Jag och Boberg fick återigen tältet uppsatt av Iblandband. Som ny regel hade vi nu i år infört ett system med gula och röda kort. Vi hade också en kapten för dagen. Detta för att kunna belöna eller bestraffa enskilda insatser. Iblandband blev självmant domare och Boberg började som kapten och höll bindeln nästan hela veckan med några undantag. Självklart vann jag kortligan bl.a. för allt snack med domaren som uppenbarligen inte ville diskutera föregående domslut.
Konserter:
Torsdag:
Kanye West – Efter att ha blivit sur på en ”Gay Fish”-flagga i publiken så höll han en monolog om att ingen kunde ge honom skit. Efter detta samlade han kraft och brände av en tio-femton hits som fick natten att explodera.
Fredag:
Fleet Foxes - Barfotasångare och ett helt band med skägg som spelade otroligt bra country-pop gjorde hela festivalen till en höjdpunkt, bäst detta år!
Frightened Rabbit – Konkurrerar med Shout Out Louds om snyggaste skägget och gör det väldigt bra.
Jenny Wilson – Återigen mysig konsert.
Oasis – Trots att jag blir sur att jag tvingas dela mina husgudar med massa andra människor framför orangea scenen kan man inte vara något annat än glad när Noel slutar sjunga redan I första refrängen och later hela Roskilde sjunga om Sally som kan vänta lite längre.
Glasvegas – Lite mer berusade än när jag såg dem I Göteborg, lite mer rockhybris och ännu mer Joe Strummer-varning. Rockklischeer när de är som bäst för att sno av en rockjournalist.
Nick Cave and the bad seeds – Äsch, har ingen relation till honom.
Lördag:
Håkan Hellström – Bra drag!
The Pains of being pure at heart – Mysig Smiths-musik.
Slipknot – Numrerna som sjunger har förmodligen inte haft bra barndomar då de är så arga.
Lily Allen – Proppat med småtjejer som ville sjunga med Lilly I “Fuck You”. Finns stora misstankar om att hon inte var helt nykter.
Fever Ray – Svår skiva, ännu svårare konsert.
Pet Shop Boys – Sent på lördagen, såg tills de spelade “Go West” en fem låtar in i konserten eller nått sen hemgång.
Söndag:
Pete Doherty – Drog med mig HårdrocksBoberg innan vi skulle ta SEAT:en hemåt. Förhoppningar från min goda vän var låga men en före detta heroinsmal Pete hade förmodligen slutat med just detta och hade nu lagt ut lite. Han var på sitt allra bästa humör och dyngade ut hits och försökte sig fyra gånger på en Michael Jackson-cover och misslyckades alla gånger, muttrade lite om att han faktiskt hade övat men fyrade sen av ett leende och fortsatte med sin egen musik som han som tur var kunde bättre. Höjdpunkten var när han hade beställt in två tunnor fyllda med kallt vatten och Tuborg som han kastade ut till publiken en efter en.
Missar:
Petter
Volbeat
Mew
First Aid Kit
Friendly Fires
Röyksopp
Mars Volta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar