Music sounds better with you, does it?

Konstigt det här med kreativitet och inspiration. När jag är ensam i lägenheten som jag är nu står hjärnan still, helt jävla still. Motsatsen är då när sambon är här, eller när jag umgås med någon annan, då kan det bara spruta ut roligheter, tycker jag själv iallafall.

Kommer vagt ihåg någon föreläsning för väldigt länge sedan då jag läste pedagogik, den handlade om lärande och kunskap. Tesen var att kunskap, förutom att finnas i böcker och i människors huvuden också skapades i samspelet mellan människor interagerande var en förutsättning för att kunskapen skulle spridas och växa.

Just då var det ännu en i den långa raden av föreläsningar som inte fått mej att reflektera något nämnvärt och den var snabbt glömd. Nu tror jag att jag förstår lite mer vad teorin innebär, ensam så behöver jag inte vara rolig, jag behöver inte bevisa något för mej själv eftersom jag trots allt tycker rätt bra om mej som jag är, trots alla fel. Däremot så är jag nog som alla människor i stort behov av bekräftelse och gillande, alltså slår mina system på något sätt igång överväxeln och öppnar nya nervbanor som leder till att jag ser lösningar och kreativa inslag som jag överhuvudtaget inte ens skulle funderat på om jag varit allena.

Detta är inget nytt för mej, bara det att det aldrig varit så påtagligt som nu. Situationen är ju nu att jag utan att tänka på det har fullt påslag på min socialiseringsven. Istället för att komma hem och sätta mej framför tvn tvingas jag nu komma på bra motiveringar till varför jag skall få herraväldet över kontrollen och bestämma vilken kanal det skall bli, hur högt ljudet skall vara osv. Detta sporrar mej till kreativa lösningar i argumentation och annat. När man tänker på det så går detta ganska långt efter devisen att behovet är uppfinningarnas moder, fast på ett annat sätt. Det jag på något sätt vill sätta fingret på är att även om det har varit känt länge att människan är ett flockdjur så har jag precis nu kommit på att jag nog inte bara vantrivs med att vara själv utan dessutom stänger av kreativiteten omedvetet när jag är själv, kanske för att spara den till tillfällen då den syns av andra också.