Midsommar i Sveriges epicentrum!

Ju äldre jag blir desto mer lär jag mig om mig själv och varför jag tidigare har handlat som jag gjort innan.
Helgen har inte varit något undantag, och under de stunder då jag inte lärt mig något om mig själv så har jag kommit närmare den Svenska folksjälen. Bröderna Hybris har varit på äventyr:

Självklart hade jag förhoppningar om att fira midsommar på det svenskaste av sätt, dvs med knätofsar och traditionell midsommarstångsresning, det jag inte visste när jag satte mig på tåget norrut var att jag skulle hitta en helt annan del av Sverige. Likt Hunter S Thomson's skapelse Dr Gonzo placerade jag mig, för er skulle, mitt i händelsernas centrum, allt för att kunna rapportera om allt som hände.

First things first: Hökartorget-land i Hedemora är en otroligt trevlig liten by. Efter att tåget inte kommit från Avesta-Krylbo på ett bra tag för att någon tydligen "sprang runt på spåren" och tåget inte fick åka innan polisen kommit och avlägsnat den dödslängtande individen
blev jag kungligt mött på Hedemora Station. Det intressanta med hela spårhistorien är inte det att det hände så fort jag kom in i dalarna, utan att tågvärden beklagade att tåget blivit förbjudet att köra av polisen, på honom lät det som att han gärna kört och lärt denna
olycksaliga själ som sprang på spåren en läxa!

Om nu Walesarens kompisar var olycksaliga låter jag vara osagt, men jävlar va själ de hade. Vi han med tre musiktävlingar och Xboxspelande innan kvällens huvudnummer stod för dörren, Walesaren tyckte tydligen att vi befann oss i en för stor stad så vi åkte ett par mil till Säter.
Själva Säter har jag ingen aning om hur det såg ut, för innan vi kom in i detta samhälle svängde den skjutsande lillasystern till en av festdeltagarna in på en sidoväg med riktning mot en lada. Om detta hade varit enda gången hon svängt lite snabbt hade det varit kanon, dock var hon nog så stressad av att ha fyra killar som skrålade med i Thunder Road att hon snabbt ville ha av oss. Detta ledde till att hon överskattade den lånade bilens förmåga att klara av att
köra på en väldigt fuktig åker. Vi kom inte längre än bara rakt ner och sen satt vi fast.


Mina tankar gick snabbt till Roskilde för ett par år sedan och olusten kom över mig som hösten gör på den svenska sommaren. Nu blev det inte så farligt, efter att vi duckat undan alla toner från Eddie Meduza som spelades från traktorerna som stod uppställda
började vårat arbete med att hitta en bogseringslina.


Min syn på dessa annars väldigt trevliga människor sjönk lite när ingen verkade vara villig att låna ut en bogseringslina, kanske var det så att logdansen lockade för mycket för
att ödsla tid på turister, tillslut lyckades dock lillasystern charma ett gäng killar som med manskraft lyfte upp bilen, impressive! Intrycket återställt!

Walesaren har vid denna tidpunkt totalt brutit ihop och klagar högljutt att han inte vill att detta skall bli mitt intryck av Dalarna. Därför är det nu springmarsch upp till ladan som gäller.
En god vän till mig påpekade i helgen att jag var väldigt impulsiv, uppenbarligen delar jag min impulsivitet med honom.



Ladan i fråga är en saga för sig. Inte nog med att en av bröderna Rongedal (tvillingarna som var "Bananflugorna" bakom Electric Banana Band) spelar trummor i coverbandet som underhåller oss mer eller mindre hela kvällen, det är också så att alla olika
prototyper av den svenska folksjälen har bestämt sig för att ikväll smäller det. Berusningen blir därefter och förmodligen var det tur att de bara serverade folköl i ladan!

Fortsättning följer som vanligt!