Trägen vinner

I morses satte jag mej i en iskall bil och åkte till Gustavsvik. Det var nämligen så att en synd jag hade begått under min glada och sorgeslösa första tid på universitetet hade visat sin fula nuna och påkallat min uppmärksamhet. Jag var för lat, arrogant och oödmjuk när jag trodde att jag utan att träna alls skulle klara av att crawla 25+25 meter. Problemet med själva framfarten och vändningen var något jag löste mer eller mindre anfådd första ggn men det var själva tekniken som läraren ville att jag skulle slipa lite på. Jag vill minnas att han sa något i stil med: "Claes, du slåss ju med vattnet!".

Ni ser, allt på GIH ,som jag ju har fått min utbildning från, skall ske instruktivt. Med detta menas att du skall kunna visa rörelserna så att de går "rätt" till. I crawlet är det tydligen viktigt att andas rätt och att armarna går i vinkel.

Jag råkade säga detta i förbigående till M på årets Roskilde. Vår vän Z hörde detta och började då undra vad vi pratade om. Vi förklarade som det var att jag inte klarade simningen osv. Självklart fick jag lite gliringar och det tog jag med gott mod. Det intressanta med hela denna historien är att efter att innebandysäsongen kom igång har mer och mer personer i laget börjat få reda på att jag är underkänd i crawl. Detta är absolut inte helt och hållet Z:s fel, men lite. Jag har inte ont av det, tvärtom är ju nästan all uppmärksamhet bra för en självcentrerad jävel som jag. Därför blev jag inte lite besviken när jag nu sett till att säga på träningen att nu var det minsann dags för mej att simma upp, jag sa också var och när så att ett par nyckelpersoner som jag kan räkna med att de sprider det vidare. Löften om hejarklack, orangea banderoller och pom-poms hade lovats tidigare. Döm då till min förvåning att det är helt tomt på läktaren när jag kliver in i simhallen! Besviken är bara förnamnet.

För er som ville se men inte kunde komma så var det faktiskt en snäll person som filmade det, det är jag i gul badmössa på bana två.