Otrohet är det värsta jag vet... Ändå gör jag det om och om igen! Jag har sedan ett par år haft en kärlekshistoria, den har pendlat från att vara det som uppslukade hela min tid och tankeverksamhet. Dock har partnern alltid varit förstående och troget väntat på mej även om jag ägnat mej åt andra. När jag skaffade en heltidspartner för ett antal veckor sedan hörde jag dock för första gången lite mutter. Det såg inte alls bra ut, jag anade faktiskt det värsta: att jag aldrig skulle kunna krypa tillbaka till min älskade.
Men dra på trissor, istället för att vända mej ryggen och ägna sig åt bitterhet så kommer min partner nu tillbaka med full kraft! Nu är det återigen min nya partner, Xboxen, som får finna sig att vara den förbisedda. Min långvariga kärlekspartner Football Manager kom i helgen ut med en ny version av sig själv och det måste ha varit för att jag ägnat på tok för lite tid åt det som den nya och uppdaterade versionen är så fantastiskt spännande!
Jag har ärligt talat verkligen försökt att sluta spela detta spel flera flera ggr, men om man skulle räkna ihop alla timmar så är jag övertygad om att min hjärna skulle gömma sig inne i skallen i förnekelse. Kommer inte ihåg när jag först upptäckte hur roligt det var att leka fotbollstränare men jag skulle gissa att det var någonstans när jag var runt 14-15. Sen dess har jag som så många andra varit fast. Det är på något sätt eggande att om man gör en bra match så vill man fortsätta det flowet och man vill rätta till det felaktiga vid förlust.
Som tur är så satte mina föräldrar upp regler om hur mycket jag fick spela, annars är jag helt säker på att jag skulle suttit uppe varje natt i min jakt på viruell framgång med mina lag och förmodligen skulle jag då slarvat bort hela min skolgång. Kärlek är aldrig lätt, men vi, jag och Football Manager, kommer nog aldrig tappa bort varandra. Det är jag säker på!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar