Efter att Walesarens mamma fått hämta oss ute i Säter mitt i den ljusa natten på fredagskvällen samlade vi krafter med ett besök på Hökartorget, jag kände mig som Herman Lindqvist när han besöker historiska slagfält när jag stod mitt på det mytomspunna torget. Mer om detta utlovas i min Hökartorget-special.
Förutom mycket trevliga människor och trevliga omgivningar bjöd Hedemora på några av de mest törstiga myggor jag varit med om. Dessa återfanns på en liten fotbollsplan nära Walesarens hem.
Kvällen då? Jo, en lite lugnare uppladdning för nattens återresa till Säter. Vin, Cola och JD konsumerades för att komma i fas med urinvånarna. Sångaren ställde för kvällen upp och var skjutskarl för kvällen och skötte sin uppgift med den äran, trots vissa passagerare som uppenbarligen inte kunde sitta still på sina platser på hemvägen.
Det var inte en lada som var platsen för kvällens begivenhet, Walesaren med vänner tog med mig till Årets Folkpart... 1994!!! Denna var belägen i en dal som visade sig vara ypperligt för ändamålet, folkfest.
För att ytterligare pitcha upp stämningen hade Säterdalen tagit till ett gammalt beprövat kort, ett coverband. Det speciella med just detta var att de hade nischat sig till att spela Gyllene Tider-låtar. Tro fanken det när Micke Syd spelar trummor i bandet, han bör ju liksom kunna de låtarna.
Kvällens höjdpunkt var helt klart när hela dansgolvet gungade på utedansgolvet. Ofta sägs det göra det när de närvarande har bra fart på benen, denna gång gungade det bokstavligt! Pulsen i musiken efterföljdes med motsvarande upp och ner-rörelser av golvet. Mycket intressant känsla!
Året 1994 har alltid varit lite av ett drömår för mig, Sverige i VM, underbar sommar och alla hockeykort har gjort att den har stannat i mitt sinne. Jag och Dalarna har uppnbarligen samma favoritår för på söndagen åt vi på "Lappen", Sveriges Bästa Gatukök...1994! Superschnitzel rekkomenderades av Walesaren och super är bara förnamnet. För att komplettera igenstoppningen av blodkärlen som schnitzel och pommes vanligen klarar av alldeles utmärkt bjöds det inte bara på ost utan också bea-sås, hamburgerdressing, ketchup och senap, allt i samma måltid!
Med detta nutrinära mästerverk i magen bar det tillbaka till planen som döda myggor pratar om i mygghimlen som något magiskt för att spela fotboll och driva ur alla onda demoner ur kroppen, och även lite alkohol.
Efter en mycket givande helg i HDA City for jag för att slicka mina sår till Örebro och undersökte om solen sken lika fint där. Merparten av den vistelsen ägnades åt att planera nästa äventyr. På måndag far jag och B till den danska musikmetropolen Roskilde för att insupa, förhoppningsvis, mängder av sol, musik, härliga människor och anekdoter att berätta för våra barnbarn.
Årets laguppställning: (4-4-2)
Målvakt: B (Styr laget med utrop och pekningar med hela handen, släpper inte förbi någon)
Vänsterback: BP (Farlig med offensiva löpningar men är samtidigt säker defensivt)
Högerback: J (Spelar med fördel på solsidan för att komma med underfundiga inlägg i shorts)
Mittback: Steffen, Tält (En värmande vän som står pall för lite blåst)
Mittback: Iblandband (Med teknik som främsta vapen skyddar han målet från påhälsning av mindre önskade element, såsom Amy Diamond)
Vänster Yttermittfältare: Torbjörn, Stereo (Bjuder på en hel grannlåt från sin perifera position)
Defensiv Innermittfältare: Pallen (Fundamentet för ett bra lagbygge)
Offensiv Innermittfältare: Seaten, bil (Motorn som för laget framåt)
Höger Yttermittfältare: Blomma från Blomsterlandet (Det estetiska inslaget i ett annars till utseendet mindre fördelaktigt lag)
Anfallare: J2 (Kommer lura många försvar med sin rosa morgonrock och pedagogiska funderingar)
Anfallare: Claes (För evigt jinxad målskytt)
Tränare på hemmaplan: Larsson (Barntillskott i familjen var årets anledning till att inte följa med)
Roskilde lovar innehåll till ett längre inlägg, på återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar