i Notre Dame kan jag inte hitta någon annan anledning. Själva tanken med den första bilden var att visa att killarna i Hökartorget inte har klädkod men uppenbarligen skall man, om man vill vara med i bandet, ha samma etui. Blickarna på det första kortet drogs ju till annat så för att ställa allt tillrätta bjuder jag på en upprättelse.
Efter en som sagt var väldigt bra konsert svängde vi våra ben under en diger danskväll. Förra gången vi dansade var dock sjukt mycket roligare. Känslan var att vi var föräldrar på stan som råkade dansa in på ett gymnasiedisko. Väldigt olustig känsla. Mest för att jag hela tiden gick runt och funderade på om jag själv betedde mig så när jag var yngre. Kvällen slutade olika, danskraften är stark i Walesaren och när jag och Sångaren ville gå hem skakade han bara på huvudet, tog adressen hem för framtida taxiresa, vände på klacken och fortsatte skaka på kroppen till alldeles för låg musik.
Kanske var det de extra minutrarna dans som gjorde att han inte riktigt var lika pigg på morgonen som vanligt.
söndag 8 mars 2009
Joe Strummer
På tåget på väg till Göteborg igår så fick jag en underlig känsla av att jag borde lyssna på The Clash för att ladda upp inför Glasvegas spelning på kvällen.
Detta skulle visa sig vara lustigt för när skottarna intog scenen alla helt klädda i svart fick jag och merparten av Hökartorget med flickvän till sångaren gnugga oss lite extra i ögonen för att verkligen vara säkra på att det inte var en reinkarnation av den gamla Clash-sångaren Joe Strummer som plockade upp gitarren och sjöng för oss. Likheten var löjlig. Samma blick, samma frisyr osv...
Kolla och döm själva om det var det dåliga ljuset som gjorde att vi tog fel:
Konserten i sig var faktiskt precis så bra som vi hade hoppats på! Jag var lite rädd att vi skulle ha för höga förhoppningar, men skottarna tog alla rockens beståndsdelar och gav dem till oss i en underbar blandning!
Bäst då? Hmm... Efter att de brände av både "Geraldine" som första låt och "It's my own cheating heart that makes me cry" som tredje trodde jag faktiskt att de var lite tokiga som spelade sina två bästa låtar så tidigt. Men de visste vad de gjorde som Walesaren sa, "Go, square, go" som avslutade innan inropet och sista låten "Daddy's gone" med tillhörande allsång där Joe Strummer eller sångaren i Glasvegas går ner på knä och verkligen ser ut att bli rörd är nog toppen.
Detta var behövligt, efter Oasis-konserten har jag inte varit så sugen på att gå på live-konsert. Nu längtar jag ännu mer efter Roskilde! Hoppas bara de tar sitt förnuft till fånga och bokar in rockens just nu roligaste och mest brinnande band!
En mer ingående beskrivning om helgen följer!
Detta skulle visa sig vara lustigt för när skottarna intog scenen alla helt klädda i svart fick jag och merparten av Hökartorget med flickvän till sångaren gnugga oss lite extra i ögonen för att verkligen vara säkra på att det inte var en reinkarnation av den gamla Clash-sångaren Joe Strummer som plockade upp gitarren och sjöng för oss. Likheten var löjlig. Samma blick, samma frisyr osv...
Kolla och döm själva om det var det dåliga ljuset som gjorde att vi tog fel:
Konserten i sig var faktiskt precis så bra som vi hade hoppats på! Jag var lite rädd att vi skulle ha för höga förhoppningar, men skottarna tog alla rockens beståndsdelar och gav dem till oss i en underbar blandning!
Bäst då? Hmm... Efter att de brände av både "Geraldine" som första låt och "It's my own cheating heart that makes me cry" som tredje trodde jag faktiskt att de var lite tokiga som spelade sina två bästa låtar så tidigt. Men de visste vad de gjorde som Walesaren sa, "Go, square, go" som avslutade innan inropet och sista låten "Daddy's gone" med tillhörande allsång där Joe Strummer eller sångaren i Glasvegas går ner på knä och verkligen ser ut att bli rörd är nog toppen.
Detta var behövligt, efter Oasis-konserten har jag inte varit så sugen på att gå på live-konsert. Nu längtar jag ännu mer efter Roskilde! Hoppas bara de tar sitt förnuft till fånga och bokar in rockens just nu roligaste och mest brinnande band!
En mer ingående beskrivning om helgen följer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
