Completely out of bounds...

Tog en sväng hem till Jerusalem i slutet på förra veckan. Mor ska visst fylla jämt snart och firar det med att åka till kanariefåglarnas ö och lapa sol en hel vecka! Värre kan man ha det nu när höstmörkret sänker sig.

Överhuvudtaget så har helgen präglats av en vilja av att vara någon annanstans, tex kanarieöarna. Fick precis ett sms från en kompis som löd ungefär såhär: "E på Olimpico och ska snart se roma-lazio! Helt sjuk stämning.. Osv" ja, då förstår ni var jag skulle vilja vara! Sitter och njuter av den italienska huvudstadens derby på TV istället. Förutom Arsenal har Roma en varm plats hos mej, dock inte ens nära ett supporterskap. Vet inte jag gillar dem dock, kanske de snygga dräkterna eller så är det kanske bara staden som jag blev tokförälskad i när vid ett besök i vad som känns som ett annat liv för många år sedan.

Just att titta på fotboll utan några särskilda sympatier för något av lagen som spelar kan vara bland det bästa jag vet... Framgång för lagen man har sympatier för är underbart, men just nu så är det inte alls kul att tycka om vare sig Arsenal eller HV71. Kan man sluta tycka om ett lag? Det måste ju vara ungefär som att vilja sluta vara kär i en annan människa, eller? Någon som vill byta till sig mitt intresse för ett nordlondonskt lag som spelar i röda dräkter? Jag skulle kunna tänka mej att jag skulle få en årsprenumeration på något obskyrt magazine i utbyte och vara nöjd med det.

Helgen har också inneburit ett ofrivilligt träningstillfälle, blev väckt idag, söndag, av Z:s underbara stämma. Detta hör inte till vanligheterna så självklart anade jag ugglor i bäcken. Ganska snabbt kom jag att ångra att jag lovat att hjälpa honom och tjejen att bli sambos "på riktigt". Själva tömningen av hennes lägenhet gick smärtfritt men appliceringen av hennes pinaler till hans lägenhet var bland det värsta jag varit med om, konditionsmässigt. Våra bröstkorgar fick jobba för att hålla in våra hjärtan så de inte hoppade ur kropparna. Kanske var det för att vi kvällen innan hade intagit diverse drycker men merparten av pärsen kom sig av de 120nånting trappsteg som vi skulle kånka upp grejerna. Jag är inte alls avundsjuk på eventuella flyttfirmor som kommer få flytta bort deras grejer när det väl händer. Det är ju alltid lite mysigt att flytta sådär, men av alla delar vi gjorde tyckte jag inte alls om de där trapporna...

Forza Roma