Jag och Boberg tog återigen Opeln ner och på vägen ner hämtade vi upp Jossan som kompletterade oss och den andra brodern Carlsson, Thom. Thom hade bestämt sig att eftersom vi inte skulle duscha struntade han i det redan efter sin jobbvecka och hans fotodör var det bestående minnet i bilen ner.
Vi träffade Robert längst bak i bilen och dennes käresta nere på festivalen och detta gjorde att vi fick en väldigt stark startuppställning.
Konserter:
Torsdag:
Editors – Bra röst, dålig show.
Jenny Wilson – En gravid Jenny Wilson med sjukt bra musik.
Guns And Roses – Eftersom Axl fortfarande rider på sin hybris kom han sent och buandet var massivt. När bandet spelade var det sjukt bra men eftersom han skulle gå bakom scenen och ta syrgas (?) efter varannan låt blev det en långdragen historia och jag gick efter jag fått höra ”Sweet Child of Mine”.
Fredag:
Shout Out Louds – Rockvärldens snyggaste skägg gör att intrycket måste vara mäktigt.
Morrissey – För stor scen för hans intima låtar.
Bob Dylan – Kanske största besvikelsen under alla år. Verkade som han inte ville vara där alls utan bara spelade av ett par låtar.
The Streets – Mike Skinner är alltid bra.
Scissor Sisters – Inget särskilt.
Lördag:
Deftones – HårdrocksBoberg återigen.
Primal Scream – Inte samma extas som förra gången.
Kanye West – Lyssnade inget på honom innan så vi lyssnade bara tills vi hade hört hitten.
Söndag:
Arctic Monkeys – Sheffieldpojkarna var på sitt bästa spelhumör och ville inte gå från scenen trots att de blev avkallade, bäst det året.
The Strokes – Lite för stor scen, men bra ändå.
Placebo – Nja.
Franz Ferdinand – Bra pop.
The Racounteurs – Jack White är ruskigt bra live!
Roger Waters – Äsch.
Missar:
Sigur Ros
Lady Soverign
Looptroop
Death Cab for cutie
Happy Mondays
Thåström
Phoenix
Why?
Jenny Lewis and the Watson Twins
Kaiser Chiefs
Animal Collective
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar