A vampire weekend...

Tänkte göra som min vän Oskar gärna gör på sin blogg, bjuda på ett litet bildspecial sen helgen.

När jag kom till Göteborg möttes jag av Hökartorgets finest på stationen. Få förunnat kan jag känna. Med så bra start kan knappast något bli fel. När de sedan har anpassat sitt matintag på frukosten för att jag ska slippa gå hungrig är ju bara fantastiskt!

Walesaren ville känna av lite av det Göteborgska arvet och spatsera i hamnen. Väl där hittade vi Evert Taube, eller, en staty av denne. Två musiker från Hedemora var snabbt framme och ville bli fotade med denne legend. Om detta är skändning eller bara en rolig grej lämnar jag till andra att bedöma.

Diskussionen efter detta kort behandlade om Evert hade varit ett "svin" och gjort en minderårig med barn och så vidare. Just detta är kanske ovidkommande, men ändock pågick den över en längre tid.


Sångaren blev sedan lite till sig över att han inte hade den där "militära pondusen" när vi spatserade förbi ett arméskepp modell större. I ett försök att ändock visa på att det ännu skulle kunna bli en krigare sträckte han upp sina många centimeter och poserade, i min mening mycket förtroendeingivande. Visst skulle han kunna vara kapten på detta skepp?!



Walesaren vallades därefter upp i en minifyr för att få lite perspektiv på saker och ting. Just nu kan detta behövas i just hans liv. Den redan filosofiskt och lite cyniske lagde lille britten fick nu oss att riktigt undra över exakt vad han tänkte på. Om ni frågar mej så tror jag han ponerar när han kan mönsta på nästa skepp till Newcastle. Med Taubes låtar i tankarna tror jag att han funderade på om det fortfarande går att åka runt på de sju haven och släppa allt här hemma i Sverige. Ungefär som Frittioff Andersson.



De efterföljande besöken på filmbutik, fik, systembolag, och lokala mathak blev det inget fotat från. Mycket på grund av att jag själv mest bara tänkte på hur jag skulle kunna få tag i föda.

Jag ångrar dock att jag inte var mer på hugget. På det lokala mathaket "Johannebar" satt det förutom oss förmodade stammisar. När vi skulle betala i baren så iakttog jag och Sångaren vad en stammis hade framför sig. Ett paket ciggaretter, en snusdosa, en shot, ett vinglas och ett glas guinness. Summan av livets laster?

När vi sedan anlände till konserten efter uppvärmning med ett, enligt deltagarna, för svårt musicquiz som vanns av Walesaren så förstod vi att vi var för tidiga. Väntan på att bandet skulle börja kändes nästan, bara nästan, som om vi var på festival. Då kom också kameran fram också. Walesaren ser faktiskt samtidigt filosofisk och sjukt mycket rock ut när han bara väntar. Önskar att han kunde dela med sig lite av denna förmåga!



Ölen förövrigt precis så blaskig och osmaklig som man kan förvänta sig av ett sådan hak som vi var på. Öl i plastglas är verkligen inte gott.



Förra gången vi var i Göteborg och kollade på musik (eee...) togs det en bild som jag använde till en frågesport. Det måste ha blivit fel på kameran för så lik som Walesaren är Ringaren i Notre Dame kan jag inte hitta någon annan anledning. Själva tanken med den första bilden var att visa att killarna i Hökartorget inte har klädkod men uppenbarligen skall man, om man vill vara med i bandet, ha samma etui. Blickarna på det första kortet drogs ju till annat så för att ställa allt tillrätta bjuder jag på en upprättelse.



Efter en som sagt var väldigt bra konsert svängde vi våra ben under en diger danskväll. Förra gången vi dansade var dock sjukt mycket roligare. Känslan var att vi var föräldrar på stan som råkade dansa in på ett gymnasiedisko. Väldigt olustig känsla. Mest för att jag hela tiden gick runt och funderade på om jag själv betedde mig så när jag var yngre. Kvällen slutade olika, danskraften är stark i Walesaren och när jag och Sångaren ville gå hem skakade han bara på huvudet, tog adressen hem för framtida taxiresa, vände på klacken och fortsatte skaka på kroppen till alldeles för låg musik.

Kanske var det de extra minutrarna dans som gjorde att han inte riktigt var lika pigg på morgonen som vanligt.