Såhär en vecka in på vuxenlivet så känner jag mej fortfarande väldigt ungdomlig och i vissa fall barnslig. Skulle inte den där ansvarskänslan och distansen till dumma påhitt komma nu? Är jag ett hopplöst fall?
Jag har funderat på hur denna bloggen skall kunna leva vidare i sin nuvarande form och kommit fram till att den är helt och hållet dödsdömd. Min största inspiration till inlägg har ju varit sambons neurotiskt paranoida hållning till livet och det humorutbyte som skett mellan två individer som bor i samma lägenhet. Själv är jag på min höjd en medioker skrivare, utan inspiration stannar flödet av efter ett par inlägg och slår knut på sig själv.
Jag har då bollat en idé om att göra om den till en debattblogg, förslaget har refuserats av både sambon och Z, av olika anledningar. Sambon vill inte ha något ansvar, se bara på hur lång tid han har tagit på sig att skriva ett (1) blogginlägg trots att han fick uppmaningen för sisådär två månader sedan. Z har redan för mycket att skriva om i cyberrymden även om han gillade ideén.
Alltså återstår det nästan då att göra om den eller lägga ner den, som det är nu har jag fortfarande lite kvar att dela med mej av sedan mitt lilla liv ihop med min allra hårigaste kompis så ett tag till kommer jag skriva här, sen är dock ett namnbyte/forum av nöden krävd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nej! Jag vill lasa din blogg! Jag ar ju pa andra sidan jordklotet for sjutton! Du far inte lagga ner och jag tror inte att du ar en medioker skrivare, langt darifran! Halla brorsan jag vill ju veta vad du har for dej, hur ska jag annars fa nan info alls! Vad tanker du med egentligen :) Stor kram fran lillasyster!
Skicka en kommentar